Naturens rättigheter är ett ämne som varit på tapeten den senaste tiden. I mars fick Whanganuifloden i Nya Zeeland som första flod i världen status som en levande varelse med rättigheter, efter ett beslut i landets parlament. Kort därefter beslutade högsta domstolen i den indiska delstaten Uttarakhand att även floderna Ganges och Yamuna erkänns som juridiska personer, liksom Himalayas glaciärer, floder, djungler, källor och vattenfall, och att den som skadar dem ska åtalas.

Under helgen hölls också konferensen Naturens rättigheter i Sigtuna, ett arrangemang där miljöaktivister och forskare från olika delar av världen möttes för att diskutera möjligheterna med ett rättssystem som inkluderar alla levande varelser, inte enbart människor. I samband med konferensen bjöd Latinamerikagrupperna, Nature’s rights och United nations of the spirit in två av konferensdeltagarna, advokaten Mumta Ito och urfolksledaren Patricia Gualinga Montalvo, att hålla föreläsningar även i Göteborg. Temakvällen hölls på restaurang Sattva, som snabbt blev full av åhörare.

”Kärnan här är att man värderar naturen enbart utifrån dess nytta för människan, istället för att se den som källan till allt liv.”

Först ut att tala var Mumta Ito, en brittisk advokat som lämnade en karriär som rådgivare åt investeringsbanker och multinationella företag i London för att istället starta rörelsen Naturens rättigheter som arbetar för att naturen ska inkluderas i våra juridiska system.

– Det är en allvarlig brist i vårt rättssystem att levande varelser behandlas som objekt eller egendom, samtidigt som företag ses som juridiska subjekt med rättigheter, sade Mumta Ito.

– Kärnan här är att man värderar naturen enbart utifrån dess nytta för människan, istället för att se den som källan till allt liv.

Rörelsen arbetar just nu med ett europeiskt medborgarinitiativ – alltså en uppmaning till EU-kommissionen att lägga fram ett lagförslag – med syftet att föra upp naturens rättigheter på EUs lagstiftningsagenda. Ett medborgarinitiativ kräver en miljon underskrifter från minst sju medlemsländer, varför Mumta Ito nu reser runt i världen för att få människor att ansluta sig till kampen.

– Det är en enorm uppgift som kräver en insats från alla som vill att naturen ska få högre status, och vi vill gärna bjuda in er alla att sprida de här idéerna vidare och stötta initiativet, sade Mumta Ito.

Hon meddelade också att det optimala vore att få ett helt EU-medlemsland med på tåget.

– Alla jag talar med säger att de skandinaviska länderna är mer progressiva. Kanske kan Sverige vara rätt plats för att börja röra oss i den här riktningen?

Kvällens andra talare var Patricia Gualinga Montalvo, ledare för urfolket kichwa i den ecuadorianska delen av Amazonas. Hon berättade bland annat om filosofin ”buen vivir”, på svenska ungefär ”det goda livet”. Enligt buen vivir är människan endast förvaltare av jorden och de individuella rättigheterna är underordnade samhällets och naturens rättigheter.

Urfolken har alltid varit de första att erkänna och kämpa för naturens rättigheter, sade Patricia Gualinga Montalvo.

– De mest skyddade zonerna är de där urfolken har levt, och vi vill att djungeln ska erkännas som en levande varelse.

Vårt största problem nu är industrier och regeringar. De undergräver alla typer av rättigheter, både för människor och för naturen.

Kichwhastammen tror på ”den levande skogen” där människor, djur och växter lever i harmoni. Patricia Gualinga talade också om att naturen även rymmer varelser som inte är synliga för det mänskliga ögat.

– Naturens rättigheter ska inte bara försvara träden eller skogen, utan allt liv som existerar där. Vi kan inte separera kampen mot gruvor och industrier från konceptet den levande skogen.

Hon avslutade med att betona hur tätt sammankopplat allt på jorden är.

– Ni lever i ett land långt från mitt, men Sverige påverkar urfolken och skogarna precis som förstörelsen av Amazonas och Borneo påverkar er. Ni är också en del av naturen. Så när ni hör om den levande skogen, om naturens rättigheter och om urfolkens kamp: Det är också er kamp.