Den 2 april sändes Uppdrag Gransknings program Tranståget och transflickorna om vård för unga transpersoner i Sverige. Reportaget handlar om att allt fler unga söker vård för könsdysfori och könsbekräftande behandling. Programmet beskriver unga ”flickor” med könsdysfori och någon form av neuropsykiatrisk diagnos som en ny, växande patientgrupp. I programmet intervjuas föräldrar som bekymrar sig för att deras barn får felaktiga diagnoser och oåterkalleliga behandlingar för lättvindigt och snabbt. Uppdrag Granskning talar även med två personer som ångrar sin könskorrigering.

Noel Andersson från Göteborg är en av många transpersoner som har sett och upprörts av programmet.

– Att sända ett program som spär på fördomen att vi bara kan valsa in och få hormoner och operationer efter ett halvår tror jag ger vatten på kvarnen för dem som redan bestämt sig för att vi är mindre värda. Det gör dessutom ont för många transpersoner att se sin identitet och könsuppfattning raseras på bästa sändningstid.

Han är även kritisk till hur reportaget framställer kopplingen mellan trans och neuropsykiatriska diagnoser.

– Korrelationen mellan autism och trans är något som redan är allmänt känt, men jag kan känna att det lyfts fram som en wow-faktor som tar bort mycket av det viktiga i sammanhanget.

Uppdrag Gransknings program har kritiserats av såväl RFSL som privatpersoner och stödföreningar. Många anser att reportaget ger en osann och ensidig bild som fokuserar på föräldrarnas skeptiska berättelser snarare än på transungdomarnas egna upplevelser. I samband med sändningen postade RFSL ett inlägg på sin hemsida. En del av kritiken handlar bland annat om att programmet ger en onyanserad bild av könsbekräftande vård.

”Programmet visar bara personer som är skeptiska till den vård som har getts, det finns inga berättelser från personer som mår bättre av sin vård eller som mår dåligt av bristande tillgång till vård, de två perspektiv som vi oftast möter”, skriver organisationen och fortsätter: ”Vi oroas just nu över att Uppdrag Gransknings kraftigt vinklade program riskerar att ytterligare stigmatisera de personer som kommer ut eller söker sig till den könsbekräftande vården”.

– Det mest problematiska är att de ger föräldrar till transpersoner utrymme att vädra sina egna åsikter utan att ta hänsyn till sina barns faktiska tankar och känslor. Dessutom greppar de efter halmstrån utomlands för att försöka förstora hur antalet som ångrar sig ser ut i Sverige, säger Noel Andersson.

På sin Facebooksida trycker Uppdrag Granskning på att de vill visa flera sidor. ”Transvården är en fråga som belysts ur många olika perspektiv genom åren. Det här är första gången denna aspekt lyfts upp. Viktigt att olika perspektiv och berättelser får höras”, svarar en av redaktionens medarbetare i ett kommentarsfält.

Hur hade man kunnat göra programmet på ett bättre sätt?

– Uppdrag Granskning hade kunnat prata mer med de som faktiskt ångrar sig på hemmaplan, och ställt relevanta frågor kring ångrandet av operationer och behandlingar. Nu har de istället valt att vinkla det som att alla unga som söker sig till könskorrigering förmodligen kommer att ångra sig, vilket det inte heller finns någon evidens för. I programmet pratar de som om detta är en helt ny patientgrupp. De hade kunnat intervjua personal i teamen om hur de pratar med anhöriga kring trans och vad som händer under och efter en utredning, säger Noel Andersson.