Efter en lång process med flera hinder på vägen presenterades slutligen den stora LSS-utredningen förra veckan. Flera av de förändringar som utredaren Gunilla Malmborg föreslår i sin utredning rör ansvarsuppdelningen mellan staten och kommunerna. Den mest  kontroversiella, som väckte stor debatt redan i höstas när delar av utredningen läckte ut, rör insatsen personlig assistans. Barn under 16 år och personer med psykiska funktionsnedsättningar ska inte längre omfattas av personlig assistans, utan ansvaret ska istället läggas på kommunerna.

– Det kommer att bli 290 olika tolkningar. Många kommuner kämpar med en dålig ekonomi och att då få ett gäng barn med omfattande behov, det kommer att bli stora och ”kostnadseffektiva” lösningar. I vissa fall kan det bli bra, för andra barn och familjer en katastrof. Stödet beror på var du bor och hur kommunens budget ser ut, säger Maria Persdotter, ordförande för förbundet Rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, till Expressen.

Nedskärningar drabbar personer med funktionsnedsättning

På Funktionsrätt Göteborg, en ideell förening som samlar omkring 50 medlemsföreningar och representerar 20 000 personer med funktionsnedsättning i Göteborgsområdet, har man ännu inte hunnit gå igenom och ta ställning till den över 1 000 sidor långa utredningen.

Hur stort förtroende har ni för att Göteborgs kommun skulle prioritera det här och se till att de nya insatserna, hur de nu kommer att se ut, blir adekvata och tillräckliga?

– Det är en sådan fråga som är svår att svara på i nuläget. Vi vet för lite om de insatserna och vår styrelse har inte kunnat ta ställning till utredningen. Men det är helt klart så att underskott i budgeten löses med nedskärningar, och det drabbar ofta personer med funktionsnedsättning när det gäller hela välfärdssektorn, säger Pia Emanuelsson som är ombudsman på Funktionsrätt Göteborg.

Färdtjänstutbudet hotat

Hon drar en parallell till en annan fråga som just nu är på agendan i Göteborg: färdtjänstfrågan. I nuläget saknar avdelningen Serviceresor på trafikkontoret mellan 19 och 21 miljoner kronor för 2019, och de planerade besparingsåtgärderna skulle få stor påverkan på färdtjänstutbudet.

– De kan komma att göra nedskärningar som skulle försämra livsvillkoren för personer som är beroende av färdtjänst ohyggligt mycket. Det får jättestora konsekvenser med försämrade möjligheter att resa och förflytta sig, säger Pia Emanuelsson och fortsätter:

– Där har vi ett exempel på just hur den kommunala verksamhetens bristande ekonomi verkligen får förödande konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. Det är den här problematiken som till exempel RBU varnar för.

Trafiknämnden har begärt ett utökat kommunbidrag för att täcka delar av underskottet och frågan ligger nu på kommunstyrelsens bord.

Lågprioriterade frågor nationellt och lokalt

Funktionsrättsfrågor är inga högprioriterade frågor, varken i landet i stort eller i Göteborg, säger Pia Emanuelsson och tar stadens interna styrdokument som exempel. Funktionsrätt Göteborg är remissinstans gentemot Göteborgs stad och ombeds ofta lämna sina synpunkter i olika ärenden.

– Funktionsrättsperspektivet är för det mesta alldeles för lite omhändertaget i styrdokumenten. Det finns så klart eldsjälar och verksamheter som gör ett bra jobb, men Göteborgs stad uppnår inte jämlikhet för personer med funktionsnedsättning.

Upplever ni att Göteborgs stad lyssnar på era synpunkter?

– Det är olika beroende på vilken fråga det gäller. Ibland har vi möjlighet att påverka en hel del, ibland har vi ingen möjlighet att påverka alls. Men råden som ligger direkt under kommunstyrelsen är viktiga och en betydelsefull samrådsmöjlighet.

Vård- och omsorgsperspektivet dominerar

Göteborg har sedan 2015 ett program för fulldelaktighet för personer med funktionsnedsättning. Funktionsrätt Göteborg har medverkat i utvärderingen, som ska ske i slutet av varje mandatperiod. Inte heller där lever staden upp till sina mål och ambitioner, säger Pia Emanuelsson.

– Vi märker att det här programmet är okänt bland stadens tjänstemän. Man jobbar inte utifrån det och programmet har ingen stor påverkan på nämndernas olika verksamheter. De här frågorna har ingen hög status.

Även fast vi säger att vi vill uppnå jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället, där personer med funktionsnedsättningar ska ha samma självklara rättigheter som övriga medborgare, är det ändå till stor del ett vård- och omsorgsperspektiv som dominerar. Personer med funktionsnedsättning ses ofta som vårdobjekt istället för som fullvärdiga medborgare med självklara rättigheter, säger Pia Emanuelsson.

– Det gör att förvaltningar och nämnder i staden kanske inte tycker att frågorna angår dem. De blir väldigt marginella, även i sammanhang där funktionsrättsfrågor verkligen borde vara högt på agendan.