Göteborgs stad har inrättat jordbrukskoordinatörer. Samtidigt växer stadsodlingen runt om i staden så det knakar och nu har även flera hotell och restauranger odlingar på sina tak. Trädgårdsmästaren William Baily har haft ett finger med i alla restaurangodlingarna. Kanske kan man kalla honom restaurangbonde – en som odlar år stadens finaste krogar och gör så att restaruanggästerna kan äta sallad på timsfärska blad.

Tillsammans med kollegan Jonas Lindh driver han den ekonomiska föreningen Kajodlingen, som odlar i Frihamnen och på taket på Clarion Hotal Post. Så mycket mer hinner de inte i dagsläget, även om de gärna skulle vilja odla överallt.

–Vi blev kontaktade av Posthotellet som hade den här ytan som de inte kunde använda till något, och de frågade om vi ville odla här. De äger allt material men vi sköter odlingarna och säljer grönsaker till dem, berättar Jonas och William, när vi möts på takodlingen en dag när regnet vräker ner över Göteborg.

–Det är bra med regn, säger William, det har varit torrt länge nu.

Den lilla ytan på våning fyra i det anrika Posthotellet är välutnyttjad. Här växer bladgrönt, sallad, ärtor, böner, pepparrot, wasabi, chiliplantor, shiso ( japansk), kryddtagetes, färsk vitlök, rädisor, kålblad, tatsoi och wasabi.

Tidigare var ytan en outnyttjad plats, med grus och i anslutning till en innergård dit lastbilar kom för att leverera produkter. Idag är det prydliga odlingslådor med grönska i som står på gruset. Ett bra sätt att också slippa spanska skogssniglar, som inte tar sig upp på taket.

Trädgårdsmästare

William utbildade sig till trädgårdsmästare för några år sedan, med siktet ställt på stadsodling. Han gjorde sitt examensarbete genom att arbeta fram en takodling ovanför Made in China och Taverna Averna på Tredje långgatan.

Vid samma tidpunkt fick Jonas tag i en yta vid Masthuggskajen, där Stena-huset hade varit. Han ville börja odla ihop med någon.

– Jag hade varit och käkat på Made in China några veckor tidigare och hörde att det var en gubbe som odlade på taket, så jag kontaktade honom och frågade om han ville vara med och odla vid Masthuggskajen, säger Jonas.

William, som var gubben på taket, hakade på.

De båda hade bakgrund i odlingsföreningear runt om i staden, och de menar att rörelsen är stor.

– Men den kommersiella biten saknas, eller finns inte alls. Det tycker vi är helt befängt, säger William.

De ville ta reda på vad som krävs för att klara av att odla kommerseillt i staden och menar att det är det de fortfarande gör – undersöker vad som krävs.

– Och vi har hittat en hel del goa svar, fortsätter William.

För tre år sedan började de odla i Frihamnen, det som heter Kajodlingen och släppte Masthuggskajen vidare. Första året med Kajodlingen var mest på test, och nu, tredje året, satsar de stort på bladgrönsaker till självplock.

– Förra året tog vi tog ett steg upp med odlingen i Frihamnen. Då började restaurang Vrå, (som ligger i Posthotellet) köpa av oss, det var så vi fick kontakt. De ville att vi skulle komma och odla hos dem.

Killarna har designat och byggt, Clarion har betalt för materialet och köper sedan grönsakerna. I princip kan man säga att de betalar för att få odlingen skött.

– Nu gäller det att hitta en balans mellan vad de behöver och vill ha och vad vi kan producera.

3 000 gäster

Hotellet är hungrigt. Det kan ha 3 000 gäster per natt. Första skörden tog hotellets restauranger Vrå och Norda en del av, men sedan ville hotellets frukostservering också ha.

– Vrå funderar nu på om de skulle kunna ha en exklusiv bjudning här uppe i växthuset. Då blir det verkligen närodlat.

William och Jonas ser positivt på stadens satsningar på jordbruk i staden och tror att det kommer bli lättare framöver. I Frihamnen fick de hjälp från kommunen i form av jordlådor och jord. Men marken arrenderas av staden.

– Det känns som vi börjar mötas, gräsrot och högre nivå, säger William.

– Vi kollar hela tiden på nya ytor och vi skulle vilja anställa, men det är svårt och dyrt. Vi skulle vilja hitta någon eldsjäl som är som vi, som vill experimentera och jobba hårt för lite pengar. Men det är inte helt lätt.

Jonas och William experimenterar mycket kring hur det går att få lönsamhet i stadsodling. Det handlar mycket om vilka grödor man odlar, menar de. I staden är det bra med bladgrönt, det går att skörda i många omgångar under säsongen och är relativt dyrt. Även lite mer exotiska saker, såsom wasabi, odlas på takodlingen. Men på Kajodlingen, där privatkonsumenter kommer och handlar, får konsumenterna plocka salladen själva, lite som jordgubbsplock, vilket är populärt.

– Det ser vi i ögonen på dem, att de gillar det, sägger William.

Och här ser de en möjlighet att konkurrera med butikerna. Sallad och kryddor är dyrt i affärer medan Kajodlingen inte har några mellanhänder. Restauranger är svårare, då de är vana att köpa direkt av grossister med 30 procent rabatt jämfört med butikspriser.

– Gårdsförsäljning skulle vi kunna leva på helt, men det svåra är att ta fram vad konsumenter vill ha.

– På en månad kan vi få upp 30 kilo sallad. Vi har haft ett högt pris, men nu funderar vi på att halvera vårt pris för att kunna nå ut till en större grupp. Vi vill hitta vår ”cash.-crop”, säger Jonas.

Säsongen är från mars till oktober. Och i kajodlingen har de en så kallad poly-tunnel som gör att säsongen förlängs, de hoppas exemeplvis kunna sälja grönkål och andra kålsorter ända in i novemeber-december.

– Då kan vi köra ”Plocka din egen grönkål till jul”.

Det finns ingen bra kultur i Sverige kring att köpa på marknad, menar Jonas. De har prövat det några gånger men det kommer inget folk.

– Sverige har varit väldigt moderna från 1960-talet. Allt skulle vara modernt och det finaste som fanns var att köpa mat på burk. Bonden fanns ute på landet och hade massa mark. Folk tänkte att man hittade allt i affären. Samma sak hände inte i Italien. Men nu när alla flyttar in till stan då kanske stadsbönder kan bli en ny nisch, avslutar killarna.

Johanna Stal