Böcker är värda längre liv, och i Boklådan presenterar vi andra böcker än de dagsfärska. Veckans författare är Peter Høeg och dagens bok är De kanske lämpade.
De kanske lämpade handlar om ett socialt experiment: en dansk privatskola med hög status tar, förutom de vanliga eleverna, in några som det håller på att gå riktigt illa för. Men som kanske ändå kan lämpa sig för anpassning. En av dem är Peter, som trots att boken enligt författaren beskriver verkliga händelser från hans egen skoltid är en fiktiv person. Han har vuxit upp på institutioner och redan när han var tio hade det ”varit olika förseelser, mest lösdriveri och inbrott, men också andra saker som jag inte vill nämna, även överfall”.
Skolans idé är att med klaustrofobisk precision hålla eleverna på den rätta vägen hela tiden. Aldrig är de lämnade åt sig själva och sina egna möjliga misstag. Om sina tal i aulan säger rektorn att eleverna ska lyssna till hans pauser – ”de säger mer än mina ord”. Vad de säger är: Vänta på mina ord. Din väntan ger mig makt över mig. Fäst din uppmärksamhet på mitt budskap och ingen annanstans.
Katarina går en klass över Peter och sedan hennes föräldrar dog har hon funderat mycket över tiden. Hennes mamma fick tre månader att leva och gjorde iakttagelsen att tiden går fortare när man inte tänker på den. Kanske, tänkte hon, kunde man få tiden att stanna genom att vara mycket uppmärksam på den. Det här vill Katarina undersöka. Peter har också tankar om tiden, om hur livet på institutionerna och särskilt på Biehls privatskola är ”genomsyrat av snäv, snäv tid” som på ett paradoxalt sätt är både linjär och cirkulär. De bestämmer sig för att göra ett experiment, försöka stanna tiden, stanna i ögonblicket och bli fria från klockans och schemats fångenskap. För att lyckas måste de nästan göra just det, för lärare och annan personal har koll på varje samtal eleverna emellan, varje steg de tar, och ställer dem till svars för allt. Som Peter säger: snäv, snäv tid.
August är ny i skolan och en av de kanske lämpade, men Peter kan inte begripa varför skolan har tagit in just honom. Han har varit med om något fruktansvärt, gjort något fruktansvärt, och är ett enda kaos inuti. August placeras i Peters rum och de sitter bredvid varandra på lektionerna, kanske för att Peter ska vara en förebild. Så blir de tre i gruppen.
Bara på ytan är det här en bok om ungdomar på en internatskola. Under ytan är det en berättelse om hur den ”välvilliga” ofriheten och kontrollen blir till något mycket värre än det de ska skydda emot. Om hur människor bakbinds och tvingas till lydnad och om Peters, Katarinas och Augusts kamp för att komma loss.
