På Internationella kvinnodagen för ett år sedan samlades ett hundratal quinns och queers på Götaplatsen vid niotiden på kvällen. Vi gick i samlad trupp därifrån till Masthuggstorget – fast inte samlad som i tillrättalagd utan samlad som i tillsammans, starka och oövervinnerliga, för vi tog natten tillbaka.
”Kampen fortsätter, sexismen ska krossas!” skrek vi. Peppen var enorm. Det finns inget som är så stärkande, helande och befriande som den militanta glädjen i att aktivt och kollektivt reclaima något som en annars inte har tillgång till. Ta makten över ett utrymme som vanligen inte är vårt. Ett utrymme där en annars ser sig om över axeln när en går hem, har telefonen nära till hands, kanske nycklarna mellan knogarna (hur nu det skulle kunna rädda en från potentiella jobbiga snubbar vet jag inte, men likväl har jag dem redo när jag går ensam hem om natten). Ett utrymme som under vinterhalvårets mörker krymper, håller oss i schack. Men inte den här dagen.
För där gick vi, sida vid sida, med flaggor i svart och lila vajandes i vinden, omgivna av rosa rök från bengaler, och med slagord som överröstade allt annat. Vi var så många, vi lät så mycket, vi hade no fucks to give och ingen sånär som på en full snubbe på Andra lång försökte hindra oss, men han blev snabbt bortmotad och överröstad.
I dag är det 8 mars igen, internationella kvinnodagen. Jag läser på Wikipedia att dagen instiftades redan 1910 av den socialistiska organisationen Andra internationalen på initiativ av kommunisten Clara Zetkin. Sedan dess har 8 mars på vissa håll gått från att ha varit en socialistisk kampdag, till att bli en opolitisk högtidsdag.
Nu sparkar jag nog in en öppen dörr, men Internationella kvinnodagen är ingen högtidsdag för att gratulera dem en tar sig friheten att tolka som kvinnor. Liksom, grattis till vadå? Att en drog kortaste strået i könsmaktslotteriet och nu ser det som en feministisk handling att trotsa mörkret?
Jag läste en gång att de i Danmark säger ”God kampdag!” den 8 mars. Jag vet inte om det stämmer, men att önska god kampdag tycker jag vi alla borde anamma, för kampen fortsätter ju. Kampen för att kvinnor och transpersoner ska känna att gatorna är trygga och att vi har makt över våra kroppar. Kampen för att vi ska slippa utsättas för könsbaserat hat, hot och våld. Kampen för ett samhälle fritt från sexism, rasism, fascism och andra förtryckande makthierarkier.
Så god kampdag önskar jag alla mina systrar och syskon, 8 mars är vår. Vi har tröttnat på att se oss om över axeln när vi går hem, vi har tröttnat på att vara beredda med nycklarna. Så låt oss samlas, låt oss ta tillbaka det offentliga utrymmet och rätten till våra kroppar. Låt oss samlas och tillsammans göra gatorna till våra. Låt oss ta natten tillbaka.
Ta natten tillbaka arrangeras på Masthuggstorget klockan 21 den 8 mars.
Festivalen Reclaim Pride har äntligen JO-anmält Göteborgs stad för censuren av muslimska röster.
Det finns fan ingen skog kring Lund. En timmes cykling till närmsta – som tar 10 min att gå igenom.
