När den mycket unga och mycket nervösa kyparen sa ”ni” istället för ”du” till en mycket rik och mycket känd bästsäljarförfattare var det förmodligen för att blotta strupen inför den ryktbare alfahannen. Men istället hade han trampat på en öm tå. Högt, så alla på den guldstjärnade krogen skulle höra, dundrade författaren: ”Om du niar mig en gång till går jag och hela mitt sällskap omedelbart härifrån!”.

För hur mycket han än älskade sin makt och trots alla lik han gått över för att uppnå den ville han ändå bli sedd som en underdog, en tapper David mot den mäktige Goliat. Och i Sverige duar vi varandra, allt annat är en förolämpning. Reella maktförhållanden talar vi ogärna om och därmed kan vi också stuva undan maktens otrevliga biverkningar som alla utan makt får lida av.

Självklart är även maskeringen av makten i sig ett maktuttryck, men den är svårare att genomskåda. Den kommer med ett leende och påstår sig vilja skydda oss. Den kommer som fina broschyrer med förmånliga erbjudanden.

Och den kommer som nya lagförslag. Ett av dessa är lagen om samtycke, en efterlängtad lagändring som ska göra det lättare att avgöra om ett sexuellt ofredande ägt rum. Vad man främst tycks vilja komma tillrätta med är en hypotetisk oförmåga hos män att avgöra om kvinnan är med på noterna. Att kvinnors vilja helt saknar betydelse, då mäns sexuella kränkningar enbart handlar om ren maktutövning, är alltså inget grundantagande. Nu syftar heller inte en samtyckeslag till att göra männen klokare, de ska bara lära sig att sitta vackert och be om lov. Ungefär som man gör med hundar. Vissa instinkter måste helt enkelt kuvas. Varför begriper däremot inte hunden.

Denna ursäktande syn på män som så pass korkade och impulsdrivna att de inte begriper när de begår ett brott gäller förstås endast vid sexuella övergrepp på kvinnor. Denna ursäktande syn på män som så pass korkade och impulsdrivna att de inte begriper när de begår ett brott gäller förstås endast vid sexuella övergrepp på kvinnor. En man som inte pratar svenska skulle således kunna bli frikänd i ett våldtäktsmål för att han ännu inte har lärt sig språket och inte förstått att han tvingat sig till sex. Hade han istället inkräktat på den heliga äganderätten hade han säkerligen blivit fälld. Äganderätten är ju universell.

Detsamma gäller tyvärr även mäns underförstådda äganderätt till kvinnans kropp och sexualitet. Det är detta maktbegär som får män i hela världen att utsätta kvinnor för våld, förnedring och sexuellt tvång. Men eftersom jämlikhetens fana vajar så godmodigt över den här delen av världen måste makten byta skepnad. Så kan en regelrätt våldtäkt förklaras bort som ett utslag av okontrollerad sexuell upphetsning och inte som ett simpelt men brutalt manligt maktutövande.

Vad skönt det ändå måste vara att både kunna uppleva maktens berusning och sen avsvärja sig denna makt varje gång den skördat sina offer. Det påminner om tankesättet hos kriminella. Så länge ett brott inte avslöjats är det heller inget brott. Och så länge makt inte erkänns kan den utövas ostört.