och Scener och samtal.

Bibliotek ’85 var en ren fackmässa, men det stora intresset uppmuntrade Bertil Falck och Conny Jacobsson att utvidga ramarna. 1986 års mässa lockade 26 000 besökare, en succé som fick Bertil Falck och Conny Jacobsson att tillsammans starta Bok & Bibliotek i Norden AB.

I dag, drygt 30 år senare, drar bokmässan runt 100 000 besök per år och är sedan länge den huvudsakliga mötesplatsen för bok- och biblioteksbranschen i Norden. Men förra året skedde något som fick en storm att virvla upp kring den tron som bokmässan så länge suttit på. Mässan bestämde sig för att låta den högerextrema tidskriften Nya tider slå upp en monter, och därefter nämndes knappt bokmässan utan sällskap av orden ”kritik”, ”protest” och ”debatt”. I år väljer många att helt utebli från arrangemanget, däribland de över 200 författare och andra branschverksamma som i våras gick ut i ett gemensamt upprop i Dagens nyheter i protest mot Nya tiders närvaro.

Nya aktörer tar plats

Men parallellt med den hätska debatten har också något annat hänt: nya aktörer har klivit upp på scenen och anordnar litterära arrangemang samtidigt som bokmässan. På Heden har ETC i samarbete med Leopard förlag och ABF Göteborg slagit upp ett stort tält där de anordnar Bokmassan. På Världskulturmuseet, och i sina egna lokaler, håller Göteborgs litteraturhus programmet Scener och samtal. Båda arrangemangen inhyser flera av de författare som bojkottar Bokmässan.

I media har nykomlingarna beskrivits som ”alternativa bokmässor” – SVTs Kulturnyheterna kallade det hela för Game of bokmässan: ”Slaget om besökarna, om författarna, och om Göteborg, har börjat.” Men är det en kamp vi får bevittna denna helg? Sofia Gräsberg och Jesper Brygger, verksamhetsledare respektive konstnärlig ledare på Göteborgs litteraturhus, svarar nej. Scener och samtal är ingen alternativ bokmässa – det är faktiskt ingen mässa överhuvudtaget, eftersom det knappt finns några böcker till försäljning.

– Scener och samtal är mer av en festival, om man ska välja format, säger Sofia Gräsberg. Vi började skissa på ett program ganska snart efter förra årets bokmässa, och i våras anslöt sig författaruppropet. Då växte det hela på ett sätt som vi inte hade förutsett, men som var otroligt fint att ta del av.

De ser sig inte som ett alternativ till Bokmässan, utan snarare som en bredvidliggande scen med ett parallellt program.

– Ordet ”alternativ” signalerar att man är en reaktion på någonting, att det finns en tydlig polarisering. Det är inte det som i första hand definierar vårt program, säger Sofia Gräsberg.

– Hos oss är det samtal om litteraturen och dess yttringar som står i centrum. Det är vår stora styrka, säger Jesper Brygger.

ETC tar plats

Från Bokmassans håll är inställningen lite annorlunda. Olav Fumarola Unsgaard, förlagsredaktör och förläggare på Leopard förlag och projektledare för Bokmassan, svarar utan att tveka på frågan om deras arrangemang är en alternativ bokmässa:

– Ja, det är vi. ETC (som äger Leopard förlag, reds. anm.) har genom åren varit kritiska till bokmässan och tyckt att det har blivit för mycket geschäft och för dyrt, och nu tippade det över. Jag vill verkligen betona att det har med författarbojkotten att göra, men Bokmassan hade aldrig gått att göra om det inte också vore för att den här diskussionen har funnits över åren.

Enligt Olav Fumarola Unsgaard är Bokmassan ett sätt för ETC, som nyligen också startade en dagstidning i Göteborg, att ytterligare flytta fram positionerna.

– Vi befinner oss i en omstruktureringstid i både bok- och tidningsbransch, med minskat förtroende för journalistiken, svårigheter att hitta affärsmodeller och digitalisering. Det är också en tid av ganska hårdmurat politiskt konsensus där vänsteralternativen har varit för svaga och för små. Nu har ETC muskler nog att bygga upp någonting nytt, och på det sättet är vi verkligen alternativa.

Bemöta eller bojkotta?

Att författare, förlag och andra aktörer ifrågasätter och väljer att utebli från bokmässan – och, som i de här fallen, skapa egna program – har lett till en stor debatt om huruvida det är rätt väg framåt i kampen mot extrema rörelser. Bokmässan själva landade, efter många turer fram och tillbaka förra hösten, i att det är bättre att bemöta än att utestänga. När tolv nationella kulturinstitut, bland annat Frankrikes och Tysklands, i somras gick ut i ett gemensamt upprop mot Nya Tiders medverkan på Bokmässan svarade Bokmässans vd Maria Källsson på kritiken i SVTs Kulturnyheterna:

– Man kan diskutera olika metoder: Är det bättre att stänga ute eller klä av dem med kloka argument? Där har vi kommit fram till att det senare är en bokmässas svar på en bra strategi. (2017-06-27) Även yttrandefrihetsexperten Nils Funcke har vid ett flertal tillfällen gått ut och försvarat Nya tiders plats på mässan.

”Bokmässan har i 30 år samlat oförenliga och rent antagonistiska uppfattningar och teorier om allt från politik till livsåskådning. Det är bland annat här yttrandefriheten konkretiseras och förverkligas. Bokmässan är ett forum där den läsande och tänkande allmänheten kan få sin uppfattning bekräftad, utvecklad eller avvecklad genom att konfronteras med åsikter de ogillar eller inte ens visste fanns. Så bör det vara även i fortsättningen.”, skrev han i Expressen i våras (2017-04-28).

Skapa trygga rum

Från Göteborgs litteraturhus sida menar man dock att Scener och samtal handlar om mycket mer än att positionera sig i frågan om Nya tider.

– I media har det låtit väldigt polariserat och affekterat, men vi har känt en väldigt positiv energi när vi har arbetat med det här. Oavsett hur arga eller inte arga folk varit på just Bokmässans agerande så har de gått in i det här med en konstruktiv attityd, säger Sofia Gräsberg.

– För oss handlar det inte om bojkott eller inte bojkott, fortsätter Jesper Brygger. Vissa av våra kollegor som jobbar med litteratur i Sverige har känt sig extremt otrygga med att vara på bokmässan och det är viktigt att ta på allvar. Vi tror inte på tystnad, utan på att vi måste ta vara på de här rösterna så att de ändå blir hörda. Scener och samtal är också en solidaritetshandling med många av våra kollegor och inte minst med publiken.

Även Olav Fumarola Unsgaard talar om att skapa trygga rum.

– Vi har författare, redaktionsmedlemmar och nära vänner som på allvar har blivit hotade av personer ur den högerextrema miljön. Det här direkta hatet och hoten är en del av den verklighet vi lever i, och då ser vi det som extra viktigt att skapa en trygg miljö där de här frågorna kan diskuteras. Bokmassan har lagt skitmycket pengar på säkerhet och vi har ett nära samarbete med polisen.

Gynnar yttrandefriheten

Nu finns det alltså två nya aktörer på banan, båda med tydligt antirasistiska profiler som har många stora namn i sitt program. Finns det någon risk att det blir för uppdelat i helgen, att de mest högljudda antirasisterna befinner sig på ett ställe medan det inne på svenska mässan – för att använda Sofia Gräsbergs ord – är business as usual?

– Det finns ju jättestarka antirasistiska röster inne på mässan också, säger Sofia Gräsberg. Pen är där till exempel, och även många viktiga och stora kulturaktörer. Alla är ju antirasister. Skillnaden är väl att vi inte har några direkta rasister i vårt program.

När det gäller frågan om yttrandefrihet vänder Jesper Brygger och Sofia Gräsberg på det hela: Yttrandefrihet handlar inte bara om vad man får säga, utan också om vem som yttrar sig. Det finns många röster som av olika skäl inte brukar höras inne på mässan.

– Vi, och andra, skapar fora för fler yttranden, som kanske inte skulle ha hörts annars, säger Jesper Brygger.

– Jag tror att det är tydligt för alla att yttrandena har blivit fler nu, att de kommer från fler håll och att tillgängligheten till de litterära samtalen har ökat. Jag vill verkligen understryka att just nu är det ingens yttrandefrihet som har begränsats, utan tvärtom har det blivit en rikare scen, tillägger Sofia Gräsberg.

Olav Fumarola Unsgaard hoppas också att Bokmassan ska bidra till att sänka tröskeln till den litterära världen.

– Vi vill avsnobbifiera det litterära samtalet och vara ett alternativ för de som kanske inte är lika resursstarka. Jag hoppas att folk bara slinker in och får wow-upplevelse: ”Kan det verkligen vara så här kul och spännande med böcker, debatter och samtal?”

Fyller ett stort behov

Och det är ingen tvekan om att de båda arrangemangen fyller ett behov. Mängder av personer har hört av sig och velat engagera sig, och både Scener och samtal och Bokmassan har vuxit sig långt större än vad det först var tänkt. För Göteborgs litteraturhus är det här ett tillfälle att få genomföra sådant de länge har pratat och drömt om.

– Ibland när man går och tittar på kultur får man något trevligt att prata om till middagen efteråt, och sen är det inte så mycket mer med det. Men vi vill inte att det bara ska bli ett gäng trevliga samtal, utan vi vill visa hur litteratur verkligen kan gripa in i människors liv, säger Sofia Gräsberg.

Den stora uppslutningen bakom de nya aktörerna är ett bevis på hur levande det litterära landskapet i Sverige är, även bortom de stora förlagen och bokjättarna, tycker Olav Fumarola Unsgaard.

– Att det kunde bli så här många alternativ i år handlar om att det länge har funnits en välmående och kreativ litterär underjord. Det gör att startsträckan för att göra något sådant här blir väldigt mycket kortare, säger han.

Maja Andersson