– Inget är så bra att det inte kan bli bättre, men vi är bra på att sortera, säger Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef på branschorganisationen Avfall Sverige.

2017 slängdes 4,8 miljoner ton hushållsavfall i Sverige. Ungefär hälften gick till energiåtervinning, en tredje del till materialåtervinning, 15 procent till biologisk återvinning som kompostering och en halv procent hamnade på tippen. Men siffrorna skulle kunna se ännu bättre ut – mycket av det som läggs i soppåsen och därmed blir till energiåtervinning skulle kunna materialåtervinnas om det sorterades korrekt.

– En tredjedel av det som finns i soppåsen borde inte vara där, så vi kan absolut bli väldigt mycket bättre, säger Gripwall.

"Resultaten är tydliga"

Det handlar inte om brist på kunskap om återvinning, utan helt enkelt om lättja.
– Undersökningar har visat att bekvämligheten är den stora frågan. Är det enkelt och nära att sortera ut så gör man det och är det inte det så blir det något sämre, säger Anna-Carin Gripwall.

Omkring 50 av Sveriges 290 kommuner har infört så kallad fastighetsnära insamling, som innebär att boende i så väl villor som i flerfamiljshus har tillgång till sorteringskärl i anslutning till sitt hem.

– Resultaten är tydliga, där det är fastighetsnära, enkelt och nära, där är sorteringen bättre, säger Gripwall.

Tillämpa avfallshierarkin

I juni fattade regeringen beslut om att minst 60 procent av enskilda fastighetsägare och hushåll, genom hyresvärden eller bostadsrättsföreningen, ska ha erbjudits fastighetsnära insamling till 2021. 2025 ska alla hushåll ha fått det.

Enligt ”avfallshierarkin” ska man i första hand förebygga avfall, i andra hand återanvända, tredje materialåtervinna, fjärde energiåtervinna och i sista hand lägger man på deponi. Det handlar om att miljönyttan är störst i det första steget och sedan i fallande ordning.

– Förhoppningsvis arbetar alla människor efter avfallshierarkin, det är ju något som alla länder inom EU har antagit, påpekar Anna-Carin Gripwall.

Osynligt avfall

Om man behöver någonting tycker Gripwall att man ska ställa sig själv följande frågor: kan jag köpa det begagnat? Kan jag låna det? Kan jag hyra det? Kan jag laga någonting jag redan har hemma? Och när man tröttnar på någonting eller är färdig med det kanske man kan ge det vidare till någon annan?

Men vad hushållssoporna än väger – 473 kilo per person år 2017 – finns det en viktig aspekt som lätt glöms bort: det osynliga avfallet.
Om man slänger en mobiltelefon som väger omkring 200 gram kan man tänka på att den har under sin produktion har genererat 86 kilo avfall. Ett par bomullsbyxor som väger runt 500 gram har genererat 25 kilo avfall, bestående av bland annat kemikalier och råvara som inte används – plus transporter och förpackningar, säger Gripwall.

Om man lagar sin trasiga mobiltelefon kan man med andra ord spara 86 kilo avfall något år eller två till.