Dokumentären Could this be you?, visades i lördags på Way out west med ett efterföljande samtal där regissören Agnieszka Lukasiak och klimataktivisten Ragnhild Larsson. I filmen får tittaren följa två brittiska män, som under hela filmen hålls anonyma. Filmskaparen, Lukasiak, ville göra ett experiment för att förstå hur ”extremister” fungerar. I filmen är det dock oklart fram till slutet vad för typ av extremism de båda männen har kopplingar till.

Genom psykologiska bedömningar plockas händelser ur de båda männens barndom fram och gestaltas med hjälp av skådespelare. De båda männen bär under hela filmen rånarluvor.

Alan, som den ena mannen kallas i filmen, ger intrycket av att vara en känslosam och till viss del instabil person. Han gråter flera gånger och vid gestaltningarna av scenerna från hans barndom bryter han ihop: när han hittade sin pappa gråtandes på vardagsrumsgolvet, när han bevittnade skolkamrater döda en kräfta och när han besökte en grisfarm för första gången.

Bob, som den andra mannen kallas, framstår som stabil och saklig när han svarar på psykoanalytikernas frågor. Hans barndomsminnen som återskapas med hjälp av skådespelare är ett gräl mellan föräldrarna, när han skällde ut en man som slog sin hund och när han själv slog en mobbare i ansiktet.

Dömda djurrättsaktivister

Vid filmens slut, efter att psykologerna har gjort sina analyser, får tittarna reda på vilka männen är. De båda är radikala djurrättsaktivister; den känslige Alan är dömd till livstids fängelse och har nu suttit 16 år i Storbritanniens mest isolerade anstalt – som han delar med terrorister från al-Qaida och IS samt Londonbombarna. Bob startade under 70-talet det radikala djurrättsnätverket Animal Liberation Front (ALF), och har suttit över tio år i fängelse. I Storbritannien, och även USA, klassas radikal djurrättsaktivism som terrorism och därav är straffskalan för djurrättsrelaterade brott mycket högre än i Sverige.

I slutet av filmen framgår det via en textremsa att ALF har gjort mer ekonomisk skada än IRA, men aldrig har dödat någon – till skillnad från andra grupper som ses som terrorister.

"Det mesta är problematiskt"

En av de cirka 25 personer som såg filmen på Way out wests visning var Helena Pedersen, docent i pedagogik och forskare i kritiska djurstudier på Göteborgs universitet.

– Jag är inte filmvetare, och jag är självklart inte för censur, men jag tyckte att det mesta med filmen var problematiskt och är orolig över vad den kan användas till, säger hon när Syre Göteborg ringer upp henne tre dagar efter visningen.

I filmen, när psykoanalytikerna efter samtalen och de återuppspelade minnena berättar hur de ser på männens bakgrund och personligheter, jämförs de med ”normala”, eller ”vanliga”, människor. Det är en av de väsentliga saker i filmen som Pedersen vänder sig emot:

– Till och med filmens namn anspelar på det: skulle det här kunna vara vem som helst? Man försöker i filmen hitta avvikande beteenden, utifrån någon normalskala. Nu var det två aktivister som analyserades, men om det hade varit funktionsnedsatta personer som ansågs vara avvikande från en så kallad normalitetskultur, hur hade vi reagerat då? Vem är en normal människa egentligen? säger hon.

Helena Pedersen är orolig över att filmen kan användas till att profilera djurrättsaktivister framöver.

– Det budskap från filmen som jag som åskådare fick med mig var att djurrättsaktivister kan profileras på samma sätt som i filmen. Och att förklaringen till varför de börjat med djurrättsaktivismen kan hittas i deras barndom. Det synsättet, om att barndomen är det enda som påverkar oss, är väldigt kritiserat. Jag blir därför fundersam kring vad man kan använda filmen till. Vissa kommer nog tänka: ”Vad bra, nu kan vi upptäcka djurrättsaktivister i ett tidigt stadium beroende på vad som har hänt i deras barndom och sätta in resurser för att hindra dem att bli aktivister”, säger hon.

Helena Pedersen på Göteborgs universitet menar att barndomen inte är det enda som formar en person, och att det inte alls tas upp i filmen. Hon har själv skrivit boken ”Schizoanalysis and Animal Science Education” som berör ämnet, då den är en kritisk respons på psykoanalysen.

– Det finns andra aspekter som formar oss som subjekt; det handlar inte om bara barndomen utan en hel samhällsordning som påverkar oss ständigt, och den aspekten var ju helt bortraderad i filmen, säger hon.

Vad är våld?

Efter filmvisningen på Way out west var filmens regissör Agnieszka Lukasiak på plats för att svara på frågor. Hon sade att hon vill att filmen ska väcka diskussion kring ämnet.

– När det gäller olika typer av terrorister sticker djurrättsaktivister ut. Medlemmar i IS exempelvis har någonting att vinna; de vill ses som hjältar och komma till himmelriket efter döden. Men när det gäller djurrättsaktivister och ekoterrorister har de ingenting personligt att vinna. De sitter i fängelse i 20-30 år och när de kommer ut kan de inte ens jobba på en djurrättsorganisation, för ingen vill bli sammankopplad med dem, sade Agnieszka Lukasiak.

Förutom regissören var även Ragnhild Larsson från Extinction Rebellion inbjuden för att svara på frågor och diskutera ämnet. Larsson berättade om organisationen hon representerade och påpekade att Extinction Rebellion aldrig använder våld.

Agnieszka Lukasiak frågade vad hon menade med våld och Ragnhild Larsson svarade att organisationen anser att våld även är att förstöra materiella saker och att skrika.

– Så ni har en helt egen definition av vad våld är? Då kan man ju säga att våld även är att blockera vägar som er organisation gör, sade Agnieszka Lukasiak.

Nationalencyklopedin beskriver våld som ”(otillbörlig) användning av fysisk styrka som påtrycknings- eller bestraffningsmedel mot ngn”.

Och detta blev kärnan i både filmen och i samtalet efteråt: Vad är egentligen våld? Och vad är en terrorist?

Folkets bio

I september har Could this be you? premiär på Folkets bio. I ett mejl till Syre Göteborg berättar Katarina Mathsson från Folkets bio varför de har valt att visa filmen:

”Vi har följt Agnieszka Lukasiak sedan hon gjorde sin första film och tycker att hon är en spännande filmskapare. När hon först berättade för oss om sina idéer till en ny film blev vi både imponerade och nyfikna, men trodde helt ärligt att det skulle bli väldigt svårt att genomföra. Men hon gjorde det! Att använda filmmediet för att väcka frågor, skapa debatt och diskussion och bjuda in publik till att delta i samtal i det offentliga rummet är kärnan i Folkets Bios verksamhet. För oss är det också viktigt att lyfta fram utmanande nya berättare som bidrar till att bredda det dominerande ensidiga filmutbudet av kommersiell spelfilm från USA.”

Varje visning av filmen kommer att följas av ett samtal med Agnieszka Lukasiak, andra inbjudna gäster och publiken.

Helena Pedersen på Göteborgs universitet tror att Agnieszka Lukasiaks syfte med filmen är ett annat än det budskap som lämnas hos åskådaren.

– Jag tror att hon hade ett gott syfte, att hon ville visa på att de är dömda för terroristbrott men att allting inte är svart eller vitt. Men tyvärr blir det inte vad som kommuniceras ut i filmen åtminstone inte som jag uppfattar den, säger hon.