I förra veckan skrev vi om att det kommunala fastighetsbolaget Göteborgslokaler hade satt upp en så kallad mosquito buzzer i Hjällbos köpcentrum (något som ETC Göteborg var först med att rapportera om). En mosquito buzzer är en ljudskrämma som avger ett störande, pulserande ljud som personer över 25 år vanligtvis inte kan uppfatta. För yngre personer kan det dock upplevas som väldigt jobbigt och irriterande vilket också är anledningen till att de har kritiserats av såväl Europarådet som den engelska motsvarigheten till Barnombudsmannen.

Nyheten hann dock knappt komma ut innan säkerhetschefen Bo Säljö meddelade att de tagit bort skrämman. Inte, som en kunde hoppas, på grund av att de tagit till sig av kritiken och insett det oetiska i att skrämma bort ungdomar från en offentlig plats, utan för att ”den fungerar mycket sämre om den är allmänt känd”.

Anledningen till att skrämman sattes upp är enligt Bo Säljö att ungdomarna som samlats inne i köpcentret har skapat otrygghet och orsakat skadegörelse, som exempel nämner han att de har ryckt upp blommor. Det handlar alltså inte om droghandel, misshandel eller gänguppgörelser (i alla fall är det inget som Säljö nämner) utan om några upprivna blommor. Även om en kan hålla med om att det är tråkigt och onödigt så kan en verkligen ifrågasätta om straffet står i proportion till skadegörelsen. Köpcentret är en av få offentliga inomhusplatser i Hjällbo. När personer avstår från att gå dit för att de upplever det som obehagligt har de med andra ord på ett effektivt sätt blivit avskurna från en viktig del av det offentliga rummet. Dessutom bestraffas ju inte bara de, förmodligen relativt få, ungdomar som orsakat skadegörelsen utan också alla andra barn och ungdomar som bor i Hjällbo. Hur är det till exempel med mamman med sitt barn som vill koppla av på en bänk i köpcentret efter att de handlat. Anser Säljö att barnet också ska behöva plågas av skrämman? Eller för den delen de yngre personer som jobbar inne i köpcentret? Säljö menar att ljudet inte hörs så långt, men personalen måste väl rimligtvis passera ljudområdet åtminstone några gånger om dagen.

Hjällbo är inte den enda platsen där skrämmor av den här typen har använts. Efter ETC:s granskning har det framkommit att fyrtio skolor och förskolor i Göteborg använder liknande skrämmor för att hålla ungdomar borta från skolgårdarna på kvällarna. I Storbritannien används också mosquito buzzers och i Tensta i Stockholm satte en fastighetsägare upp buzzers för att skrämma bort knarklangare.

Att det är i områden som Tensta och Hjällbo som de här skrämmorna dyker upp är förstås ingen slump. Suad Omar som är verksamhetsutvecklare för Rädda barnen i Hjällbo frågar sig i ETC:s artikel om Fastighetsägarna hade kunnat göra något liknande i Nordstan eller Allum och konstaterar sedan att ”de utnyttjar att det är arbetarklass som bor här, folk som i värsta fall har tre jobb. De har inte tid att göra något åt sådana här radikala och extrema saker”.

Skrämmorna i sig är skrämmande, inte bara för ungdomarna utan för alla som tror på ett samhälle som inte utdelar kollektiv bestraffning eller skrämmer iväg människor från allmänna platser. Men det är också ett tecken i tiden. Det senaste året har politiker från höger till vänster ropat sig hesa efter hårdare tag och här ser vi konsekvenserna. Den mediala bilden av mörkhyade ungdomsgäng har också blivit så sammankopplad med stök och droghandel att gängen knappt behöver göra något, deras blotta existens kommer ändå upplevas som provocerande av vissa.

Om vi ska lyckas vända den här utvecklingen behövs fler som vågar prata om grundorsakerna bakom problemen och hur vi kan jobba förebyggande och med dialog istället för att bara kräva bestraffning och hårdare tag. Gör vi inte det riskerar vi att få problem som är mycket värre än upprivna blommor.