Nu växer oron för att den asiatiska blåskrabban ska etablera sig på västkusten. För första gången kan man konstatera att krabbarten förökat sig i svenska vatten.
Hårda vintrar bedöms vara det enda som kan stoppa nykomlingen.
Blåskrabban är ganska liten, med en ryggsköld som är högst fyra centimeter bred. Men den äter både växter och djur, förökar sig snabbt, och befaras kunna tränga undan vår vanliga strandkrabba.
Arten har kommit till Europa med sjöfart från Asien, som fripassagerare i fartygens ballastvatten. Den har observerats på västkusten under några år.
Pojke hittade 50
I sommar har man för första gången sett att blåskrabban kunnat fortplanta sig här. Allmänheten har rapporterat om många fynd.
En privatperson i Stenungsund berättade att hans son gått och vänt på stenar vid stranden och fått ihop 50 små blåskrabbor på en halvtimme. Sedan åkte folk från länsstyrelsen dit och kunde plocka upp lika många, säger Matz Berggren, forskare i marina vetenskaper på Göteborgs universitet.
Hans bedömning är att blåskrabborna nu på vissa ställen är så många att de måste ha kunnat föröka sig. Alla individer kan inte ha kommit in med ballastvatten.
– Det är oroväckande. Kan de fortsätta göra lyckade fortplantningar blir arten etablerad. Då blir det stor konkurrens med strabbkrabban. Men eftersom blåskrabban äter allt kan de också förändra ekologin i den översta strandzonen där de håller till, ner till två meters djup, säger Matz Berggren.
Isläggning ett hot
Blåskrabban är en kallvattenart som hör hemma i vatten runt Japan och Korea. Men vintrar med isläggning bedöms kunna bli för tufft för arten.
– Vi har fått enstaka fynd rån Koster till Öresund, bland annat ett antal små individer i Laholmsbukten och Skälderviken. Men massfynden har gjorts runt Göteborg och Stenungsund, säger Matz Berggren.
Blåskrabban känns igen på en hudblåsa i ”tumvecket” mellan hanens klor, fyrkantigt skal och tvärrandiga ben.
– Det ser småbarn när de fiskar, att några krabbor i hinken ser annorlunda ut, säger Matz Berggren.
Gillar badstränder
Penselkrabban är en närbesläktad art som också hittats på västkusten. Den har en liten hårtofs på klorna.
– Blåskrabban gillar typ badstränder där det skvalpar på i vattnet. Penselkrabban vill ha mer skyddade, lugna vikar.
Matz Berggren tvivlar på att det vore meningsfullt av EU att sätta upp blåskrabban på listan över invasiva arter. Han undrar:
– Hur skulle handlingsprogrammet för att bli av med dem se ut?
Fakta: Blåskrabba
Blåskrabba, även känd som asiatisk strandkrabba, finns som en främmande art längs Atlantkusten och Nordsjökusten.
Namnet har den fått av den blåsa som sitter i ”tumvecket” på hanens klor.
Krabban är liten, max fyra centimeter över ryggen. Den har stor aptit, äter det mesta, förökar sig snabbt och tål stora variationer i vattentemperatur och salthalt.
Tack vare sin aptit, tålighet och snabba fortplantning konkurrerar den med andra bottenlevande arter om mat och utrymme. I Nordamerika har blåskrabban trängt undan den art av strandkrabba som också är inhemsk i Sverige.
En blåskrabba kan leva i fem–sex år.
Arten kan fortplanta sig flera gånger på en sommar.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet
