Fyndet av en 3,8 miljoner år gammal skalle skriver om historien om våra äldsta förfäder. Att hitta en sådan gammal tillika välbevarad skalle är extremt ovanligt, säger professor Lars Werdelin.
Upptäckten, som presenteras i tidskriften Nature, ger forskarna en unik insyn i utvecklingen av våra äldsta förfäder, det vill säga de arter som levde före vårt eget människosläkte, Homo, uppstod.
– Att hitta en så här välbevarad skalle som dessutom är så pass gammal är extremt ovanligt. Det är en på miljonen. Dessutom är han som hittade den (Yohannes Haile-Selassie) en väldigt trevlig kille, vilket gör det extra roligt, säger Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, till TT.
Trots sin förhållandevis lilla storlek tros skallen en gång i tiden ha tillhört en fullvuxen hanne av arten Australopithecus anamensis som levde för 3,8 miljoner år sedan. Fossilet hittades i Etiopien för tre år sedan, men har först nu beskrivits vetenskapligt. Skallen grävdes fram bara 55 kilometer från den plats där den världsberömda Lucy upptäcktes 1974.
Mer primitiv
Lucy tillhörde dock en annan art, Australopithecus afarensis, som tros ha varit en direkt efterföljare till Australopithecus anamensis.
– Arten som den här skallen tillhör, Australopithecus anamensis, har man känt till sedan 1990-talet, men det har inte funnits några skallar, varför man inte har vetat hur den såg ut. Den här skallen visar att anamensis var mycket mer primitiv än vad man tidigare trott, med ett utskjutande käkparti. Steget mellan anamensis och afarensis var alltså större än vad man tidigare har antagit, vilket säger en del om artbildningsprocessen, säger Lars Werdelin.
Tidigare har man trott att afarensis var en direkt efterföljare till anamensis och att denna art försvann gradvis till förmån för afarensis, men nu lutar man i stället åt att de båda arterna levde parallellt med varandra i åtminstone 100 000 år. Antagligen, skriver forskarna, blev en grupp från anamensis isolerade, kanske av en fysisk barriär av något slag, och ur denna grupp utvecklades sedan afarensis.
– Det är så det brukar gå till när nya arter bildas och när man ser så här pass stora hopp i evolutionen, säger Lars Werdelin.
Säker datering
Och vad gäller dateringen – 3,8 miljoner år – är Lars Werdelin inte det minsta orolig.
– De här jordlagren som den hittades i består av vulkaniska bergarter som är extremt väldaterade. De har en felmarginal på bara några få promille, säger han.
Australopithecus levde alltså före vårt eget släkte uppstod, men om Australopithecus tillhör våra förfäder eller inte är fortfarande lite oklart.
– Antagligen kommer vi därifrån, men hur vet vi inte. Det finns överlapp i tiden och vi känner inte till detaljerna, säger Lars Werdelin.
Han deltar i samma projekt som Yohannes Haile-Selassie som hittade skallen, även om Lars Werdelin studerar rovdjur i stället. Trots det kände han inte till fyndet förrän han läste om det i Nature.
– Mina rovdjur åt de här Australopithecus. Jag nöjer mig med det.
Fakta: Vad är en människa?
Vi människor är ett resultat av evolutionen där vi är den enda överlevande arten av släktet Homo. Detta släkte uppstod för cirka 2,7 till 2,8 miljoner år sedan och vår egen art, Homo sapiens, dök upp för cirka 300 000 år sedan.
Före vårt eget släkte fanns släktet Australopithecus till vilken det nu funna fossilet tillhör. Antagligen härstammar Homo ur Australopithecus, men exakt hur vet forskarna ännu inte.
Biologiskt sett så är släktet Homo människor, medan Australopithecus inte är det. Men det finns olika åsikter om det där och vad som ska räknas som en människa. Det finns de som hävdar att bara vår art, Homo Sapiens, är människor, medan andra hävdar att alla arter inom Homo är att betrakta som människor. Det är lite personligt och handlar om tycke och smak, säger Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
