Klockan är strax innan nio på lördagsmorgonen och det börjar redan surra lite av aktivitet i villaområdet Utby, några kilometer utanför Göteborgs centrum. Det kör bilar i långsam takt längst gatorna och förarna spanar efter tidiga morgonfynd. Utbyborna börjar plocka fram saker, kläder, fika och bord och ställer på garageuppfarten, altaner och i trädgårdar. Det är en förväntansfull stämning, några blickar upp mot himlen för att kolla efter mörka moln, andra ställer upp partytält och vissa rutinerade håller loppis i sitt garage.

– Vi är först med konceptet promenadloppis, vad jag vet, säger Anna Björklund, en av loppisens arrangörer, som utöver loppisen också är moderator för den lokala Facebookgruppen.

Konceptet promenadloppis går ut på att folk har småloppisar på sin tomt. En del samlas flera på en attraktiv tomt och de som bor i utkanten av området letar sig ofta in mot mitten. Det är som en ”yard-sale” i uppdaterad version och tanken är att besökare ska promenera runt i området för att fynda, prata med varandra och ha det trevligt. Det finns inte jättemånga regler, utöver att man håller det rent och snyggt runt sitt eget hem. Några bajamajor eller liknande finns inte, men de flesta låter kissnödiga besökare låna en toalett gratis.

Promenadloppisen arrangerades för första gången för fyra år sedan och nu får Anna ofta mejl av andra som vill göra samma sak i sitt område.

– Det arrangeras andra promenadloppisar i stan men då med kanske 30 utställare. Det här är en helt annan dimension, i år var vi över 300 säljare.

Massage och crepes

Det fria formatet, där alla är fria att skapa sitt eget ”minievent” under dagen, är något som många tagit fasta på. Under årets loppis finns det såväl fotmassage som massor av små trädgårdskaféer där besökare kan köpa fika eller hemlagad mat. På Annas garageuppfart står hennes pappa och bror och säljer värmländska crepes till en jämn ström av besökare. Det är en återkommande aktivitet sedan starten för fyra år sedan.

– I år har även de lokala företagen engagerat sig. Ica grillar burgare utanför affären, butiken Livsby har hyrt in en hoppborg, kyrkan har en hopp-rutschkana och öppet hus och Kvibergs Beachcenter håller after-loppis, berättar Anna, som är förstummad över vilket gensvar och engagemang loppisen skapat.

När de planerade den första loppisen var det efter ett inlägg i den lokala Facebookgruppen om att arrangera en större loppis i området. En del ville ha en ”megaloppis i Majorna, fast i Utby”, men Anna kände att det inte riktigt skulle fungera, så idén om promenadloppis växte fram istället.

– Vi ville göra något kul i området och loppis var ett enkelt sätt, berättar Anna.

Men med tiden har syftet ändrats lite.

– I dag är det mycket mer av ett sätt att svetsa samman Utby-borna. Det gör det enklare att ta kontakt med grannarna, gör området lite mjukare. Det skapar engagemang och ger energi in i andra saker.

Anna menar att det hela började med att Café Overlock kom till Utby. Det är ett kafé med eventverksamhet som håller i barnsång, kör och där numera även den lokala kulturföreningen huserar med aktiviteter som julmarknad, konserter, after-work och ungdomskvällar.

– Det gav ringar på vattnet och visade att man inte måste åka in till centrum för att gå på roliga saker, säger Anna.

På Café Overlock är det fullt pådrag under loppisen, här säljs fika, soppa och paj till hungriga besökare. Maria Skoglund, som är en av delägarna och eldsjälarna, roddar kaféet ihop med sin bror och mamma under dagen. Hon är van att loppisen drar många besökare, men i år är det lite tunnare på kaféet. Kanske märks det av att så många nu säljer fika i sina trädgårdar.

Ökande engagemang

Det lokala engagemanget i Utby är unikt, men ändå inte. De senaste åren har vi sett en allt större vilja hos människor att engagera sig i sitt lokalområde, men kanske inte på det gamla sättet, genom hembygdsföreningar och villaföreningar, utan mer genom events och lokala köp- och säljgrupper på sociala medier. Och även om just konceptet promenadloppisar ännu inte har så många konkurrenter är lokala loppisar allt mer populärt.

Megaloppisen i Majorna i maj lockar varje år tusentals säljare och köpare och har på liknande sätt blivit till en folkfest. Konceptet bakluckeloppis körs under sommarhalvåret flera gånger i veckan av olika aktörer runt om i Göteborg.

Kommersiella aktörer ser det växande intresset för loppisar och kör sina egna versioner för att locka folk. Svenska Mässan har megaloppisar och köpcentran som Allum och Ikea kör med jämna mellanrum bakluckeloppisar på sina parkeringsplatser.

De utnyttjar second hand-handelns baksida: den som tjänar pengar på att sälja av sina prylar kanske lättare slår till på en ny bil, en ny telefon eller ett nytt märkesplagg. Begreppet ”andrahandsvärde” diskuteras flitigt bland såväl bilköpare som föräldrar som köper dyra märkeskläder till sina barn. Och på loppisar märks det också tydligt, finare barnkläder för barn går åt som smör i solsken.

Att vi handlar mer och mer begagnat råder det inga tvivel om. Blocket omsatte 914 miljoner kronor 2017, i enbart reklamintäkter och kostnader för annonser.

Tjänster som Tradera, Schplock, Sellpy, köp-och säljgrupper på Facebook, bloppisar och lokala loppisar har ökat lavinartat och konkurrensen är stenhård på de digitala plattformarna.

På de lokala loppisarna är stämningen lättsammare. Här är man mest för att träffa folk och bli av med grejer och inte huvudsakligen för att tjäna pengar.

Mat mest populärt

Jag pratar med några av säljarna vid promenadloppisen och de flesta medverkar för att de tycker det är trevligt. Flera har inte varit med på andra loppisar, utan det här är enda stället.

– Jag vill vara med och ställa upp när det ordnas roliga saker i Utby. Man kan inte göra en folkfest ensam, säger Gunilla, som har sålt under tre av fyra år och som vann första pris bland säljarna för sin idé att erbjuda fotmassage och skänka pengarna till Läkarmissionen.

Susanne, som också varit med sedan start, menar att det är en familjefest och att det borde kallas Utbydagen istället, ”då det känns som att det tillkommer fler och fler aktiviteter”. Hon säljer saker hon vill bli av med, men också grönsaker från trädgården och mat.

– Jag sålde slut på all mat i år, säger hon.

Och mat verkar vara en av de mest populära sakerna på loppisen. Fika, mat och dricka. På andra plats kommer leksaker och barnkläder. Men även böcker, verktyg, samlarsaker och gamla tidningar säljer.

Kravlöst och positivt

Vad är det som gör att promenadloppisen i Utby är så populär? Det ligger inte lika perfekt placerat som hippa Majorna. Anna Björklund tror att det delvis har att göra med marknadsföringen, att de tjatar och påminner och påminner om och om igen för att få in nya säljare och att många hjälper till att affischera och sprida ordet.

– Vi har haft ett stort generationsskifte i Utby, många är unga och upp mot medelålders familjer. De allra flesta verkar vara aktiva i sociala medier och det är lätt att kommunicera ut om loppisen, peppa varandra och att många grannar redan känner varandra över nätet. Samtidigt som loppisen är kravlös, vi som håller i trådarna kräver ingenting av dem som vill vara med, allt är frivilligt och roligt. Och vi har en väldigt positiv framtoning, säger Anna.

Den positiva framtoningen är också något som uppskattas av säljarna, som känner sig delaktiga och lyssnade på. Flera uttrycker stolthet över att kunna visa upp Utby för besökare utifrån, men även över loppisen som ett sätt att komma närmare sina grannar.

Vi slipper nästan undan regnet, det kommer några droppar mitt på dagen som gör att säljarna börjar skruva lite på sig. Men det blir inte värre än så och säljarna slipper täcka sina saker med presenningar.

Vid halv tre börjar antalet besökare tunnas ut och så även fynden. De bästa sakerna går som bekant först, men för den som vill köpa billigt kan den sista timmen vara rena guldgruvan.

För efter loppisen skänker de flesta saker vidare, förutom några som plockar tillbaka sakerna upp på vinden till nästa år. Eller nästa loppis. Cirkulationen fortsätter. Och förhoppningsvis känns det bättre i magen för alla inblandade efter dagens köpfest.

Text och foto: Johanna Stål