Det var nästan exakt tre år sedan som Pom pom kickade igång sin cideria på Andra långgatan. Gänget bakom Dubbel dubbel och Folk stod bakom konceptet, med kocken Emma Kolback i spetsen.

Hon var lite av en veganprofil en gång i tiden, bakom kastrullerna på Hagabion, men har lyft blicken rejält de senaste tio åren. Numera är hon en av stans hetaste kockar.

Fokus på Pom pom är cider och pizza. Andra långgatans ölstråk har även kapats av en champagnebar några meter längre bort. Håller hipstergatan på att genomgå en metamorfos eller har klientelet här helt sonika tröttnat på bärs? Lite av båda, tänker jag. Och att finpizzan kommit för att stanna, råder det inget tvivel om.

Pom pom bytte ägare redan året efter öppnande, men det spelar knappast någon roll för oss i sällskapet denna kväll. Snacket på stan är att det skett en försämring. Snacket om fler veganrätter väger dock helt klart över. Vi tar plats vid fönstret på färgglada stolar, med utsikt över ett allmänt ramlande på gatan utanför, om man ska tro på Håkan Hellström berömda textrader.

Pom pom är en färgstark men enkel liten pärla. Det är rent av befriande att slippa dunkla pubmiljöer denna starkt soliga kväll. På menyn finns två veganpizzor: en vit med senapskräm, potatis, grönkål och pinjenötter och en röd med tomat, kronärtskocka, rostad rödlök, rucola och vitlöksolja. Vi beställer båda pizzorna samt sidorätten dough balls med kryddig tomatsås.

Jag vet inte exakt vad jag föreställt mig angående degbollarna. Något poröst, friterat, fluffigt, kletigt eller rent av något med fyllning. Men jag inser snart att bollarna är hyfsat överflödiga tillsammans med pizza. De består nämligen rätt och slätt av pizzadeg och såsen tycks vara pizzasås. Det är alldeles för mättande och alldeles för lik en pizza.

Mitt sällskap lyckas trycka i sig det mesta. Jag prioriterar huvudrätterna.

Min pizza med senapskräm är riktigt bra. Senapen är lagom påtaglig, de tunna potatisskivorna perfekt al dente och grönkålen smakrik och salt men kanske en aning seg. Det är ju en grönsak med vissa utmaningar. Och så de salta pinjenötterna som jag gärna hade haft fler av.

Efter halva pizzan byter vi tallrik. Jag gör ett nedköp helt klart. Tomatpizzan är lite mer traditionell. Såsen är mustig och fyllig men påläggen slår inte volter i munnen. Pizzabottnarna däremot är fina, med sin surdeg och krispiga men fluffiga kanter. Och den ojämna formen ger larvigt nog en mysig känsla.

Jag förväntade mig lite mer av Pom pom. Senapspizzan ja. Tomatpizzan nej. Degbollar nej. Det blir ett medelbetyg, men jag återvänder gärna om kocken släpper lös fantasin ytterligare. Det finns en finpizzakonkurrent på Tredje långgatan som är svår att slå.