När partiledarna samlades till debatt i Agenda i söndags var en av de stora frågorna som diskuterades huruvida nazistiska organisationer skulle förbjudas. En fråga som blivit allt mer aktuell i takt med att NMR gör sig allt mer hörda. Både genom våld och demonstrationer.
Brottsförebyggande rådet för ingen statistik om högerextremt våld men till Aftonbladet/SvD konstaterar Säpo att det högerextrema våldet ökar (27/9), samtidigt som rörelser som NMR samlar allt fler till sina demonstrationer. Det är då inte konstigt att allt fler känner sig manade att tala om förbud mot nazistiska organisationer.
Problemet med de högerextremas framfart i Sverige förstärks ytterligare av att hela migrationsdebatten förskjuts.
I NMRs närvaro framstår regeringens, Kristdemokraternas och Moderaternas migrationspolitik nästan som human. Trots att ungdomar, som Migrationsverket bedömde var under 18 när de kom, utvisas till länder i krig; trots att vi även i år närmar oss mer än 3 000 förlorade på Medelhavet och att flyktingfamiljer inte får återförenas. Samtidigt som regeringen för en högerpopulistisk flyktingpolitik är SD det näst största partiet i mätning efter mätning, och inget talar för att de ska klappa igenom inför valet.
När man ser NMRs stora grönvitsvarta symboler är det lätt att glömma det. På det viset blir NMR också bästa vänner till dem som vill fortsätta föra en omänsklig flyktingpolitik.
Man kan fråga sig om ett förbud ens skulle kunna hjälpa, och svaret har så klart många dimensioner. Det är svårt att få en god precision i vad man faktiskt vill förbjuda. I till exempel Tyskland, som ofta lyfts som ett exempel i debatten om förbud, har nu ett högerpopulistiskt och rasistiskt parti som AfD tagit sig in i förbundsdagen. Det nynazistiska NDP klarade sig återigen från ett förbud när frågan prövades i domstol i våras.
Men även om man skulle lyckas med en precis och koncis lag är det ändå svårt att se att organisationer som NMR skulle påverkas nämnvärt. Många av medlemmarna är redan tungt kriminellt belastade och det mesta de gör är olagligt eller på gränsen till olagligt redan i dag. Därför skulle ett förbud inte rimligen hindra dem från att organisera demonstrationer.
Däremot riskerar känslan av ”vi” mot resten av samhället att förstärkas och leda till att det blir än svårare att lämna de högerextrema rörelserna. Just den process kriminologen Christoffer Carlsson menar ligger bakom att islamistiska extremister har svårare att lämna än andra våldsbejakande extremister (SR 18/10 – 2016).
När Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson diskuterar förbud i Agenda gäller det inte längre bara NMR och nazistiska organisationer utan också jihadister och autonoma vänsterrörelser.
Det Ebba Busch Thor förespråkar innebär att man behöver göra ändringar i grundlagen och luckra upp föreningsfriheten som den formulerats i dag. Vi riskerar då att organiseringsskyddet flyttas från grundlag till lag. Gör vi det rullar vi i princip ut röda mattan för SD att olagligförklara meningsmotståndare om de kommer till makten i framtiden.
Det mesta man vill åt med ett organisationsförbud är redan olagligt i dag. Du får inte planera en mordbrand, du får inte ropa nazistiska slagord och du får sannerligen inte misshandla någon på grund av hudfärg eller ursprung.
Men när man ger sig på rätten för människor med olika politiska åsikter, hur hemska de än må vara, att diskutera och organisera sig så är man ute på farligt vatten.
Vi kan inte lita på att ett sådant förbud inte riktas mot dina eller mina åsikter i morgon. Vill vi inte att vår rätt att organiseras oss ska inskränkas utifrån våra åsikter bör vi akta oss noggrant för att förbjuda andra att organisera sig utifrån sina.
