Forskare vid Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås har studerat filmade svensklektioner från 1960-talet för att nyansera diskussionen om hur läsningen såg ut förr. Resultatet visar att om det någonsin funnits en läsandets guldålder i skolan med inriktning på ”god litteratur” så var det i alla fall inte i slutet av 60-talet.
Att människor oroas över barns läsning och teknikskiften är knappast nytt, menar Anna Lundh och Mats Dolatkhah. I sin forskning tog de avstamp från de senaste årens debatt om att läsvanorna har förändrats, från koncentrerad djupläsning till ytlig och fragmentarisk läsning. Anledningen sägs vara övergången från tryckta böcker till digitala medier. När de dök ner i filmmaterialet kände de igen mycket från klassrumsstudier från 2000-talet. När de nu sammanfattar sitt forskningsprojekt konstaterar de att mycket faktiskt är sig likt, oavsett om barnen läser digitalt eller i tryckt form. Eleverna på 60-talet använde tryckta böcker, men de skumläste och skulle snabbt hitta fakta.
– Det verkar inte finnas någon entydig koppling mellan djupläsning och tryckta böcker, sammanfattar Mats Dolatkhah, forskningsrådgivare vid Högskolan i Borås som har genomfört studien tillsammans med docenten Anna Lundh och lektorn Linnéa Lindsköld.
Ett exempel på hur informationsläsningen kunde se ut i materialet är en lektion då eleverna läste ett utdrag ur Vilhelm Mobergs Utvandrarna.:
– Det gjordes till en slags geografilektion med frågor som vilket hav texten handlade om och så vidare. Fastän de läste ett så betydelsefullt verk som Utvandrarna så pratade de nästan ingenting om fiktionsläsningen, läsupplevelsen och det litterära verkets betydelse, utan om enskilda uppgifter i texten.
Forskarna menar att kritisk läsforskning är viktig, eftersom föreställningar om läsning och vad den ska bidra till påverkar beslutsfattande och bland annat läroplaner.
– Föreställningarna har faktiska, konkreta konsekvenser kring vad eller vilka som beskrivs som problem, och vilka åtgärder som ska implementeras för att lösa dessa problem, säger Anna Lundh och tillägger:
– Om man tittar på debatten de senaste tio åren så finns det något slags föreställning om att det en gång fanns en läsandets guldålder, då barn satt och fördjupade sig i ”god” litteratur. En sådan guldålder har möjligen funnits, men inte i slutet av 60-talet. Det får oss att ställa oss frågan: När har barn någonsin ägnat sig åt den sortens läsning på bred front? Frågan är om den någonsin har funnits.
