Varje år skickar migranter från utvecklingsländer hem mycket större belopp till sina hemländer än de summor som världens rika länder avsätter till bistånd. Men penningöverföringarna skulle kunna utnyttjas bättre om transaktionskostnader minskade och fler fick tillgång till finansiell service, uppger experter.
Enligt Pedro De Vasconcelos vid FNs internationella fond för jordbruksutveckling, Ifad, utgör migranterna världens största enskilda grupp som verkar för utveckling.
År 2015 beräknas 200 miljoner migranter ha skickat hem runt 450 miljarder dollar till sina hemländer. Det är ett belopp som är tre gånger så högt som det officiella biståndet och siffrorna överstiger även beloppen för de utländska direktinvesteringarna i många länder. Världsbanken beräknar att siffrorna sjönk något under förra året, men att de återigen kommer att stiga under innevarande år.
Pedro De Vasconcelos menar att de hemskickade pengarna kan gå till nya investeringar, snabba på utvecklingen och hjälpa människor att lyfta sig ur fattigdomen. Men för att stärka den utvecklingen krävs det inte bara minskade transaktionskostnader, enligt honom. Migranterna och deras anhöriga behöver också ”finansiell inkludering”, genom en ökad tillgång till olika tjänster – däribland bankkonton, sparkonton, krediter och försäkringar, som alternativ till systemet där kontanter står i centrum.
I en gemensam rapport från Ifad och Världsbanken görs bedömningen att hela två miljarder människor i världen saknar tillgång till finansiell service. Detta samtidigt som miljontals av dessa människor är mottagare av pengar som skickas hem till dem.
– Orsaken till att de inte har någon bank är att de som står för dessa finansiella tjänster betraktar dem som fattiga och utan resurser, säger Pedro De Vasconcelos.
Detta trots att det ofta inte stämmer. Många av dessa får något som kan liknas vid utbetalda löner.
– De skulle med lite hjälp kunna vara en del av en finansiell demokratisk revolution. Ge dem alternativ, så får vi se om det går att vidhålla att kontanter regerar.
Både Ifad och Världsbanken menar att om hemskickade pengar börjar hanteras av reglerade finansinstitutioner så kan familjer börja planera för långsiktiga investeringar och deras besparingar kan börja återinvesteras i lokala satsningar.
Pedro De Vasconcelos säger att personer som saknar bankkonton, kreditkort och banktjänster via nätet tvingas förlita sig på kontanter och därmed saknar en finansiell historia att visa upp.
Inom jordbruket nekas bönder ofta lån eftersom bankerna anser att det är en riskfylld verksamhet. Detta utan att ta hänsyn till de hemskickade pengar dessa personer kanske även har tillgång till.
– Finansinstitutionerna ser helt enkelt inte de möjligheter som de hemskickade pengarna utgör, det är en sektor av många missade möjligheter, säger Pedro De Vasconcelos.
Han är samtidigt övertygad – finansiell inkludering är en enorm möjlighet.
Inom hans avdelning på Ifad har man arbetat med flera nya finansiella satsningar som gett goda resultat. En satsning har genomförts på Sri Lanka i samarbete med en lokal bank. Där fick både personer som skickar hem pengar och mottagarna tillgång till finansiella tjänster. Efter det lyckosamma pilotprojektet utökade banken dessa tjänster. Ett annat lyckosamt projekt genomfördes i Italien där filippinska gästarbetare gavs möjlighet att öka sitt sparande.
Men för att dessa pilotprojekt ska bli stora krävs det enligt Pedro De Vasconcelos att många fler aktörer är beredda att engagera sig. Han menar att det finns möjligheter att utnyttja de pengar som migranterna skickar hem på betydligt bättre sätt, något som skulle innebära att summorna i realiteten kan omvandlas till ännu högre belopp.
