Backa teater sätter upp Jeanne d’Arc. På vilket sätt går det att förnya denna gamla historia?

– Det vi vill göra med den här historien är att inte göra en dokumentär om Jeanne, det vill säga endast berätta hennes liv så som man kan läsa i historieböckerna. Det vi vill göra är att lyfta hennes tro, att hon stred för Gud, till ett samtal i dag. Vilka paralleller kan man dra till i dag? Vilka är det som strider för Gud i dag och anser att det är deras fulla rätt att ta till de medel som Gud säger? Precis som Jeanne gjorde. Genom att lyfta de bitarna ur hennes historia, tror jag att vi kan ge många nya tankar och samtal hos klasserna och den offentliga publiken som kommer och ser föreställningen.

Vem var Jeanne d’Arc för dig?

– Jeanne har varit någon som jag alltid tänkt på som hjälte, en krigare som lyckades med det omöjliga på något sätt. Att vara tjej, 16 år och få en hel armé under sig. Samtidigt under processen har hon varit så svår att förstå och greppa. Vem var hon egentligen? Hon slinker mellan fingrarna på mig, precis som hon gjorde för männen på 1400-talet under rättegången. Hon vill inte fångas.

– Jag har även fått en mycket mer nyanserad och problematiserad bild av henne sett till i dag. Kanske var hon inte hjälte, eller ett helgon. Jag menar, alla som på något sätt tillhörde England skulle utan nåder dö. Är det en hjälte för mig? Jag tror inte det. Men hon är komplex i sin kompromisslöshet.

Hur är nerverna så här nära premiären?

– Oj! Lika nervös som Jeanne var inför sin första strid kanske. Nej, men det är läskigt att gestalta en person som har funnits och som står för så mycket för väldigt många. Många har sin egen tydliga bild av henne. Samtidigt så känner jag mig trygg med att vi i ensemblen och teamet kommer göra något som är viktigt. Det gör mig lite lugnare. Men nerverna finns alltid med.