DEBATT I år har det anordnats flera stora marscher för djurens rättigheter runt om i världen. I New York marscherade 2500 personer, i London närmare 5000 och i september upp emot 25 000 personer i Tel Aviv. Den 7 oktober är det Sveriges tur då vi bjudit in landets alla djurrättsorganisationer, grupper och djurhem att delta i en marsch i Göteborg, Stockholm och Malmö.
I dagens samhälle utnyttjar vi djuren på många olika sätt. Apor sitter inspärrade i burar och används i plågsamma försök. De pälsbärande djuren, som de lekfulla rävarna, dödas av elchocker med hjälp av elektroder i mun och ändtarm för att inte skada pälsen. De kinesiska tvättbjörnarna flås rutinmässigt levande för att bli pälskragar. Och elefanterna förlöjligas på cirkusen, långt från sin familj och naturliga miljö.
Men de djuren är bara en droppe i havet jämför med de 55 miljarder djur vi varje år föder upp, dödar och äter runt om i världen. Femtiofem miljarder djur. Det är ett ogreppbart antal och kan sättas i jämförelse med att hela den globala mänskliga befolkningen är cirka 7,5 miljarder.
Var och en av dessa femtiofem miljarder har varit en individ med förmåga att känna, ha familjeband och egna intressen. Det är ingen överdrift att påstå att vi istället utsätter dem för ett stort lidande under deras korta liv. Vi begränsar deras rörelsefrihet till små ytor. Vi sorterar bort nyfödda hankycklingar och bara i Sverige dödas 15 000 varje dag för att de är värdelösa för äggindustrin. Vi sliter bort kalvar från sina mammor för att som enda art i vuxen ålder kunna dricka en annan arts dimjölk.
Många av oss har någon gång haft turen att dela livet med en hund eller katt och vet av erfarenhet att djuren kan uppleva saker på samma eller liknande sätt som vi. Om vi behöver bevis på att det stämmer så kan vi fråga det vetenskapliga samfundet. Under 2012 samlades en framstående internationell grupp av forskare vid University of Cambridge och förklarade att icke-mänskliga djur är medvetna – vilket innebär att de kan tänka, känna, uppfatta och reagera på världen i mycket på samma sätt som människor.
Det är svårt att mäta smärta. Människor kan vi många gånger fråga och de kan berätta för oss. Om den möjligheten inte finns så letar vi efter yttre tecken på smärta som skrik, gråt eller grimaserande. Icke-mänskliga djur kan på samma sätt uppvisa samma tecken. Det finns därför ingen anledning att tro att en hund känner mer smärta än en gris eller för den delen att en människa känner mer smärta än en hund.
För några hundra år sedan spände René Descartes, fader till den västerländska filosofin, fast levande hundar på ett bord och skar upp dem utan bedövning och trodde att deras skall var som ljuden från maskinerna, inte mer indikativa på smärta än ljudet från maskinens metalldelar. I dag är det oerhört svårt att föreställa sig det. Ändå utsätter vi rutinmässigt djur för ett liknande lidande.
Om vi tycker att det Descartes gjorde var fel, hur kan vi då utsätta så många djur för ett liknande lidande i djurfabrikerna? Majoriteten av mänskligheten väljer fortfarande att blunda för det som djuren utsätts för och det faktum att det är våra egna vardagliga val som är orsaken till det. Men allt fler människor börjar också ifrågasätta vårt sätt att behandla andra kännande varelser och om du är en av dem så hoppas jag att vi ses på djurrättsmarschen för att föra talan för dem som inte kan göra det själva.
