Nyligen släpptes en ny antologi med fokus på hur vi kan ta hjälp av historien när det gäller att lösa hållbarhetsproblem och anpassa oss till en förändrad värld. I The Oxford handbook of historical ecology and applied archaeology har ett 50-tal forskare inom till exempel arkeologi, historia, antropologi och geografi bidragit med olika perspektiv på hur vi kan lära oss av att blicka bakåt. Hur har tidigare kulturer och samhällen anpassat sig till klimatförändringar, och vad kan vi lära av dem?
Christian Isendahl, arkeolog och lektor på Göteborgs universitet, är huvudredaktör för antologin.
– Den är ett bidrag till att visa hur arkeologin tillhör hållbarhetsforskningen. Vi sysslar med historisk ekologi, eller snarare humanistisk historisk forskning som studerar människor, vad tidigare generationer gjort och vilka effekter det haft, säger han i ett pressmeddelande.
Boken tar sig an de riktigt långa perspektiven, ändå tillbaka till istiden. Det är den huvudsakliga poängen, enligt Isendahl.
– Arkeologer tänker i termer av hundratals eller tusentals år, medan exempelvis politiker bara ser till de närmaste fyra åren.
– Det finns en enorm potential i att använda, och lära av, historien av mänskligt resursutnyttjande för att bygga eller testa modeller för framtida förändringar, säger han.
