Efter att ha utsatts för verbal mobbning under mellanstadiet präglades Rebecca Carlssons år i högstadiet av ensamhet och utanförskap.

– Jag blev ensam i klassen och hade ingen att vara med. Även om de andra inte sa något uttryckligen så kände jag att de inte brydde sig om ifall jag var där eller inte, berättar Rebecca Carlsson.

– När eleverna själva skulle välja grupper till grupparbeten var jag alltid den som ingen ville vara med. Det är jobbigt att gång på gång få bekräftat det man redan vet, att ingen kommer välja en framför de andra.

Hon berättar att hon alltid har haft höga krav på sig själv att göra bra ifrån sig i skolan och hon fortsatte att gå dit även när det var som värst, trots att hon mådde mycket dåligt.

– Jag fick väldigt mörka tankar och vände allt mot mig själv. Jag kände att det var mig det var fel på och att det var därför ingen annan ville vara med mig, berättar hon.

"Stor otrygghet"

Inför gymnasietiden var Rebecca Carlsson rädd för att utanförskapet och mobbningen skulle fortsätta, men det blev i stället där vändningen kom. Redan första dagen lärde hon känna en ny vän som hon sedan umgicks med under hela gymnasiet.

Men sviterna av mobbningen har suttit kvar.

– Jag hade väldigt svårt att prata med de andra i min gymnasieklass. Jag var så rädd för att de inte skulle gilla mig och att jag skulle bli utanför igen, säger Rebecca Carlsson.

23 procent av eleverna i årskurs 3-9 känner sig alltid, eller ofta, ensamma när de är i skolan. Det visar en årlig rapport från organisationen Friends, som arbetar för att förebygga mobbning bland barn och unga.

– De elever som känner sig ensamma är i högre grad utsatta för mobbning och kränkningar, och de känner en stor otrygghet när de är i skolan. Vi ser också att många av de ensamma eleverna har ett lågt förtroende för vuxenvärlden, säger Anna-Carin Wettefors, utbildare på Friends.

"Bra att fråga"

De otryggaste platserna i skolan är toaletter och omklädningsrum, enligt rapporten. Utseendefixering och jobbiga känslor som är förknippade med puberteten och kroppen kan bidra till otryggheten i omklädningsrummen, tror Anna-Carin Wettefors.

Högstadieelever uppger att även korridorerna är otrygga, och mellanstadieeleverna säger att de är otrygga på skolgården.

– Många på högstadiet säger att de skulle vilja ha rastvärdar, precis som det finns på låg- och mellanstadiet. På högstadiet blir många barn lämnade i korridorerna och det finns inte många vuxna att tillgå, säger Anna-Carin Wettefors och fortsätter:

– Det är samma sak på skolgårdarna. Det sker mer kränkningar när det inte finns vuxna i närheten, därför behöver vi skapa utrymme för att det ska finnas fler vuxna, och att de vuxna blir mer synliga.

Rebecca Carlsson tycker att man ska ta kontakt och prata med de personer man märker är ensamma ofta.

– Jag har fått beskrivet för mig hur de andra ofta såg mig sitta själv i ett hörn och antingen läsa eller hålla på med mobilen, eftersom jag inte hade någon att prata med. Man kan vara själv för att man har valt det, men det är bra att fråga, för det är jobbigt att vara själv när man egentligen vill vara med andra.