aktörer ta en allt större del av second hand-kakan.

Andreas Hadzikostas står och vrider och vänder på en rostig gammal motorsåg. Hans kolleger flockas kring ett flak med bråte som precis kommit in. Andreas är samordnare på Kretsloppsparken Alelyckan, en kommunal återvinningscentral där flera second hand-butiker i området huserar. Kretsloppsparken var för 10 år sedan först i världen med sitt koncept, som går ut på att personal från de olika verksamheterna tittar igenom vad folk kommer med och sorterar ut det som går att sälja, innan resten slängs i olika återvinningsfraktioner.

Återbruket är ett rejält byggvaruhus med allehanda vitvaror, dörrar och grunkor i värsta Skrotnisse-stil.

– Vi får in väldigt många gräsklippare, de kommer på våren när folk ska gå ut och klippa gräsmattan för första gången och märker att den inte funkar. Då går de och köper en ny istället för att laga den, beskriver Andreas.

Slit- och slängkulturen

På Återbruket kan de göra mindre reparationer på söndriga prylar för att kunna sälja vidare dem men det är långt från allt som går att laga. Slit- och slängkulturen har gjort Andreas luttrad, eller snarare kluven.

– I dag är det många som byter hela köket när de köper en bostad, trots att det är bytt för fem år sedan. Vi får in flera hela kök, som vi visserligen oftast säljer vidare. Folk bara köper mer. Men men, för 15 år sedan hade det bara hamnat på tippen, konstaterar han.

Så om det var bättre förr är alltså en fråga om vad man mäter.

– Maskiner som tillverkades fram till 70–80-talen skulle hålla så länge som möjligt. Då var kvalitet ett konkurrensmedel. De nya och billigare maskinerna tar slut efter några år. När de då behöver repareras väljer många att köpa en ny istället, tycker sig Andreas se.

Jag undrar om det stora flödet av prylar framför näsan på honom får honom att bli blasé eller om det tvärtom ger en ökad respekt för tingen.

– Visst när vi får in fina möbler som bara slängs, då blir jag lite ledsen i ögat. För det är ganska fantastiskt hur saker håller ibland. Särskilt sådant som är tillverkat för hundra år sedan. Vi får in grejer här som är nästan helt nya, så man kan ju konstatera att vissa har det väldigt bra …

– Samtidigt vet jag att något som jag tycker är skit kan ha ett värde för någon annan. Har du en gammal mixer som du tycker är opraktisk kan någon annan bli jätteglad att köpa den för 30 kronor. För många är det nödvändigt med begagnade grejer för deras privatekonomi.

Kretsloppsparken Alelyckan ligger på Lärjeågatan nära Hjällbo, Kortedala och Bergsjön – stadsdelar med många nyanlända och med stor arbetslöshet och tuffa ekonomiska situationer. Det märks att den sociala dimensionen är viktig för personalen på Kretsloppsparken, inte minst när vi diskuterar prissättningen på varorna. Andreas berättar att de försöker att ha standardiserade priser, vilket gör att vissa guldkorn kan slinka igenom billigt.

– Det blir fel ganska ofta. Men då är det kunder som upplyser en och då gör vi om och gör rätt. Vi har många fyndletare och stammisar. Man märker när de hittar något bra – de försöker behålla lugnet men entusiasmen skiner igenom, säger Andreas och ler.

Unik kompetens

I en annan del av Göteborg rullar containrarna med kläder in i lagerlokalen, en efter en. I Emmaus Björkås sorteringsanläggning på Ångpannegatan nära Backaplan är det full rulle, både i sorteringen och på kontoret. Sorteringsansvarige David Njie sitter med sina medarbetare i ett konferensrum fullt med nyinkomna kläder och diskuterar trender och värdering.

– Vi skapar prislistor för olika märken, där vår utgångspunkt är att det ska kosta en fjärdedel av nypriset. Men storlek och modegrad spelar också in. Vi skickar mest retro-, vintage- och exklusiva plagg till våra butiker med bäst lägen, såsom den på Linnégatan i Göteborg, berättar han.

David Njie har arbetat på Emmaus Björkå i över 15 år och har byggt upp en unik kompetens på området. Han halkade in på området genom sitt egna samlarintresse. Ett gediget intresse för mode och trender skadar heller inte.

– Från början var jag en skivsamlare. Jag gillade hiphop och letade efter soul, disco och jazz i skivaffärer och på loppisar. Sedan började jag att bli intresserad av vintage-kläder. Jag köpte kläder på loppisar som jag sedan sålde vidare i second hand-butiker i stan som sålde på kommission. Det var så jag finansierade skivinköpen, berättar han med minnesglimt i ögonen.

Ungefär hälften av det som Emmaus Björkå samlar in säljs vidare till andra aktörer med sorteringsanläggningar, främst i Belgien. Den andra hälften, omkring tre–fyra ton kläder per dag, sorteras i den egna anläggningen och var tredje eller fjärde plagg säljs i de egna butikerna. Det som blir över går på export till second hand-aktörer i Ghana eller, om det är trasigt, till energiåtervinning, det vill säga förbränning. Ett pilotprojekt inom materialåtervinning inom textilier har inletts med en anläggning i Vargön.

Konsumtionen ökar

Emmaus Björkå säljer även allehanda prylar.

– 80 procent av allt vi tjänar kommer från vår försäljning i butikerna. Så vi vill sortera så mycket som möjligt, men vi har begränsningar i vår lokal. Vi kan inte vara fler än vi är nu. Vi försöker också öppna nya butiker, för vi måste även kunna sälja det vi sorterar.

Utbud och efterfrågan behöver matchas även för second hand-marknaden, men miljövännens förhoppning är att den marknaden inte bara växer, utan även ”äter på” marknaden för nya kläder och prylar.

– Jag är stolt över det jag gör men samtidigt kommer det så enormt mycket kläder. Miljömedvetenheten ökar men konsumtionen ökar ändå. Vi är plåster på såren. Att handla mindre kläder borde vara åtgärd nummer ett. Det är orimligt att det är så billigt med kläder, tycker David.

Men det finns faktiskt vissa tendenser till en mer hållbar utveckling, om än i begränsad skala. Andelen insamlade textilier som såldes i Sverige på second hand-marknaden ökade med 16 procent mellan 2011 och 2013. Under samma period minskade konsumtionen av nya textilier med 9 procent, visar siffror från Naturvårdsverket. Statistiken för perioden därefter som Syre Göteborg tagit del av är mindre tydlig.

På senare år har även konkurrensen inom second hand-branschen hårdnat, fler vill ha de använda kläderna, och de nya aktörerna har möjligen lite annorlunda motiv för sin insamling.

– Det är positivt att H&M och andra stora kedjor har börjat samla in kläder där de ska försöka återvinna och återanvända kläder på lite olika sätt. Men elefanten i porslinsfabriken är: varför säljer man så mycket från början? Var är den stora systemförändringen egentligen? frågar sig David, som konstaterar att det mesta som Emmaus Björkå får in kommer från just H&M.

– Jag är så trött på att se kläder av låg kvalitet som inte används, suckar han.

Sellpy säljer på provision

Och det är inte bara de stora klädjättarna som vaknat. Med de centrala delarna som undantag kan göteborgarna i dag se flera olika bingar för att slänga kläder i på återvinningsstationer, vid och i affärer och aktörer som hämtar vid dörren. Ett av de nystartade företag som nyligen utvidgat sitt hämtningsområde till hela Göteborg och stora delar av Mölndal är Sellpy. Deras affärsidé är att hämta påsar med kläder och prylar direkt vid dörren, sortera och sälja på nätet i en slags löpande-bands-process. Företaget och säljaren delar på vinsten enligt en komplex modell där företaget drar av för allt som de bedömer har ett värde mindre än 50 kronor.

– Vi säljer ju på provision, för att det ska kännas schyst för den vi säljer åt, och då har vi incitament för att öka priset maximalt. Men vi säljer saker som inte är jättedyra till att börja med. Vi kan inte lägga flera timmar på att fotografera. Det är en ständig utmaning, berättar Gustav Wessman, tillväxtchef på Sellpy.

Denna utmaning verkar vara central för Sellpys affärsmodell där automatisering är i fokus. På logistiskt optimerade rutter hämtar företaget upp kläderna. I Stockholms innerstad, Malmö och Uppsala används cykelbudsföretaget Movebybike för delar av insamlandet. Därefter fortsätter grejerna in i en effektiv sorterings- och fotograferingsprocess där annonserna läggs upp delvis automatiserat på Tradera och i Sellpys egna nätbutik. Sellpy kom på detta sätt snabbt att bli den enskilt största säljaren på Tradera. Även värderingsprocessen är gjord för att maximera utfallet och minimera tidsåtgången.

– För att det här ska vara rättvist och ta bort så mycket subjektivitet som möjligt använder vi en värderingsmodell där vi matar in viss information i en programvara, om saken som ska säljas. Då tittar vi på allt annat vi har sålt. Baserat på det kan vi ta fram ett förväntat slutpris. Men visst, ibland kan något vara en super limited edition, som vi inte har sålt tidigare. Då har vi extra kompetens inom vissa områden, berättar Gustav.

Sellpy har vuxit väldigt snabbt. De är i dag runt 200 anställda och hade 2016 en omsättning på 40 miljoner. De flesta jobbar deltid och ingen är över 30 år. Det finns inga kollektivavtal.

– Nej, det handlar mycket om flexibilitet. Vi vet inte hur vår verksamhet kommer att se ut om tre månader. Men vi har bra löner, OB-tillägg och fulla försäkringar. Vi har valt att anställa många i vår ålder för att det ska bli kul. Det handlar om energi och ambition. Vi gjorde inte vinst förra året. Vi försöker växa ansvarsfullt men vår verksamhet kräver ibland stora investeringar och vi har därför tagit in riskkapital.

En aktör som investerat i Sellpy är H&Ms riskkapitalbolag. Det är inte svårt att se deras gemensamma intresse för att öka flödena.

– Vi löser ett problem som många har i dag. Det är betydligt lättare att köpa nya kläder än att göra sig av med gamla kläder. Ett köp är bara ett klick bort, säger Gustav.

Skänker osäljbara grejer

Hos Emmaus Björkå ser man kluvet på den ökade konkurrensen på marknaden.

– Visst de utgör ett litet hot. Men det är svårt att sälja på nätet. Det sköna med en fysisk butik är att man inte alltid vet vad man kommer handla, säger David Njie i sann loppis-anda.

Hur ser då Sellpy på att de konkurrerar med ideella krafter, och verksamheter som ofta samlar in pengar till bistånd eller sociala verksamheter i Sverige?

– Jag tror inte att vi parasiterar på dem, men det är svårt att svara på, säger Gustav Wessman. Vi ser det som att vi bidrar med otroligt mycket kläder till de här organisationerna och snarare är ett komplement – ett sätt att handla second hand online.

Sellpy skänker nämligen mycket av de kläder som de inte tror sig kunna sälja till välgörenhetsorganisationerna. Hur nöjda de är med att få andrahandssorteringen förtäljer inte historien, men Röda korset i Halmstad fick till slut ryta till på sin Facebook-sida för att få folk att sluta skänka osäljbara grejer dit.

– Det är en omöjlig situation. Vi får stänga intaget emellanåt, säger Malin Joleby på Röda korset i Halmstad till SVT Nyheter Halland.

Att skänka grejer har blivit en good will-handling, inte bara hos privatpersoner. Till Kretsloppsparken i Alelyckan ringer ibland byggbolag och frågar om de vill komma och hämta grejer från hus som ska rivas.

– Det ser bra ut för dem, avslutar Andreas Hadzikostas.

Text och foto: Ingemar Tigerberg

Lördagen den 23 september firar Kretsloppsparken Alelyckan 10 år och bjuder in till aktiviteter för hela familjen.