Återbruk på frammarsch

Enligt Göteborgs klimatstrategiska program från 2014 ska staden verka för minskad och hållbar konsumtion av varor och för att underlätta återvinning och återanvändning. Cirkulär ekonomi och återbruk är något som ofta nämns i de här sammanhangen.

Så hur är förutsättningarna för att göteborgarna ska börja återbruka i högre grad? Nyligen släpptes rapporten från pilotprojektet Re:challenge, där universitetsstudenter utrett hur cirkulär ekonomi kan införas på kvartersnivå i Göteborg.

Projektet, som du tidigare kunnat läsa om i Syre Göteborg, genomfördes via organisationen Miljöbron på uppdrag av Göteborgs stad, Familjebostäder, Bostadsbolaget och Hyres- gästföreningen.

Studenterna har bland annat undersökt förutsättningarna för en ”minikretsloppspark” i Hammarkullen, utvärderat en verktygspool i Torpa och analyserat hur en återbruksverksamhet bäst skulle kunna drivas i Majorna. Olivia Sandström, miljöekonomistudent på Handelshögskolan, arbetade med just Majornaprojektet. Det är en stadsdel med stor potential för återbrukskultur, tror hon.

– Det känns som en väldigt medveten del av Göteborg. Många som bor där är redan intresserade och handlar mycket lokalt och begagnat.

Trots detta var det tydligt att återbruk är ett nytt begrepp för många.

– Folk är ovana att tänka på det här sättet, man är så van att konsumera och köpa nytt när något går sönder. När vi gick runt och knackade dörr var det främst de yngre som direkt tyckte att det var en bra idé, medan de äldre inte tyckte sig ha något behov, säger Olivia Sandström och fortsätter:

– Men när vi pratade vidare och förklarade att man till exempel skulle kunna låna verktyg där tyckte de att det vore jättebra. När de väl fick koll på vad det handlade om var alla väldigt positiva.

Men hur ska man bära sig åt för att få en sådan här verksamhet att gå runt i längden? Lokaler och bemanning kräver sina resurser.

I rapporten presenteras flera olika möjliga finansieringslösningar, som att sluta så kallade IOP (idéburet offentligt partnerskap) med Göteborgs kommun och därigenom få pengar, att driva en parallell kommersiell verksamhet såsom kafé eller second hand-butik och att bemanna verksamheter med praktikanter vars lön delvis betalas av det offentliga.

– Man skulle också kunna ha ett slags medlemskap, säger Olivia Sandström. Att man för kanske hundra kronor per år får ett lånekort som gör att man får låna verktyg och liknande. Jag tror att många skulle kunna tänka sig att betala det.

En kanske något förvånande slutsats som presenteras i rapporten är att den ekologiska hållbarhetsnyttan av återbruksverksamheterna inte nödvändigtvis är så stor, åtminstone inte i de områden som undersökts i Re:challenge.

I samtliga områden utom ett ligger medelinkomsten under nivån för låginkomsthushåll, men det är höginkomsthushållen som står för de stora klimatavtrycken i Göteborg*.

Det är därför viktigt att kvartersnära återbruk också införs i områden med högre inkomster, konstaterar man.

Samtidigt kan återbrukslokaler och liknande verksamheter bidra till social hållbarhet. Många av de invånare som intervjuats i projekten efterlyser mötesplatser där man kan ” umgås gratis”, utan att samtidigt behöva köpa något. Den sociala aspekten är något som också tilltalar Olivia Sandström.

– På de här platserna kan man byta kunskaper och umgås mellan samhällsklasser. Det kan också hjälpa människor som vill sysselsätta sig; här kan man engagera sig lokalt genom att lära någon annan att sy.

Det rör alltså på sig i Göteborg, men fortfarande är det många som aldrig ägnat en tanke åt återbruk.

Hur ska man nå ut till dem? Olivia Sandström tror att det viktigaste är att lyssna in vad invånarna efterfrågar, och kanske också att ta hjälp av trender i samhället för att locka människor.

– Nu när många är intresserade av växter skulle man kunna anordna sticklingbytardagar, till exempel. Det behöver vara relevant. Då tror jag att man också kan få in andra värden, som att människor lär sig mer om hållbarhet.