Kedjan Pinchos har omkring 60 restauranger i Sverige, fördelat över 50 städer. Jag recenserade Pinchos för bara ett och ett halvt år sedan och då fanns kedjan i 40 städer. Tittar man enbart på expanderingen verkar Pinchos onekligen ha ett vinnande koncept.

Gissningsvis beror framgången på den unika framtoningen. Det är mysigt nog för en dejt och lattjo nog för barnfamiljer. Under vårt besök sjöng personalen födelsedagssånger vid tre tillfällen under bara ett par timmar. På Pinchos firar man saker. Till Pinchos går så kallat vanligt folk för att få det lilla extra. Någon gourmetrestaurang är det verkligen inte tal om, men jag förstår att många tycker det är en härlig upplevelse. 

Jag har besökt två restauranger tidigare, varav ett av besöken föll ganska platt. På Pinchos Magasinsgatan blev vi förpassade till en vit och kal källarvåning och maten fick man hämta själv från övervåningen och balansera nedför en lång trappa. På Heden är det andra bullar. Mysfaktorn är slående med röda väggar, tunga draperier, cirkusmotiv och tältattiraljer.

Men i likhet med besöket på Magasinsgatan är det oerhört trångt mellan borden. Det går nästan inte att ta sig in och ut från soffplatsen utan att välta ner halva stället. Sånt kan irritera mig enormt. Nästa irritationsmoment, som jag skrev länge och väl om vid senaste Pinchosbesöket, är appsystemet. Jag har dock lämnat över allt ansvar till mitt sällskap.

Vi knappar in vår beställning och väljer rätt och slätt allt som är veganskt: oliver, edamamebönor, pasta, burgare, soft buns, vårrullar och pommes frites. Det är både märkligt och roande med den i allra högsta grad varierande menyn. Pasta och vårrullar? Burgare och soft buns? Det borde skära sig.

Utlämningsstationen är lokaliserad nära våra platser så vi slipper vingla omkring som snubblande clowner. På Pinchos serveras rätterna på avlånga brädor som placeras på en stålställning på bordet. På ett sätt sparar det plats på bordsytan, men samtidigt skapar det ju distans till ens bordsgäst. Vi börjar båda med pastarätten. Pasta är lite av veganvärldens stora sorg. Få restauranger satsar på krämig pasta. Det verkar råda något slags växtgräddeskräck på italienska hak.

Men Pinchos lyckas riktigt bra. Soltorkade tomater ger bra karaktär och rätten piffas upp med pumpakärnor och krossat bovete. Jag hade gärna beställt in en till, men vi ska ju orka resten också. Buns är kul, så det blir min nästa munsbit. Den är rikligt fylld med friterad ostronskivling, vilket ger ett förvånansvärt bra resultat. Svamp är ofta en bra ingrediens när man vill ha det tuggigt.

Bunsen är också fyllda med en trevlig BBQ-sås. Men den är misstänkt lik srirachamajonnäsen som följer med burgaren, vilken i övrigt är en duglig, egengjord sojaburgare med avokadodressing. Fint, tycker jag, att våga safta på med två dressingar. Veganburgare tenderar att bli lite torra emellanåt. Vårrullarna lämnar dock inget avtryck, utan serveras med klassisk sweetschilisås och känns som en utfyllnadsrätt.

Edamamebönorna, som vi varvar med, är härligt heta och salta, medan jag blir lite besviken på oliverna som till stor del består av kapris – som jag inte är så förtjust i.

Vid betalningen ska man registrera sitt betalkort i appen, men vi lyckas inte med något av våra kort. Min lilla fobi mot restaurangappar blir bekräftad. Men det är inte värre än att vi tillkallar personal – i appen givetvis – och får saken ur världen. Det var en reko middag, tycker vi båda. 

Men det jag kommer minnas lång tid framöver är toalettbesöket. En förinspelad och lätt hysterisk skojröst välkomnar en när man kliver in och kommenterar allt som är brukligt på en toalett. Kanske roligt för barnen, men jag är riktigt nära att lokalisera högtalaren, slita loss den och stampa den i småbitar. 

Pinchos Heden

Plats: Vasagatan 43 B 
 
Priser: 
Marinerade oliver: 25 kronor. 
Edamamebönor: 29 kronor. 
Pasta: 36 kronor. 
Burgare: 49 kronor. 
Soft buns: 39 kronor 
Vårrullar: 33 kronor. 
Pommes frites: 33 kronor: 
 
Betyg: 3,5 av 5