Nu är jag ung hela mitt liv handlar om 14-åriga Mirjam. Vem är hon? – Mirjam är en ofrivillig glesbygdstonåring som längtar bort. Det är sjuttiotal i Norrland. Mirjam är varken tjej eller kille och försöker hitta en plats där hon kan vara, cyklande eller liftande, vad som helst, bara det sker något. Mirjam blir kär utan att veta om det, barnvakt utan att förstå varför och full utan att förstå konsekvenserna.

När ditt namn kommer på tal tänker många på texter som rymmer stor humor men också svärta. Vad tänker du om det? – Jag gillar att jobba med kontraster. Hur skildrar man sorg? Genom att skildra glädje. Hur skildrar man glädje? Genom sorg. För mig är motsatserna nödvändiga. Man lämnar åt lyssnaren att bestämma om det är dur eller moll. För mig gäller det både låttexter och prosa.

Om en bortser från Christina Kjellsson som artist, vad betyder då de här dagarna för dig? – Jag har nog en kluven inställning till dagens pride-evenemang. Vad vinner vi egentligen på att upplåta vår arena till Ebba Busch-Thor eller statsministern? Är den till för dom att marknadsföra sig själva på samtidigt som människor skickas in i döden genom utvisningar? Sen finns det många oerhört engagerade människor bakom pride-festivalen och jag vill inte förminska deras insats. Jag tror att det viktigaste att göra under pridefestivalen är att lyfta och visa HBTQ-rörelsens frågor och det som skiljer den från normen. Det är viktigt med skillnaden. Även inom rörelsen. I dag definieras man till exempel utifrån ens relation till en partner. Varför är det givet att ens vilja ha en partner? Självklart är det viktigt att kämpa för samma rättigheter till exempelvis äktenskap, men i bästa fall skulle vi inte uppleva ett krav på att gifta oss eller skaffa barn och garage. Vissa saker tas för givna även inom HBTQ-rörelsen som borde ha ett ännu högre tak för de svåra frågorna. Vad är det vi vill egentligen?

Under festivalen blir det ju allt från föredrag till utställningar och konserter. Vilka programpunkter tänker du själv se? – Jag vet att jag ska se Arne Nilsson och höra honom prata om sin bok ”Bög i folkhemmet”. Sen tänker jag inte bestämma nåt själv utan lyssna och höra om nån tänker att nåt verkar kul och bara hänga med på saker. Och det är kul att bara gå runt på stan och se.