DEBATT Vi människor. En skam på denna jord. Om någon annan art betedde sig som vi gör skulle vi snabbt och med alla tillgängliga medel utrota den. Men trots att det är vi som beter oss som ett ondskefullt virus är det vi som står för utrotandet, utrotandet av arter som aldrig har gjort oss något ont utan bara kommit i vår väg. De har stört oss, stört vår väg framåt, uppåt, neråt och utåt, vårt sätt, vår rätt att leva som vi vill. Vår girighet efter mer, efter allt. Egoism och cynism är som det verkar vår mest framträdande egenskap. Allt utgår ifrån oss människor.

Sedan finns det arter som knappt ens kommer i vår väg. Djur vi aldrig någonsin ser, trots att den yta de har att röra sig på krymper alltmer. Ett sådant djur är lodjuret.

Lodjuret är fridlyst. Trots det förekommer jakt. Naturvårdsverket är ansvarig jaktmyndighet men har överlåtit beslut om jakt till landets länsstyrelser. För licensjakt på lodjur är det inte tillåtet att använda fångstredskap. Trots detta har Västerbottens län tillåtit fällor som utdömts som djurplågeri av veterinär.

Trots detta tillåts jakt med lösa hundar (ofta av rasen plotterhund som tränats till särskild uthållighet och aggressivitet och som tagits in i allt större omfattning av landets jägare). Jägarna själva kan lugnt sitta kvar i sina terrängfordon och vänta på att fälla eller hund gör jobbet åt dem. Av länsstyrelsen i Västerbottens beslut är det lätt att utläsa att den beslutade licensjakten är ren nöjesjakt. Det ligger nära till hands att tro att länsstyrelsen i Västerbotten delar säng med rennäring och jägare.

Flera andra länsstyrelser har beslutat om nöjesjakt på lo. Stockholm och Kalmar till exempel. Jag ställer mig frågan – hur skulle våra län se ut om vi förbjöd denna jakt? Skulle vi över huvud taget märka någon skillnad? Och om vi skulle det, kanske vi människor skulle kunna försöka anpassa oss? Att rovdjur tar andra djur ligger i deras natur och är nödvändigt för deras överlevnad. De kommer att fortsätta med det. Att skjuta 16 lodjur i Västerbotten gör knappast någon skillnad – förutom för djuren som förlorar sina liv och för jägarna som finner glädje i att skjuta dem.

Vi är på god väg att förstöra denna vackra planet. Det är förstås svårt, men tänk dig hur världen skulle se ut utan oss människor.

Växtligheten skulle sannolikt blomstra, djurlivet frodas, haven renas och luften klarna. Själva planeten skulle på något sätt dra en lättnadens suck över att vi är borta.

Vi är inne i det som kallas den sjätte massutrotningen av arter. Pågående massutrotning är orsakad av människan och ett hot mot vår existens eftersom den gravt påverkar ekosystemen. Allt ifrån svalor till lejon lever på mer och mer begränsade områden vilket till slut tillsammans med föroreningar och annat leder till deras undergång. 96 procent av världens biomassa för däggdjur består i dag av människor och de djur som vi föder upp för att döda och äta. Endast fyra procent är vilda däggdjur.

Lodjuret har en viktig plats i Sveriges fauna och ekosystem. Lodjuret har rätt till sitt eget liv. Sverige bör värna de rovdjur som finns här och inte tillåta nöjesjakt. Precis som de flesta av oss är emot jakt på lejon borde vi vara emot jakt på lodjur.