Det är först på senare tid i mänsklighetens historia, och introduktionen av vattenklosetten, som vi brutit kretsloppet mellan vad vi hämtar från åkern och vad vi för tillbaka. Det har fört med sig flera problem där övergödning av vattendrag, sjöar och hav är en del, utvinningen och tillverkning av konstgödsel en annan och utarmningen av biologiskt material i matjordarna en tredje.

Ett sätt att sluta kretsloppet i det lilla är att vattna sina egna grönsaksland, gräsmatta, blommor eller balkonglådor med sitt eget kiss. Urin är vanligtvis sterilt, till skillnad från fekalier, och innehåller till stor del samma näringsämnen som de konstgödselmedel som säljs i affären. Ofta är det till och med bättre näringssammansättning i urin, enligt en undersökning av Testfakta.

Rent urin innehåller cirka 5 gram kväve, 1 gram fosfor och 2 gram kalium per liter. Det är alltså låg koncentration och halterna varierar under dygnet och med totala mängden urin. Näringsämnena är också lätt åtkomliga för växterna. En rekommendation är att använda totalt 1-2 liter urin per kvadratmeter odlingsyta under en säsong.

Urin kan också hällas på komposten för att öka kvävehalten och underlätta nedbrytningen. Mycket av kvävet går dock förlorat genom naturlig nedbrytning.

I kombination med kolrik kompost, som exempelvis löv, kommer du inte behöva köpa någon annan gödsel eller jordförbättring. Köpt jord innehåller dessutom oftast torv som bryts i känsliga miljöer och återbildas mycket långsamt.

Några tips när du vill använda urin:
• Späd det med 10-15 delar vatten innan du vattnar med det. Rent urin är för starkt för många växter. Om du vill använda outspädd urin vattna rikligt efteråt.
• Vill du använda det till krukväxter inomhus kan du späda det ytterligare, ca 1 del urin till 20 delar vatten.
• Urinen kan sparas i en tät behållare i några veckor. För att undvika besvärande lukt bör det dock användas så fort som möjligt, helst helt färsk.
•Då urinens höga halt av kväve starkt stimulerar tillväxten av blad bör en använda det främst tidigt under växtsäsongen, annars finns det risk att tillväxten av blommor och grönsaker blir lidande.

Läkemedelsrester kan föras över i urinen. Detta bryts ned bättre i jord än i vatten, och risken anses liten för växter och mikroorganismer. Vill du vara extra försiktig kan du undvika att använda urinen när du använt läkemedel.
Detsamma gäller för eventuella bakterier i urinen. Det är liten risk att skadliga bakterier överlever i jorden. Om du gödslar dina grönsaker med urin är dock rekommendationen att du upphör med gödslingen en månad innan skörd eller att du kokar grönsakerna innan förtäring.
Läs mer i informationsbladet från Riksförbundet Svensk trädgård om gödsling med urin.
Artikel om fördelarna med uringödsling på Testfakta.se