I slutet av mars sändes dokumentären “Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” i SVT. Den fick ovanligt höga tittarsiffror för att vara en dokumentär och satte igång en ny debatt om mäns våld mot kvinnor, i samhället i allmänhet och i kultursfären i synnerhet.

Det hela sker knappt ett och ett halvt år efter att #metoo-rörelsen tog fart ordentligt, och precis som då märker föreningen Män, också kallad Män för jämställdhet, ett ökat intresse. Därför har de nu sjösatt turnén “Efter #metoo”, med syftet att sätta män i samtal. De håller stormöten runt om i landet och imorgon onsdag är det Göteborgs tur.

– När något sådant här inträffar blir det en extra eld, folk vänder sig till oss och undrar om de kan gå med och göra något, säger Mikael Levy som är engagerad i Män Göteborg.

Samhället – en brûléepudding

Hösten 2018 innebar ett tydligt uppsving för Män och i Göteborg tredubblades antalet medlemmar. Men sedan dess har engagemanget delvis sjunkit tillbaka, berättar Mikael Levy. Göteborgsföreningen har fortfarande dubbelt så många medlemmar idag som före #metoo, men en del av den nytillkomna skaran har droppat av med tiden. Det här är en talande bild också för samhället i stort, tycker Mikael Levy.

– De här frågorna fick enormt stor uppmärksamhet ett tag och det fanns en ganska resolut inställning till vad vi skulle tillåta och inte. Nu, ett drygt år efteråt, hör vi återigen “Alla kan göra fel någon gång” och “Han är ju bara man, det är inte så lätt att hålla sig på mattan”. Vi börjar ursäkta och visa förståelse för de här männen igen.

Han jämför samhället med en brûléepudding.

– När vi får de här plötsliga utbrotten av eftertanke börjar det skaka och dallra, men efter ett tag stannar det igen. Normerna tar över eftersom de är så starka. Vi lever i ett patriarkat som funnits hur länge som helst, det är klart att det inte går att vända genom några upprörande händelser.

Det måste börja i skolan

Det som krävs är långsiktigt, enträget arbete, och det är i skolan som det måste börja, säger Mikael Levy. Han har själv arbetat som lärare och rektor i hela sitt yrkesverksamma liv och sett hur könsnormer föds och befästs i korridorer, klassrum och på skolgårdar. Där händer “mycket som inte borde få ske” och det är bland pojkarna som det mesta våldet och kränkningarna utspelar sig.

Och de normer som tar sig uttryck i skolan gör det inte sällan med vuxenvärldens goda minne.

– Om två pojkar har slagit varandra kommer det fortfarande föräldrar som säger “pojkar är pojkar.” De förväntas bete sig så här, det blir normalt för pojkar att slåss, trakassera sexuellt eller dra sexistiska och rasistiska vitsar.

I skolans styrdokument finns det tydliga direktiv om att man ska jobba med frågor som genus och maskulinitet. Det svåra är att göra det på ett sätt som eleverna inte genomskådar, säger Mikael Levy.

– Idag kommer det kanske in en föreläsare utifrån och säger en massa saker som eleverna håller med om, men när lektionen är slut går de ut och fortsätter som vanligt.

Den här typen av punktåtgärder är därför långt ifrån tillräckliga, menar han. Det som krävs är en mängd ordentliga insatser på lärarutbildningen och ett kontinuerligt arbete i skolan.

– Och det ska inte ske i nian eller på gymnasiet, för då är det redan för sent. Det måste börja när barnen är små.

Tydligt intresse från Göteborgs skolförvaltningar

Föreningen Män har erbjudit skolvärlden sin hjälp och dyker idag upp på landets lärarutbildningarna då och då för att ha seminarier med studenterna.

– De släpper in oss och tycker att det är trevligt att vi hälsar på. Men det är hittills ingen som har bett oss om hjälp med att skapa strukturer för en normkritisk utbildning, säger Mikael Levy.

I Göteborg tycker han dock att det finns ett tydligt intresse för de här frågorna i både förskole- och grundskoleförvaltningen.

– De senaste åren har det funnits skarpa skrivningar i stadens budget om att alla flickor i årskurs åtta ska ha feministiskt självförsvar och att killar ska jobba med maskulinitetsfrågor. De är borta nu sedan staden bytte styre, men det visar ändå att det på vissa sidor av politiken finns en medvetenhet om hur viktiga de här frågorna är.

Stora frågor i Lilla rummet

Morgondagens stormöte i Göteborg inleds med ett samtal mellan Mikael Levy själv och dramaturgen och genusvetaren Lisa Lindén. Besökarna får också en introduktion till föreningen Män, innan kvällen avslutas med det som kallas “Lilla rummet” – en central del i föreningens arbete. Då samlas 6–7 personer i ett rum för att lära sig lyssna på varandra. Var och en får tre minuter på sig att tala, och ingen annan får kommentera. Ofta blir det berättelser och tankar som på ett eller annat sätt rör våld.

Efteråt samlas de igen för att fånga upp känslorna som väcktes i Lilla rummet och erbjuder besökarna att gå med i samtalsgrupper.

– Det är ett bekymmer att de manliga normsystemen så sällan tillåter män att prata om sina känslor. Men hos oss får man det. Vi vill skapa en förändrad syn på manlighet och tycker att det är win-win: alla vinner på jämställdhet och ett system utan våld.

Fler vittnesmål behövs inte

Även fast engagemanget varierar över tid – och tenderar att svalna om vi inte får tydliga väckarklockor i form av skandaler i kulturvärlden – tycker Mikael Levy att det har hänt mycket i Sverige under de tretton år som han varit engagerad i Män. Och han tror att Metoo innebar en förändring som är bestående.

– Men nu har vi fått alla vittnesmål vi behöver. Vi vet hur läget är och nu behöver vi titta på vad vi ska göra åt det här. Fler och fler vänder sig till oss och vill vara med i en samtalsgrupp, så jag är ändå optimistisk. Och vi kommer aldrig att ge upp det här arbetet.