Rysslands försök att först helt förneka och sedan dölja omfattningen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986 är välkända. Inte minst tack vare den nu aktuella HBO-serien ”Chernobyl”. Detta var inte första gången som ryska myndigheter slirar på sanningen vad gäller radioaktiva utsläpp – och inte den sista heller.

Så sent som i september 2017 drev nämligen ett radioaktivt moln in över Europa. Allmänheten tog lite notis om detta moln, men en rad europeiska forskningsinstitut reagerade desto mer. I 31 europeiska länder uppmättes förhöjda halter av det radioaktiva ämnet rutenium-106, en produkt som uppstår när atomer klyvs i en reaktor. Ämnet används också i vissa medicinska behandlingar, men isotopen förekommer inte naturligt.

Ett väderfenomen?

Misstankarna riktades mot atomanläggningen Majak i södra Ural i Ryssland. Ryssarna har dock konsekvent nekat till att något utsläpp över huvud taget skett. I december samma år framförde ryska forskare till och med en teori om att utsläppet härrörde från satellitdelar som hade tagit sig in i atmosfären, en förklaring som det franska institut som larmade om olyckan – Institut de radioprotection et de sûreté nucléaire (IRSN) – bedömde som ”mycket osannolik”.
– De sade till och med att det kunde bero på ett väderfenomen som gjort att de här partiklarna hade ramlat ner i Majak och sedan blåst in över Europa. Kreativiteten med bortförklaringar är god, säger Fredrik Hassel, ställföreträdande generaldirektör för Strålsäkerhetsmyndigheten.

På ryskt initiativ tillsattes en internationell kommission, där två svenska experter ingick, för att ta reda på mer om utsläppet. Förra året avbröts dock samarbetet, eftersom Sverige inte ville delta längre.
– Vi ville göra egna mätningar, men det tar 90 dagar att få de tillstånd som krävs av säkerhetstjänsten för att komma in i området, vilket var för lång tid eftersom halveringstiden för rutenium är så pass kort. Så det gick inte. Därför hoppade vi av, säger Fredrik Hassel.

Gamla tendenser

Efter att ha analyserat fler än 1 300 prover från hela Europa och andra platser i världen presenterar nu forskare vid IRSN – tillsammans med kollegor vid Technische Universität Wien i Österrike och Leibniz Universität Hannover i Tyskland – en rapport som visar att orsaken till utsläppet inte var en reaktorolycka, utan en olycka i en upparbetningsanläggning för använt kärnbränsle. Forskningen, som presenteras i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), visar också att utsläppet kom från södra Ural, av allt att döma från atomanläggningen i Majak.

TT: Varför ljuger alltid ryssarna om sådana här saker?

– De gamla tendenserna finns kvar. När man kommunicerar med olika ryska grupperingar inom det här området vet man aldrig hur långt moderniteten har kommit. Det kan vara väldigt olika, vilket gör det så spännande att arbeta med dem. Men jag träffade faktiskt nyligen den vice generaldirektören för Rosatom, som är det statliga bolag som ansvarar för den ryska kärnkraftsindustrin, och han sade att de hade lärt sig mycket av det här utsläppet, vilket jag tolkade som att de anser att de borde ha kommunicerat detta bättre, säger Fredrik Hassel.

Inget officiellt

Till en början gjorde den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten bedömningen att de radioaktiva halterna i molnet var låga. Senare läckta dokument från Tyskland visade dock att utsläppet var betydligt värre än vad man först hade befarat och att utsläppens omfattning motsvarar en femma på den sjugradiga Ines-skalan (International nuclear event scale), det vill säga i nivå med Harrisburg-olyckan i USA 1979.

Någon fara för vare sig människor eller miljö för oss Europa var det dock aldrig. Enligt Fredrik Hassel var mängden radioaktiva partiklar som kom in över Västeuropa försumbara.
– Hur stort utsläppet var på plats vet vi dock inte och vi vill inte heller spekulera i det. Vi kommer nog att få reda på det om kanske fem sex, år, även om vi inte kommer att få några officiella förklaringar på väldigt länge, säger han.