Att vara liberal, det har något med frihet att göra, eller hur? Det kommer från latinska liber, som förresten har två andra betydelser också. Det betyder bast, och eftersom de gamla romarna i tidernas gryning skrev på ett material av bast kom det även att betyda bok. Precis som vi kallar boken för bok efter de plattor av bokträ som man en gång i tiden ristade runor på (enligt Tacitus).
Men liber som betyder fri har nog inget med bast att göra. Tror jag – ordböckerna har inget närmare att säga om ordets ursprung. Man lade i alla fall till ändelsen –al och fick liberal, ett ord som betydde frikostig, generös, att man inte är knusslig eller småsint. I den betydelsen dök det upp i svenskan på 1600-talet – någon skrev till exempel om ”en Liberal och frijkostigh man”. De fria konsterna kunde på 1700-talet kallas ”liberaliska konster” och ”liberaliteter” var frikostiga gåvor. 1899 skrev författaren Zilliacus om några som var ”rätt liberala med kredit” och 1930 skrev Svenska Dagbladet att konduktörerna hade fått ”sådana instruktioner att de i tvistiga fall skola behandla resandena liberalt”.
Som man kan ana av det sista exemplet kom ordet också att betyda fördomsfri och human, även när någon tyckte att det blev för mycket av det goda. En skribent tyckte till exempel 1808 att barnuppfostran under Rousseaus inverkan hade förlorat ”sin fordna stränghet och alfvarsarsamhet; den blef mera liberal, ja ofta äfven vårdslös”. Rena rama flumskolan, skulle Jan Björklund ha sagt.
I flera andra europeiska språk har liberal genomgått ungefär samma betydelseutveckling, fast ett par hundra år tidigare. I Shakespeares Much ado about nothing förekommer till exempel ”a liberal villain” – någon som kan tänkas ta sig till vad som helst.
Men det var i Spanien som liberalismen dök upp i politiken för första gången. Det var los liberales som i början på 1800-talet kämpade för att kungen skulle erkänna 1812 års grundlag, med allmän (manlig) rösträtt, endast konstitutionell monarki, tryckfrihet, jordreformer och fri företagsamhet. Framåt mitten av 1800-talet var liberalism ett politiskt begrepp i åtminstone Europa och Amerika.
Sedan har den politiska liberalismen gått skilda vägar i olika länder, med mer tonvikt på kapitalets frihet eller på medborgarnas.
Svenska Akademiens ordbok beskriver liberalismen som ”den politiska meningsriktning som bl.a avser att företräda frisinnade, jämförelsevis radikala politiska åsikter, demokrati, reformvänlighet o. strävanden att i görligaste mån bevara den enskilde medborgarens handlingsfrihet, bl. a. på det ekonomiska området (…) närmast motsatt: konservativ”.
Under tiden har liber levt sitt eget liv. Libertinen har gått från att vara någon som ifrågasätter sociala och moraliska samhällsnormer till att i största allmänhet leva ett utsvävande liv – och sedan i stort sett glömts och tynat bort. Libertarianismen har, framför allt i USA, kommit att stå i motsats till liberalismen. Där är ju libertarianer framför allt marknadsfundamentalister, medan liberaler, relativt sett, har värnat om medborgerliga rättigheter.
Men eftersom libertarianen språkligt sett härstammar från Frankrike, där libertaire helt enkelt betyder frihetlig, är en frihetlig socialist – som till exempel kan vara anarkist – en libertarian socialist på engelska.
I frågan om vad liberalism egentligen är råder kanske mer kaos än anarki. I varje fall är begreppet i sig mer liberalt än många som i dag kallar sig liberaler.
