Hårda tag. Tydliga signaler. Svenska värderingar. Förbud mot regnbågar i dagisnamn och i kommunala flaggstänger.

Folk ska slängas ut. Sättas i fängelse. Bli av med pengar. Politikerna snor samtidigt våra sjukpengar till skattesänkningar. Demokratiskt valda politiker, representanter för staten, hetsar mot demokratin i sociala medier. Listan över förtal och rasistiska angrepp från representanter för högerpartier innehåller hundratals poster och fylls ständigt på. Hatet har blivit statsbärande, åtminstone i delar av landet.

Repressionen breder ut sig. Hundratusentals svenskar som använder cannabis är i princip rättslösa, nekas vård och får sparkas hur som helst. Samtidigt vill politiker öka tillgängligheten till alkohol. Ena stunden fokuserar man på hedersvåld som onekligen drabbar kvinnor i vissa miljöer hårt, nästa stund vill man öppna kranen till en värre orsak till våld mot kvinnor och barn. Spriten.

I städerna dör kulturen. Den som är rik nog att köpa en våning i centrum köper numera rätten att hindra spelställen från att ha konserter. Forskare visar att innerstäderna inte är för alla längre ens när det kommer till shopping. Bara ett fåtal har råd. Det ser reservsnutar i ordningsvaktsuniform till.

Till och med rättsskipningen är privatiserad. Kapitalismens sharia-lagar sprider ut sig.

Den heliga treenigheten till höger, med ett nyreaktionärt M i spetsen föreslår den ena inskränkningen av friheten efter den andra. Med hänvisning till att brottsligheten ökar lavinartat. Vilket den bevisligen inte gör. Inte ens det grova våldet, inte ens morden ökar.

Utmanande konst förbjuds. Flyktingar ska bo i husvagnar på rent djävulskap, eller skeppas till en annan kommun som ett lass sopor som ingen vill ha.
Framstående kulturpersonligheter träder fram och förstärker lögnen om att landet skulle vara i krig medan högerns representanter hånar hårt arbetande människor. Kallar dem parasiter samtidigt som de själva lever på staten. Före detta riksdagspolitiker får miljoner i bidrag trots att de drar in stora summor till sina bolag.

Inkomstklyftorna ökar dramatiskt, en utveckling som drabbar kvinnor hårdast. Riksdagen får skattelättnader med många tusen per månad. De flesta andra får en dryg hundralapp. Och så håller det på. Så kommer det att fortsätta. Tills vi säger nej. Nog.

Vi tas ifrån vår frihet, behandlas som kunder istället för medborgare i bästa fall, nuförtiden betraktas många av oss som bor här som patrask som behöver begränsas och uppfostras. Och bevakas. Inte så konstigt att vi tystnar när vi aldrig vet vem som lyssnar och när. Medborgarskap och tillhörighet villkoras. Människors lojalitet till nationen ska bedömas och värderas av staten.

Som pricken över i flyger tre borgerliga partiledare på bjudresa till Tel Aviv samtidigt som människor demonstrerar över hela världen för att få politikerna att lyssna på dem. Få dem att ta klimathotet på allvar, det är ju alldeles för många av dem som tror att det är en religiös föreställning och inte vetenskap. Något som man kan välja att tro på eller inte.

Vi är fortfarande i majoritet. Tiden börjar mer och mer likna mellankrigstiden i Europa, men det borde gå att vända på situationen innan det är försent. Men precis som med klimatet är vi nära gränsen för att eländet börjar rulla som en ständigt växande snöboll utan möjlighet att stoppa den. Basta ya!