De rycker ut för djuren

I Svenska djurambulansens uppdrag står att det är vårt gemensamma ansvar att vara röst åt dem som inte själva kan ropa på hjälp. Josefine Hjalmarsson är en av dem som lyssnar på nödrop och tar emot sjuka, skadade eller redan avlidna djur i sin ambulans. På frivillig basis är hon engagerad i Svenska djurambulansen, och precis som samtliga ambulansförare i föreningen gör hon detta helt ideellt.

– Jag har känt till djurambulansens verksamhet länge, och stöttat på olika sätt. I början av året fick jag äntligen tid att gå in helhjärtat, så nu är jag ambulansförare ungefär två dygn i månaden. Ofta är det vi människor som ställer till det för djuren, det handlar om både trafik, fiskelinor och skräp i naturen, miljöförstöring och annat elände vi orsakat. Djuren bara ger och ger, så det är verkligen på tiden att vi ger något tillbaka, säger Josefine.

Grundtanken med Svenska djurambulansen är att inget djur ska behöva lida, och alla djur och djurägare åker med ambulansen helt utan kostnad. Skillnaden från en vanlig ambulans är att ambulansförarna enbart är förare, vilket innebär att det inte bedrivs någon form av vård i ambulansen. Josefine berättar att detta ibland kan vara svårt för djurägare att förstå.

– En människa i sorg eller stark oro kan ha svårt att förstå att vi bara transporterar. Vi får varken vårda eller dödförklara. Många vill att vi ska hämta djur på momangen, men vi får inte ta emot ett djur om vi inte har en plats att lämna det på, som till exempel en veterinär eller ett djursjukhus.

Går ABC-utbildning

Josefines arbetspass utgår ofta från Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg, och i dag möter hon upp kollegorna Tove Åberg och Elin Andersson Köhler, som just varit och lämnat en skadad fågel på den ideellt drivna Fågelcentralen i Kungälv. Alla tre är nya volontärer för i år, och tycker att de blivit väl omhändertagna och fått en bra utbildning för de uppdrag de har.

Blivande ambulansförare på Svenska djurambulansen går en ABC-utbildning, där de lär sig att stoppa blödning och att skydda sig själva. Detta gäller särskilt vilda djur, som vanligtvis är ett snäpp svårare att hantera än de djur som är vana vid människor. Kollegorna berättar att de ibland måste använda grova skyddshandskar och andra hjälpmedel. För Josefine blev det vid ett tillfälle så illa att hon behövde uppsöka akut vård.

– Vi hade hämtat en katt som varit med i en bilolycka, det hela var tragiskt och utgången var inte solklar. Jag hade handskar när jag tog hand om katten, men väl hos veterinären skulle jag assistera och blev då biten. Katten fick panik av sin smärta helt enkelt. Jag svimmade och fick åka till akuten. Efter händelsen fick jag jättebra hjälp av jouransvariga och kollegor, men upplevelsen satt kvar ett tag.

Tove tillägger att ett dygn som arbetspass kan tyckas lite, men att det är mycket adrenalin som pumpas runt i kroppen och det tar ett tag att varva ner.

– Vi pratar av oss med varandra, och det finns bra hjälp att få, både när det gäller försäkringar och känslor. Men vilan är ändå viktig.

”När vi söker volontärer är den sociala kompetensen viktigast. Ofta är det inte hunden som är knivig att hantera, utan människan som står bredvid.”

Människor och djur

Svenska djurambulansen samarbetar bland annat med polisen. De kan till exempel ringa när det har skett en olycka, där det kanske finns en svårt skadad hund som behöver komma till veterinär snabbt.

– Det går inte att veta hur den kommer att se ut när man kommer fram, och det är svårt att förbereda sig, säger Tove.

– Jag tycker att bedömningen av om upphittade djur är i behov av akut vård eller inte är det allra svåraste, tillägger Elin.

Hon berättar också om hur viktigt det är att se djurägaren, som inte alltid är i balans.

– Vi försöker visa att vi finns där för dem, förklarar Elin, vi stannar kvar och tar en extra minut om vi kan.

– Alla ska kunna ringa oss utan att känna sig dömda. Det är viktigt, poängterar Tove.

Både Blå stjärnans djursjukhus och andra djursjukhus hjälper till när det gäller kompetensutveckling, och ger interna kurser i djurhantering minst två gånger om året. Camilla Larsson, generalsekreterare på Svenska Djurambulansen, har funderat mycket kring just kompetensfrågan.

– När vi söker volontärer är den sociala kompetensen viktigast. Ofta är det inte hunden som är knivig att hantera, utan människan som står bredvid. Alla behöver självklart ha en naturlig känsla för djur och en kärlek till det vi gör, men den empatiska förmågan är viktigast. Allt det andra får du lära dig hos oss.

Camilla berättar om ett organiserat erfarenhetsutbyte, där nya volontärer åker med erfarna och lär sig genom att se och arbeta med trygga kollegor.

– Alla ska känna sig välkomna hos oss, det spelar ingen roll vem du är, bara du vill djurens väl liksom de människor du möter. Våra volontärer är allt från långtidssjukskrivna till försäljningschefer, säger Camilla.

Om någon inte är lämpad att arbeta som chaufför i djurambulansen brukar de upptäcka och förstå det själva, berättar hon. Det kan handla om att tåla stress olika bra, eller om styrka och bärförmåga.

– En transport kan innebära att du behöver bära en hund två kilometer, eller hantera rädda djur eller människor som inte mår bra. Det krävs både ett bra psyke och en stark kropp för att vara ambulansförare.

Ingen rök utan eld, eller?

Ordet djurambulans klingar dock inte lika positivt i allas öron. Bland annat har Helsingborgs Dagblad följt Djurambulansen i Skåne AB. Mellan 2009 och 2014 ökade deras omsättning från dryga miljonen till närmare sex miljoner kronor, och den största delen av ökningen av intäkterna kom från Skånepolisen. Djurambulansen i Skåne AB beskrivs ha slarvat bland annat med skatter och arbetsgivaravgifter, och grundaren har dömts för bokföringsbrott gällande bolag han drivit tidigare. Sammantaget resulterade affärerna i att polisen i Skåne 2015 sa upp sitt avtal om att Djurambulansen i Skåne AB skulle få uppdrag gällande transport och omhändertagande av djur.

Djurambulansen, stationerad i Höganäs, var en av anbudsgivarna när upphandlingen omförhandlades, men underkändes när det visade sig att företaget inte uppfyllde obligatoriska krav i lagen om offentlig upphandling.

Enligt Magnus Rothoff på Skånepolisen finns i nuläget inget avtal med Djurambulansen i Skåne AB.

– Ärendet är mitt i en pågående utredning, och sekretessen hindrar mig från att uttala mig mer än så. Vi har ett avtal som gäller för Blekinge och Halland, men inte Skåne, förklarar han för Syre Göteborg.

I Göteborg däremot verkar samarbetet mellan polisen och Svenska Djurambulansen fungera ypperligt.

– Vi har samarbete med Svenska djurambulansen och Göteborgs djurskyddsförening sedan många år och har ingenting att klaga på överhuvudtaget, säger Stefan Hjärtén, ansvarig för djurärenden hos Göteborgspolisen.

Hjärtén berättar att om riksdagen så beslutar ska länsstyrelsen år 2018 ta över arbetet med lagen av tillsyn av djur, och då ska avtalen omförhandlas. Eftersom polisen är en myndighet kommer avtalen enligt uppgift att gälla i hela Sverige.

I tv på gott och ont

Djurambulansen som företeelse har även synts i tv, i ett par mycket populära men också omtvistade program, och det råder delade meningar om huruvida de programansvariga alls är kapabla att ta hand om de djur de får in. Bland annat beslagtogs vid ett tillfälle en hel samling reptiler, en händelse som gav hela Reptilsverige hicka när de såg hur djuren togs om hand i programmet. Samtidigt har många inspirerats av att se verksamheten i tv, däribland ambulansföraren Tove.

– Jag älskar djur, och såg djurambulansen på tv. Själva ambulansgrejen har alltid fascinerat mig, och att kunna kombinera den med mitt stora djurintresse är toppen. Så snart jag flyttade till Göteborg från Småland tog jag chansen och sökte, berättar Tove.

Åter till Camilla Larsson, som reder ut begreppen.

– Det finns flera program, och vi är med i det som heter SOS Djur som har gått i två säsonger på kanal 7. Vi är inte inblandade i Djurskyddarna som går i TV4 – det är Djurambulansen i Skåne AB som är med där. De har fått mycket kritik, bland annat för hur länsstyrelsens omhändertaganden visas. Du ser skillnaden genom att Djurambulansen i Skåne AB har röda bilar och vi har gula, förklarar Camilla.

Hon berättar vidare att det funnits flera tvivelaktiga aspiranter på namnet Djurambulansen. Påstådda samarbeten med Svenska djurambulansen i Göteborg behöver alltid granskas.

– Många vill använda namnet, och här hoppas vi att folk är uppmärksamma. Vi inte är ett vinstdrivande företag, till skillnad från andra skojare. Vi har alltid djurens, deras ägares och våra volontärers bästa i fokus.

”Det är häftigt att kunna hjälpa även de djur som ingen annan bryr sig om”

Kattugglan på Guldheden

Även om det emellanåt är både fysiskt och psykiskt ansträngande att arbeta som ambulansförare får Josefine, Tove, Elin och deras kollegor ofta lön för mödan, tycker de.

– Vi får stor kärlek från många människor, folk möter oss med ett ”tack för att ni finns” och en känsla av att vi gör skillnad, säger Tove.

Elin tar fram mobilen och visar ett klipp från ett tillfälle som får representera en meningsfull dag på jobbet. Hon och Tove fick köra en kattuggla, som hade fått hjärnskakning och en ögonskada, från Guldheden till Fågelcentralen. Efter två månaders rehabilitering mådde kattugglan bra igen, och Elin och Tove fick komma och hämta honom – och släppa ut ugglan, frisk och kry, på den plats där han hämtades.

– Sådana dagar får jobbet både en början och ett slut. Det är värt allt, säger Elin och ler.

Det är dock inte alltid oproblematiskt att berätta om sitt engagemang för djurens rätt. En del talar om Nelson-effekten med visst förakt, det vill säga människors förmåga att bli väldigt engagerade i ett djur trots att världen brinner runt omkring och det finns människor som behöver hjälp.

– Jag bryr mig helt enkelt därför att djuren inte kan tala själva, säger Elin.

– Det är häftigt att kunna hjälpa även de djur som ingen annan bryr sig om. Orsaken till många av de larm vi åker på är ju vi människor. Då är det extra skönt att få ge något tillbaka, säger Josefine. Hon tystnar och funderar en stund innan hon fortsätter.

– Djuren kan inte tala själva, så vi får vara deras röst. Vi är olika individer, och vi bryr oss om olika saker. Tänk om alla människor engagerade sig i samma frågor – då hade inte världen fungerat.