När EUs ledare besökte Göteborg förra veckan var många missnöjda med att det var svårt att ta sig fram i trafiken. I övrigt var det inte många kritiska ord som hördes. – Folk verkar ha resignerat inför EU, säger Per Hernmar från Folkrörelsen Nej till EU.
EU-toppmötet var i mediernas fokus och det rapporterades flitigt om människors missnöje med att kommunikationerna försvårades och att anställda fick stanna hemma från sina arbeten.
Av de ideologiskt EU-kritiska rösterna hördes dock inte mycket. Det alternativa EU-toppmötet manifestation, som arrangerades av ett antal olika föreningar, lockade runt 200 personer.
– Vi har gjort vad vi har kunnat, men det är beklagligt att det inte kom fler, säger Per Hernmar som är en av samordnarna för Det alternativa EU-toppmötet och aktiv i Folkrörelsen Nej till EU.
– Jag tror att opinionen antingen är likgiltiga eller har resignerat inför EU, fortsätter han.
Om folk inte intresserar sig för EU, vad beror det på, tror du? – Det beror på EU. Hela toppmötet illustrerar ju hur långt politiken och EU-eliten befinner sig från medborgarna. Ska de ha ett möte måste de stänga av en hel stad; de kan inte träffa några vanliga människor.
Just avståndet, både hierarkiskt och geografiskt, tror Per Hernmar gör att människor upplever att EU inte är ett demokratiskt projekt som de kan påverka. – Bryssel är ju så långt borta. Man uppfattar det som naturligt att de bestämmer i Bryssel.
Per Hernmar påpekar också att den fackliga rörelsen lyser med sin frånvaro.
– Många medborgare i EU-länderna får ju dagligen uppleva det som EU ställer till med, till exempel med utstationeringsdirektivet och lönedumpningen. När andra europeiska fackföreningar är ute och demonstrerar mot odemokratiska och övernationella bestämmelser i frihandelsavtal, som CETA med Kanada, är de svenska fackföreningarna väldigt försiktiga. Det känns som att det finns en ohelig allians mellan facktopparna och etablissemanget i Sverige.
I samband med EU-toppmötet 2001 protesterade omkring 50 000 människor i Göteborg; 2017 var det alltså få som visade något motstånd. Men den EU-kritiska rörelsen i Sverige gräver inte ner sig. Det finns ljusglimtar, säger Per Hernmar.
– Vi var inte många 2003 heller (vid folkomröstningen om euron, reds. anm.), men vi vann då. Nu har ju TTIP pausats, till exempel. Så de ska nog få motstånd.
