Växtsjukdomar kan orsaka ett snöpligt slut för perennrabatten eller fruktskörden, och nya klimatförutsättningar ger nya problem. Men redan nu på försommaren kan du göra något för att förebygga de värsta katastroferna.
Fläckar på bladen, vissnande växter och ludna beläggningar – din prunkande trädgård kan drabbas av sjukdomar och mögelsvampar. Man kan inte skydda sig mot allt, men man kan förebygga och hejda en hel del.
– Putsa bort så fort du ser angrepp och välj motståndskraftiga sorter om det finns, tipsar Maj-Lis Pettersson som är hortonom, expert på växtskydd och trädgårdsexpert i radioprogrammet ”Odla med P1”.
Hon har just kommit ut med boken ”Skydda din trädgård”, en handbok i hur man kan hantera skadedjur och sjukdomar.
Mögelsvampar
Sjukdomsangrepp på trädgårdsväxter beror ofta på olika typer av mögelsvampar. De flesta trivs i hög luftfuktighet och uppkommer därför ofta på sensommaren, men den allt vanligare mjöldaggen är ett undantag.
– Svampar som orsakar mjöldagg har ett annorlunda beteende än vad svampar normalt har, de gynnas av torra förhållanden. De senaste åren har jag märkt en stor ökning av mjöldaggsangrepp, även på växter som aldrig tidigare drabbats, säger Maj-Lis Pettersson.
Hon tror att det dels handlar om att det har kommit nya arter av mjöldaggssvampar med importerade växter, som går på andra växter än vi är vana vid, dels att klimatförändringar kan spela in.
– Det verkar som om vi får ett allt torrare klimat, och det gynnar mjöldaggssvamparna. Vi har sett väldigt lite bladmögel på potatis och tomat, och det tyder också på att det har varit torrt.
Det varma klimatet
Även bakteriesjukdomar gynnas av ett varmare klimat, menar Maj-Lis Pettersson.
– I dag är det främst sydligaste Sverige som drabbas av bakteriesjukdomar på till exempel hästkastanj och syren. Men det kan bli ett större problem även längre norrut.
För de flesta mögelsvampar, till exempel bladmögel och gråmögel, är hög luftfuktighet väldigt gynnsamt, och även torra, varma somrar stiger fukthalten i luften på sensommaren. Att odla i upphöjda bäddar och se till att plantorna torkar snabbt efter regn, samt att inte odla för täta bestånd, är generella tips som motverkar mögeltillväxt.
I Maj-Lis Petterssons egen trädgård i nordvästra Uppland brukar bladfläckssjukdomar dyka upp ibland, men de har blivit allt färre med åren.
– Jag är väldigt uppmärksam och vet vad jag ska titta efter, och plockar bort angrepp direkt.
Bomullsmögel
Angriper främst växter med grova stjälkar, som dahlia, aster, gurka, solros och stockros. Kan lätt förväxlas med gråmögel. På stjälkarna bildas rötade partier och plantorna vissnar och dör. Vilkroppar av bomullsmögel kan överleva i jorden i minst sju år.
För att undvika bomullsmögel, se till att plantorna torkar upp snabbt efter regn och undvik täta bestånd. Gräv upp angripna plantor med god marginal, släng inte på den vanliga trädgårdskomposten utan i förslutna påsar eller i en varmkompost.
Rostsvampar
Skadorna kan se mycket olika ut beroende på vilken rostsvamp det rör sig om. Svamparna är oftast värdspecifika, det vill säga vissa angriper bara en särskild växt. Ofta visar de sig som fläckar på bladen. Svampen gynnas av hög luftfuktighet.
Välj om möjligt motståndskraftiga sorter för att minska risken, och plocka bort angripna blad så fort de upptäcks. Extra viktigt är det inför vinterförvaring. Beskär angripna skott på rosor under våren.
Bladfläcksvampar
Är ett samlingsnamn för svampar inom många olika släkten som orsakar små runda prickar eller några centimeter stor fläckar på bladen. Ett exempel är skorvsvampar som ger möra fläckar på äpplen och päron. Vissa bladfläckssvampar gör så att bladen faller av. Svamparna gynnas av hög luftfuktighet och är därför vanligast under regniga perioder.
Eftersom svampen främst övervintrar i bladen är det bra att samla ihop så mycket som möjligt av de nedfallna bladen och lägga på ett lager jord för att påskynda nedbrytningen av de bladrester som blir kvar. Angripna blad kan komposteras. Förebyggande behandling med medel innehållande trichodermasvamp kan hjälpa. Välj motståndskraftiga sorter om det finns.
Gråmögel
Orsakas av en svamp som i första hand växer på döda växtdelar, men som också kan angripa levande, försvagade delar. Angripna områden blir mjuka, vattniga och grågröna eller brunaktiga. Är det tillräckligt fuktigt i luften bildas en gråbrun dammande ”päls”. Angriper ofta tomater och gurka i växthus på sensommaren, men även till exempel tagetes, dahlia, rosor, jordgubbar och rotfrukter. Gråmögel förväxlas lätt med andra svampar, inte förrän man ser ”pälsen” kan man vara säker.
Plocka bort döda och skadade växtdelar. Vattna i växthuset och tjuva sidoskotten tidigt på dagen så att plantor och sårytor torkar upp. Svampar som finns naturligt i torv och jord motverkar gråmögelsvampen, så stryk gärna lite jord på såren där du skurit rent. Behandla med medel som innehåller trichodermasvamp.
Bladmögel
Glest ludd bildas på undersidan av bladen, främst på örtartade växter. Potatisbladmögel är den allvarligaste formen av bladmögel och drabbar förutom potatis även tomat. Bladen får mörka fläckar, sedan vissnar de och dör. På själva tomaterna eller potatisarna bildas en brun, torr röta.
Bladmögelsvampar frodas vid hög luftfuktighet och dyker vanligtvis upp mot slutet av växtsäsongen.
Upptäcker du bladmögel, ta bort alla angripna växtdelar och lägg dem i en plastpåse, inte på komposten. Odla snabbväxande potatissorter och förgro sättpotatisen, så hinner du skörda innan bladmöglet slår till. Odla gärna i upphöjda bäddar på öppen, luftig plats och helst inte potatis på samma plats oftare än vart fjärde år.
Mjöldagg
En tunn, vit beläggning bildas främst på blad, bladskaft och skott. Senare blir beläggningen tät, filtaktig och vit eller brun. Så småningom gulnar och vissnar växten. Aster, gurka, höstflox, krusbär, rosor, vinbär och ärter blir lättt utsatta.
Till skillnad från de flesta andra svampar gynnas många mjöldaggssvampar av torka. Flera växter som tidigare inte varit känsliga, som syren, lammöra, azalea och rhododendron, har drabbats de senaste åren.
För att minska risken för mjöldagg, välj om möjligt motståndskraftiga arter och sorter. Se till att växterna inte lider brist på vatten. Plocka bort angripna skott och grenar så sent på säsongen att växten inte skjuter nya skott. Tillför gärna kalium, men inte för mycket kväve.
