Kerstin Johansson ska just iväg och hämta en lastbil i Mölndal, som hon sedan ska köra grejer i från Göteborgs symfonikers förråd till en ännu okänd adress. Volontärarbetet för det internationella musiklägret Side by side by El Sistema är i full gång och över tusen deltagare från olika länder är på väg.

– Jag ville bidra i någon form av integrationsarbete, men jag är inte den som står på perrongen och tar emot flyktingar. Blandningen mellan att köra lastbil och möta ungar passar mig som handen i handsken. Jag tycker om att hugga i praktiskt, och ser jag ett barn som verkar behöva sällskap så går jag dit, kollar läget och sådär. Jag gör inget extra. Jag är Kerstin bara.

Kerstin kallar sig själv sportfåne och har varit med i otaliga Gothia cup, sett kompisarnas ungar ha kul och själv njutit av matcher och nya vänner. På åttiotalet köpte hon hundar, startade hundkurser på ishockeyrinken nedanför apslätten i Kålltorp och var initiativtagare till Göteborgs första Hundens dag. 1997 började hon sjunga i Jerker Leijons kör i Annedalskyrkan – något hon fortfarande älskar – och när Side by side-lägret startade 2014, och Kerstin var med som körsångare, insåg hon att här behövs det händer. Ungar från hela världen som spelar och sjunger tillsammans var en optimal kombination och Kerstin hakade på.

– En bra volontär är god och glad och tar hand om alla på samma glada sätt. Att behandla folk lika, det handlar hela livet om, och som volontär blir det extra tydligt.

Volontärarbetet betyder att bidra med det hon kan, säger Kerstin. Hon har inte resurser nog att skänka så mycket pengar, men hon bidrar med tid och engagemang.

– Det är roligt att göra något för andra, och kul när det finns ett långsiktigt mål. Att bli uppskattad för sitt arbete är såklart viktigt, men det sker hela tiden i mötet med barnen. Dessutom har jag fått vänner för livet. Idealisten i mig njuter i fulla drag.