Produktionen av mat globalt kommer att behöva öka med 70 procent till år 2050, om befolkningsökningen fortsätter till nio miljarder såsom FN förutspått. Trots detta framtidscenario är det allt färre som vill arbeta med matproduktion och allt fler odlingar som läggs ner i Sverige till förmån för billig import.

Anders Westfelt vid Sveriges Lantbruksuniversitet berättar för Svt Nyheter att så mycket som 9 av 10 jordbruk i Sveriges slättområden har försvunnit de senaste 25 åren. Trots att dessa jordbruksmarker anses vara några av de bästa i världen. Utvecklingen går istället mot några få stora ägare, som ofta specialiserar sig på några få grödor, vilket är ett problem för sårbarheten och har även stor betydelse för landskapet, som förändrats från variationsrikt till monokulturellt.

Det är konkurrensen från den internationella marknaden som gör att småskaligt jordbruk inte lönar sig. Så hur ska vi lyckas få fler att vilja bli småskaliga bönder när det är ett slitsamt arbete, med låg avkastning, låg status och liten trygghet?

Kunden betalar bonden i förväg

Ett sätt att faktiskt göra det mer lönsamt att arbeta med småskaligt jordbruk är att hitta nya finansieringsformer. En av dessa modeller kallas för gemensamhetsfinansiering och är en modell där kunden och bonden delar på risken och på skörden. Det kallas i Sverige för andelsjordbruk och i USA för ”community supported agriculture” (CSA). Lina Morin på Länsstyrelsen i Västra Götaland är med och driver frågan.

– År 2008 bodde jag i USA en kortare tid. Jag arbetade som volontär på en gård i Boston som höll på med CSA. De plockade ihop grönsaker utifrån att de ville få ihop en ”fin andel” till sina andelsägare varje vecka. Jag fattade ingenting.

Lina fick snart lära sig att det handlade om att kunderna betalade in ett fast pris i början av säsongen för att sedan få delar av skörden. På så sätt var gården garanterad en viss inkomst och man delade på risken – om det blev dålig skörd av en enskild grönsak ett år fick konsumenterna mindre av den men mer av något annat.

Växande intresse

När Lina kom tillbaka till sitt jobb började hon samarbeta med forskningsinstitutet Mistras projekt Grön produktion våren 2013, som också fokuserade på andelsjordbruk. 2015 till 2018 har verksamheten finansierats av Västra Götalandsregionen och Landsbygdsprogrammet för att stötta och utveckla affärsmodellen tillsammans med intresserade företag.

– Det tar lite tid att sälja in konceptet. Intresset är stort och det är många som hör av sig och vill veta mer. 2017 har fyra företag i regionen sålt grönsaker i andelar och ungefär lika många till planerar att starta 2018. Det senaste året har Reko-ringar vuxit fram på flera platser som en ännu enklare affärsmodell för att starta verksamhet men också som komplement till andelsägare.

Många är engagerade och tycker det är en bra idé med andelsodling och Göteborgs stad vill upplåta mark åt sådana som vill odla. Lina trodde att det huvudsakligen skulle vara ett sätt för odlare att öka sin lönsamhet, men intresset har mer kommit från andra hållet – från alla konsumenter som vill att andelsjordbruk ska finnas.

Det finns nu flera andelsjordbruk i Sverige som har varit i gång flera år. 2014 bildade de en förening eller paraplyorganisation, Andelsjordbruk Sverige. Även om konceptet är nytt till sitt namn så är det i många länder vanligt att man har ”sin bonde”. Som i Frankrike, där är det mer självklart att man köper direkt av den som odlar, även om man bor inne i Paris.

– Trenden att köpa direkt av matproducenten är stark och ser fortfarande ut att växa. Det tilltalar en annan kategori av producenter – de som är intresserade av sina konsumenter.

Lina menar att idén med en stor kooperation som samordnar bönderna varit en bra idé som funkat i många år, men att det idag till viss del har spelat ut sin roll.

– Om vi vill ha lokala småproducenter kvar så kan vi inte ha kvar dagens affärsmodeller av storskalig produktion och distribution utan måste hitta alternativ. Andelsjordbruk är ett sådant alternativ, menar Lina.

Grönsakskassar

För några år sedan var det populärt med grönsakskassar, som man beställer från gång till gång eller prenumererar på. Detta har dock minskat en del då det var för mycket logistik. Företaget Ekokassen i Frändefors fick lägga ner just på grund av det administrativa. På en säsong kunde de ha 800 olika kunder – många beställde en kasse och fortsatte inte. Det blev för svårt att hantera. I andelsjordbruk binder du dig för en längre period vilket gör det hanterbart för bönderna.

Det finns kvar en del småproducenter som erbjuder grönsakskassar, men till stor del har de något mer kommersiella matkassarna tagit över den marknaden. De är inte bundna till småproducenter utan till återförsäljare, som därmed kan garantera att alla produkter finns. De har också mer avancerade dataprogram för logistikhantering som småproducenter inte har råd med eller möjlighet att ha. Andra försök görs, med konsumenter som går samman för att göra sambeställningar direkt från bönder, och där är Reko-ringar ett exempel.

”Man behöver inte göra allt själv, jag kan åka på semester några veckor i juni och vet att det ändå sköts.”

Tillsammans i Mölndal

I vissa fall har konsumenterna tagit odlingen i egna händer och startat så kallade konsumentdrivna andelsjordbruk. Så är fallet med Tillsammansodlingen i Mölndal, som startade i april år 2010. Marie Hedman har varit med ända från första året.

– Vi får nya medlemmar varje år och är kanske ett fyrtiotal totalt, men en del slutar också varje år.

Odlingen ligger ett stenkast från motorvägen E6 i södra Mölndal. Det är en trivsam odling på 10 000 kvadratmeter med massa grönsaker, hallonbuskar, rabarber, kompost och en liten redskapsbod. Odlingen är välordnad med fina, tydligt utmarkerade rader. Här odlas det tillsammans, inte med egna lotter som på en kolonilott. En del av de som är med bor i Mölndal, resten reser från hela Göteborg för att komma hit.

Tillsammansodlingen startades av några medlemmar i Omställningsrörelsen i Göteborg. En person fick tips om att ekobonden Rune Johansson hade mark som han ville att någon skulle ta över då han skulle lägga ner. Föreningen tog över arrendet efter något år och betalar bara 1500 kronor per år för att hyra marken.

– Vi har en odlingsplaneringsgrupp där de som vill engagera sig planerar tillsammans. Populärt är kålsorter, betor, morötter och potatis. Sådant man äter mycket av, säger Marie.

Föreningen har en rekommendation om att medlemmarna bör jobba tio timmar i månaden. Vissa medlemmar kommer ut mycket under en period och jobbar inte så mycket en annan period. Man skördar när man har varit ute och jobbat och får plocka med sig hem till husbehov.

– Men vi har ingen riktlinje för hur mycket man får ta med sig. Det har fungerat väldigt bra och vi får grönsaker över som vi säljer på vår gårdsförsäljning.

”Vi får nya medlemmar varje år och är kanske ett fyrtiotal totalt …”

”Kul att jobba ihop”

Odlingen är ekologisk, med en sjuårig växtföljd. I övrigt är det svårt att följa någon specifik skola. Just nu testas täckodling lite, men annars kan det bli ganska spretigt då någon engagerad kommer in en kort tid med en idé för att sedan sluta.

– Det största problemet med att odla tillsammans är att mycket tid går åt till att tänka och diskutera, som hade gått snabbare om man hade odlat själv. Det är mycket att förklara och visa för nya medlemmar, men det är ju också roligt.

Själv engagerar hon sig mycket i föreningen för den sociala delen, vilken hon ser som viktig.

– Annars är det bästa att det är kul att jobba ihop. Man behöver inte göra allt själv, jag kan åka på semester några veckor i juni och vet att det ändå sköts.

Striden om framtidens jordbruk är långtifrån över, men många är överens om att vi behöver hitta nya modeller för att bruka vår jord. Att få maten att räcka till kommande generationer är en gigantisk utmaning. Av den anledningen är kanske bonde det mest spännande framtidsyrke man kan tänka sig?

”Trenden att köpa direkt av matproducenten är stark och ser fortfarande ut att växa.”