– Det är akut med filosofiska frågor om hur vi lever, säger initiativtagaren Ida Hallgren.

I oktober förra året satt Arci Emelie Pasanen på ett kafé i Haga och grät. Ex-militären Jair Bolsonaro hade precis vunnit valet i Brasilien och ännu ett land hade därmed anslutit sig till den världsomspännande högernationalistiska vågen. När eventet ”Filosofisk akutmottagning: klimatångest och politisk apati” dök upp i Facebookflödet av en slump träffade det helt rätt.

– Jag var arg och uppgiven över världsläget och tyckte att det lät fantastiskt att få ta sig an frågorna ur ett annat perspektiv än de vanliga skrämselsiffrorna. Det fick mig att känna hopp, säger Arci Pasanen.

Den filosofiska akutmottagningen hålls redan samma kväll på restaurang Oceanen i Göteborg. På plats delas Arci Emelie Pasanen och ett femtontal andra personer i blandade åldrar in i mindre grupper. På borden ligger de diskussionsfrågor som samtalen utgår ifrån. Det börjar rakt på sak:

1. Vi kommer att dö. Oavsett. Det är inget att diskutera. Vad vill ni göra tills dess?

2. Vi lever nu. Det är ett faktum. Hur bör en leva?

Samtal utan pekpinnar

Bakom initiativet står Ida Hallgren som är filosofisk praktiker, psykolog och doktorand i praktisk filosofi. Hon vill skapa sätt att tala om hur man förhåller sig till såväl klimathotet som allmänna livsfrågor. Under några timmar ska den som vill kunna prata om politisk apati och globala katastrofer utan förmaningar och pekpinnar. Diskussionsformuläret blir ett verktyg som ska hjälpa deltagarna att inte fastna i de skuldkänslor och det undvikande som ofta kommer med till exempel klimatångest. Ida Hallgren ser en tydlig tendens att psykologisera filosofiska frågor och menar att det finns ett stort behov av djupare samtal kring existentiella frågeställningar.

– Inom klimatdebatten finns det många diskussioner om vilka handlingar som betraktas som rätt eller fel, men få samtal om hur vi lever eller kan vara. Det märktes att det fanns ett stort intresse av att prata om livet som helhet redan när jag lade ut eventet på Facebook, säger Ida Hallgren och fortsätter:

– På sistone har det talats mer om kopplingen mellan ungas ohälsa och klimat- och hållbarhetsfrågor. När vi mår dåligt vänder vi oss ofta till en psykolog eller någon som ska hjälpa oss att rodda i det individuella livsprojektet. Existentiella samtal är ett sätt att fånga upp dem som mår dåligt men som inte är psykiskt sjuka.

Idén till en filosofisk akutmottagning föddes kring riksdagsvalet 2014, när hon deltog som ”politisk terapeut” vid ett fiktivt terapi-institut för politiskt deprimerade.

– Mötena med politiskt deprimerade personer satte fingret på hur samhällsstrukturerna påverkar vårt mående, och på hur dagens diagnossystem och behandlingar ser ut. Vilken del i att må dåligt handlar om att vara en samhällsvarelse – och vad skulle hända om det fanns plats för de existentiella frågorna?

Fjolårets bränder, torka och värmerekord kan knappast ha undgått någon. Larmrapporterna duggar tätt och undersökningarna talar sitt tydliga språk: klimatförändringarna går åt fel håll.

Enligt många är 1,5-gradersgränsen redan nådd, oavsett om utsläppen av fossila bränslen slutar här och nu. Det blir allt svårare att blunda för att de stigande temperaturerna riskerar att få förödande konsekvenser.

Unga kvinnor drabbas

Klimatångest är inte en diagnos, utan en samlingsterm för den oro som många känner inför klimatförändringarna. Inom psykiatrin är klimatångest ett relativt nytt begrepp. År 2008 togs en ångestfylld 17-åring in på en psykiatrisk avdelning i Melbourne, Australien. Han hade varit deprimerad i ett halvår och vägrade både att äta och dricka. 17-åringen oroade sig för att den globala uppvärmningen skulle leda till vattenbrist och kontrollerade ständigt att vattenkranar inte droppade i ett försök att undvika att miljontals dog av vattenbrist. De ansvariga läkarna beskrev pojkens tillstånd som ”climate change delusion” eller vanföreställningar kopplade till klimatförändringarna – ett dittills okänt tillstånd.

Sedan dess har sjukvården tagit emot ett flertal patienter med liknande symptom. De flesta som söker hjälp lider av panikångest, depression, framtidsångest och katastroftankar kopplade till klimathotet. Det händer även att klimatrelaterade hotbilder vävs samman med redan befintliga sjukdomstillstånd som psykoser eller generella ångestsyndrom. Det är dock väldigt mycket vanligare att ta till en av mänsklighetens mest beprövade försvarsmekanismer – förnekelse. När känslor som skuld och obehag blir för tunga reagerar många med att förtränga, förminska eller förneka allvaret i en svårgreppbar situation.

Oklarhet och ångest

Ida Hallgren förklarar klimatrelaterad ångest som en känsla av att inte ha kontroll.

– Ångest handlar om en osäkerhet i utfallet av det man gör. Det är förknippat med oklarhet och kan beskrivas som att uppleva ett hot som man inte vet hur man ska lösa. Nyhetsrapporteringarna om klimathotet kan orsaka både ångest, skuldkänslor och apati. Det gör att många undviker problemet och tänker att det inte spelar någon roll vad man gör. En annan strategi är att gå upp helt i det och fokusera extremt på sina egna beteenden.

Klimatångest är självklart inte begränsat till en specifik ålder eller samhällsgrupp, men forskningen pekar på att vissa grupper är mer drabbade än andra. Enligt forskningsplattformerna International journal of mental health systems och American psychological association löper barn och unga högre risk att drabbas av klimatrelaterad psykisk stress.

Yngre personer hade även mer mardrömmar om naturkatastrofer till följd av klimathotet. I en undersökning från SOM-institutet i våras uppgav 61 procent av de tillfrågade att de kände sig mycket oroade över klimatförändringarna. Mätningarna visar även på att unga kvinnor känner mest oro. En Sifo-undersökning från samma tidpunkt visade att varannan ung kvinna i åldrarna 16 till 29 kände sig olyckliga och ångestfyllda på grund av klimathotet.

Individfixerade åtgärder

De filosofiska akutmottagningarna är långt ifrån det enda initiativet för klimatoroliga. Under senare år har ekoterapi, en ny terapeutisk inriktning som sägs vara effektiv vid klimatångest, vuxit fram.

I behandlingen uppmuntras patienterna att utveckla sin relation till naturen parallellt med traditionell samtalsterapi. Under 2016 och 2017 anordnade Studiefrämjandet en omtvistad studiecirkel med namnet ”koldioxidbantning med klimatångestterapi”. Under nio månader fick 21 Luleåbor ekoterapi och hjälp med att minska sina koldioxidutsläpp. Klimatångestterapin mötte stor kritik – främst på grund av att projektet finansierades med hjälp av statliga medel. Men kursdeltagarna gav projektet tummen upp, och i september 2018 startade ett liknande skattefinansierat projekt i Eskilstuna.

Även klimatrapporteringen har ökat rejält på senaste tiden, och såväl kvällstidningar som klimatexperter listar tips på hur du som privatperson kan minska din klimatångest. Granskningar som bland annat Dagens ETC gjort visar mycket riktigt att mediebevakningen fokuserar på individuella åtgärder i betydligt större utsträckning än på strukturer. Ida Hallgren är kritisk till att så stort fokus läggs på individen snarare än på samhällsstrukturer.

– Vi måste bort från individualiseringen av psykisk ohälsa som är kopplad till klimathot och andra samhällsproblem. Individfokuset landar i personligt ansvar och personlig skuld istället för att diskutera hur vi lever på det stora hela. Vår västerländska tradition är väldigt skulddriven med stort fokus på rätt och fel. Vi har satt oss i en rävsax och måste göra något radikalt annorlunda istället för att snegla på varandras beteenden och konsumtionsmönster. Om man inte går till botten med grundproblemet är det meningslöst att diskutera huruvida det är rätt att flyga eller skaffa barn.

Grundproblemet, menar Ida Hallgren, är produktions- och konsumtionssamhället. Och hon ser en tydlig koppling mellan konsumtion och bristen på existentiella samtal.

– Vårt sätt att leva påverkas om det inte finns utrymme för existentiella frågor. När det inte finns någon plats för mening och djup blir det viktigare att fylla på med konsumtionskickar, men om livet går ut på att på att upprätthålla och konsumera sig till lycka så skapas en stor tomhet.

Reducerad till konsument

Samtidigt anser Ida Hallgren att ”rätt” sorts konsumtion har blivit en lösning och ett sätt att dämpa sin ångest.

– Hur tacklar vi ångestkänslor och miljöproblem? Jo, genom att konsumera rätt. Vi har reducerats till att vara konsumenter. Den andra sidan av konsumtionssamhället handlar om att vi ska förtjäna vårt värde som människor genom att vara effektiva och producera sådant som andra kan konsumera. Men existentiell hälsa uppmärksammas allt mer, och många söker något som man inte kan konsumera sig till.

Efter höstens första filosofiska akutmottagning hörde två personer av sig och ville fortsätta diskussionerna. Arci Emelie Pasanen var en av dem.

– Jag kom till Oceanen med sorg och ilska, men lämnade med en känsla av hoppfullhet. Det var ovant men skönt att ventilera svåra frågor med främlingar som tänker och känner ungefär samma sak. Jag tänker på ungdomars klimatångest och på hur det måste vara att växa upp mitt bland rapporter som i princip säger att det är kört. Vi måste prata om vad vi håller på med och vad vi vill med våra liv. Det finns ett enormt behov av utforskande sammanhang.

Ida Hallgren betonar att diskussionsfrågorna är viktigare än själva träffarna.

– Just nu tog det den här formen och jag slängde upp ett par datum och kallade det för filosofisk akutmottagning. Diskussionsmallen ligger ute i eventen, och min förhoppning är att det leder till att fler vill dra ihop egna diskussionsforum. Det kan handla om att prata med vänner och familj en stund när det finns tillfälle. För det är akut med filosofiska frågor om hur vi lever.