Det finns en naiv och omedveten inställning till vilka effekter olika digitala verktyg har på inlärning och koncentrationsförmåga. Det var ett av budskapen på en konferens om skolans digitalisering som hölls på Pedagogen i veckan.
Digitalisering är ett modeord inom skolvärlden, och det pågår en tävling om vilka skolor som erbjuder eleverna mest på detta området. Men utvecklingen sker för snabbt och utan stöd i forskningen menade några av talarna på konferensen som gick av stapeln i måndags och var helt fulltecknad. – Det är viktigt att skilja på lärandets ”vad” och lärandets ”hur”. IT har i första hand en påverkan på vad vi behöver lära oss och i lägre grad hur. Ofta framställs IT-baserade undervisningsmetoder som mer effektiva men forskningen stöder inte den föreställningen, säger Jonas Linderoth, professor i pedagogik.
Han tror att många lärare som uttryckt sig skeptiskt mot det ökade användandet av datorer och surfplattor i undervisningen har fått stämpeln som ”bakåtsträvare”, och medvetenheten om detta har därför tystat kritiska röster. I rask takt förändras nu läro- och kursplaner för att inkludera de digitala verktygen, utan kritisk genomlysning menar kritikerna. Senast 2018 ska dessa förändringar vara på plats. Även helt nya ämnen uppstår, såsom programmering. Det är Jonas Linderoth mer positiv inställd till men har istället andra farhågor.
– Programmering är ett konkret innehåll. Det blir mycket synligt huruvida man lärt eller inte lärt sig det. Programmering är ett sätt att göra de unga till producenter av kulturyttringar istället för att enbart vara konsumenter, ett sätt att få makt i den digitala världen. Däremot finns en naivitet när detta nu ska in i skolan. Var finns de duktiga programmeringslärarna till exempel? Detta går knappast att lösa på ett år, säger Jonas Linderoth.
