Veganer behöver äta 18 kilo gurka om dagen för att få i sig dagsbehovet av kalorier, sa en debattör för några år sedan och det blev ett stående skämt i vegansvängen. Nej, det lär inte bli 18 kilo gurka denna kväll, men det är något visst med just pressgurka, lingon och brunsås. Husmanskosten kommer starkt.

Ölstugan Tullen är en pubkedja som finns på sju platser i Göteborg, och sedan ett tag tillbaka även i Stockholm, och fler ska det bli. Idén är lättillgängligt häng med modesta matpriser. Hela kedjan känns som ett enda stort lagom. Öltapparna är lagom utstuderade. Maträtterna är lagom utmanande. Interiören är lagom småtrist. Alla hamnar på Tullen på regelbunden basis. Tullen bara finns där, liksom överallt.

Kvaliteten på det veganska matutbudet har varierat rejält under åren. Jag har ätit kikärtsbiffen till förbannelse vid Svingeln och jag har testat griljerad blomkål i Kålltorp och jag har ätit panerad ost i Majorna. Nu har turen kommit till Kville. Här finns nämligen något jag varit sugen på länge: kåldolmar.

Tullen Kville är utan tvekan den snyggaste av dem alla. Välkända puben Adas låg här under många år, för Hisingsbor som ville gå ut på lokal men inte orkade åka över bron. Tullen tog över 2015 och efter två år eldhärjades lokalen och fick hålla stängt en längre tid. Men nu är vi här och vi suktar efter husmanskost.

Det finns två veganska rätter på menyn: nämnda kåldolmar och en gulasch med sojayoghurt och stekt bröd. Dolmarna serveras med svampsås, rårörda vinbär och – håll i hatten – pressgurka. Beställer gör man i baren och vi slår oss ner längs ett av långborden. Med tanke på det klassiska höga taket med sina mörkbruna bjälkar, får man lite bierstubekänsla.

Maten kommer in och tallriken med kåldolmar är allt en syn. Jag ryggar nästan till. Detta är en ordentlig arbetarlunch. Jag vet inte om jag slitit tillräckligt för att förtjäna detta monster. Charmas jag av det slarviga upplägget eller tycker jag de behöver jobba lite på presentationen? Ambivalensen räcker hela måltiden igenom.

Under första fjärdedelen av rätten njuter jag av nyhetens behag. Potatis. Gräddig sås. Vinbär. Sa jag pressgurka? Inget fel alls på dessa komponenter. Men kåldolmarna håller inte riktigt måttet. Kålen är helt okej men fyllningen är så där Tullenmedioker. Det är något som bara pågår. Ett slags slät massa som inte sticker ut. Jag är tvungen att fråga. Fyllningen består av svamp, quinoa och linser.

I min värld ska kåldolmar vara fyllda med tuggig färs. Eller åtminstone inte av mos.

Gulaschen dock innehåller just färs. Det är ju inte Tullens fel, men just gulasch är kanske ingen gourmeträtt. Och precis som förväntat funkar rätten bra, men det slår inte gnistor. Lagom mycket smak, lagom mustig och lagom het. Yoghurten bryter av fint och det stekta brödet har en trevlig, karamelliserad ton. Så jag sammanfattar besöket så här: lagom bra.