DEBATT Allt mer ser jag kapitalismen som en ren trosföreställning och liturgi. Ett narrativ om att människor inte kan jobba för något annat än sin egen vinst.
Denna trosföreställning är förstås en lögn eftersom människor i alla tider – om något – samarbetat, och på ett personligt plan drivits av att bidra till kollektivet. Men berättelsen om girigheten som den enda drivkraften gynnar förstås de på toppen av pyramidspelet. De där som samlar egendom och frukten av andras arbete på hög, vilket i praktiken är detsamma som allt mer kontroll över andra människors liv och resurser.
Alla trosföreställningar sedan ”civilisationens” början verkar ha skapats för att gynna sitt samhälles maktelit. Allt från romarrikets kristendom till dagens ”osynliga handen-begrepp”. Dessa berättelser verkar alltid ha både skapats samt sanktionerats, påtvingats eller marknadsförts av den maktelit som själv tjänat på trosföreställningarna. Ingen skillnad idag.
Det är som så ofta med misshandlade kvinnor: Varför går hon inte bara ut genom dörren och lämnar sin plågoande undrar bekanta. Men om inte misshandlaren också var manipulativ och lyckades skapa en kontrollerande berättelse skulle hon göra just det; bara gå därifrån.
Berättelsen ”du klarar dig inte utan mig”, ”du är så ful så ingen utom jag vill ha dig”, ”jag menade det inte, jag bara brusade upp när du behandlar mig så där illa”, ”jag tar livet av mig om du lämnar mig”, ja ni vet allt det där.
Vi utsätts för precis samma sak fast i global skala. Varför skiter vi inte bara i våra utsugande plågoandar och skapar ett eget samhälle, vår egen lyckliga utopi? För att vi sen barnsben blivit itutade att vi inte kan.
Den största makten i vårt samhälle är inte ordningsmakten eller försvarsmakten – eller ens regeringen – utan Berättelsen. Berättelsen om att allt är invandrarnas fel, eller att alla konspirationsteorier är falska per definition, eller berättelsen om att människors enda motiv att göra något är girighet och att fri konkurrens löser alla problem. De som äger berättelsen äger makten.
Och vem äger berättelsen? Jo, mediemonopolen: Facebook, Google med flera, eller Twitter som tillsammans med Facebook kan kontrollera samhällsdiskussionen exempelvis genom att låta logaritmer ”shadow banna” (inte radera men sortera bort i flöden) ”farlig” samhällskritik. Den ägs också av mediemogulsimperier som Rupert Murdochs, i Sverige Bonnier och de organisationer, bolag och ”think tanks” med störst budget (här exempelvis Svenskt Näringsliv och Timbro) att anlita ”spin doctors”, mediastrateger, trollarméer, programmerare som skriver maskininlärningprogram för microtargetting och så vidare. Alla de som tillsammans med diverse oligarker sitter ihop i ”klia-varandra-på-ryggen-nätverk” vars agenda är att berika sig själva ytterligare och motverka verklig samhällsförändring, för att de tjänar på status quo.
Men det finns en annan berättelse som måste börja berättas. Vår egen. Om att en bättre värld är möjlig. En lycklig, ekologiskt hållbar, jämlik utopi. Utopin är inte ”det omöjliga”. Det är det goda. Dit vi vill. Vår vision. Om inte den goda världen är möjlig, vad är det då för mening att kämpa? Det är klart den är möjlig!
