Den enkla vägen mot byn tar plötsligt slut när en stor sjö breder ut sig. Härifrån får motorcykeln bytas ut mot en kanot.

– Vattnet fortsätter att stiga, säger guiden. Det hela började för åtta månader sedan när det närliggande vattenkraftverket stängde sina slussar för första gången. Sedan dess har vägen till Kbal Romeas hamnat lite djupare under vatten för varje dag som går. Vattenmassorna i dammen har fortsatt att stiga högre än planerat, och ingen tycks veta varför. Myndigheterna har inte kommit med någon information.

I byn lastar tre män över virke till en kanot. Vissa av byborna har börjat montera ned sina hus och hoppas kunna sälja virket.

Kontrasterna mellan livet i Kbal Romeas och i Kambodjas huvudstad Phnom Penh är slående. I storstaden går munkar klädda i saffransfärgade kläder och tittar i sina mobiltelefoner medan lyxbilar navigerar genom den hektiska trafiken.

Kbal Romeas ligger i stället djupt inne i ett djungelområde. Här finns inga butiker, restauranger eller trafikljus. Sedan några månader finns inte ens några vägar.

Vibol kommer från byn men studerar för närvarande i provinshuvudstaden och är just nu hemma på ett besök.

– Livet har blivit svårt för mina föräldrar sedan byn översvämmandes. Myndigheterna vill att vi flyttar, men det kommer vi aldrig att gå med på, säger han.

Byn ligger i provinsen Stung Treng, ett stort område med 120 000 invånare, som också är hem för den etniska minoritetsgruppen bunong.

Här har befolkningsgruppen levt i enlighet med sina traditioner i närmare två tusen år. Men nu är risken att de bokstavligt talat kommer att spolas bort från sina hem.

Fisken försvinner

Några kilometer från Kbal Romeas reser sig en enorm vägg ovan trädtopparna. Här ligger vattenkraftverket ”Lower Sesan II”, vars damm ses som en viktig symbol för den ekonomiska utvecklingen i Kambodja.

Men kritiker anses också att dammen har förorsakat katastrofer. När slussarna till dammen stängdes i september ledde det till att en enorm sjö började bildas, en sjö som snart kommer att täcka 360 kvadratkilometer yta, och som innebär att lokalbefolkningens sätt att leva går förlorat.

Vid kanotfärden till Kbal Romeas ser guidens son noggrant till att vi inte åker in bland trädens grenverk.

– Se upp med grenarna ovanför ditt huvud. Pytonormar och kobror har slingrat sig upp i träden, varnar hans pappa.

Det finns fortfarande en väg via land till byn. Men den har stängts av armén, och inga utlänningar tillåts ta sig till byn den vägen. Den enda väg som är öppen för utländska besökare är en två timmar lång kanotfärd genom översvämmad djungel.

– Träden ger fortfarande frukter, men de kommer snart att dö, berättar guiden.

Fisken har redan börjat försvinna och vattnet är smutsigt och går inte att dricka. Sedan dammen byggdes har lokalbefolkningen tvingats betala för både dricksvatten och för fisk, något de inte behövde göra tidigare.

Framme i byn flyter kanoten stilla ovan huvudgatan. Tack vare att typiska kambodjanska hus på landsbygden är byggda på stolpar och ligger ovan mark har de flesta byggnader fortfarande klarat sig undan vattenmassorna.

Detta trots att vattendjupet vid vägen nu uppgår till en meter. Hälften av byns tidigare runt 500 invånare bor kvar i Kbal Romeas.

– Tidigare hade vi allt vi behövde. Men sedan vattnet började stiga har vi tvingats bege oss till marknader för att handla, det tar ungefär tre timmar att ta sig dit, berättar Srang Lanh, som är 49.

Hon är en av dem som beslutat sig för att stanna i byn, trots vattenmassorna.

Skyddas av döda förfäder

Myndigheterna har erbjudit befolkningen att flytta till en annan by, som ligger mer höglänt.

– Men vi tänker inte flytta, säger Vibol. – Buddisterna förstår sig inte på vår religion. Vi kan inte överge vår begravningsplats, säger han.

Vibol visar byns begravningsplats. Där finns syns korrugerade plåtar som ligger strax ovanför vattenytan. Plåten är byggda för att ge begravda anhöriga skugga och skydd mot solen. Själva gravarna är numera täckta av vatten.

– Tusentals människor är begravda här. Alla som någonsin har levt i Kbal Romeas är begravda här, berätta den man som tidigare skötte om byns begravningsplats. Varje dag försvinner ytterligare en grav av de vattenmassor som skapats av det kinesiskbyggda vattenkraftverket.

– Våra dödas själar kan inte lämna denna plats. Att överge dem vore en stor skam, säger Vibol.

Bunongfolket menar att de skyddas av sina döda förfäder. Att lämna deras begravningsplatser skulle vara en katastrof.

Tanken är att vattenkraftverket ska vara verksamt under de kommande 30 åren och Kambodja är i behov av nya energikällor eftersom en majoritet av landets byar fortfarande inte är anslutna till något kraftnät.

Samtidigt menar kritiker att nästan all nyproducerad el i stället går till huvudstaden Phnom Penh och landets textilfabriker.

200 vattenkraftdammar

Set Nhal har bott i Kbal Romeas i hela sitt 89-åriga liv. Han minns den franska kolonialmakten, Röda khmerernas terrorvälde och de vietnamesiska soldaterna som drev dem på flykt.

– Vi var hela tiden övertygade om att fransmännen och kommunisterna skulle försvinna till sist. Men det kommer inte kineserna att göra, denna damm kommer att vara kvar där den är, säger han.

Meng Heng är engagerad i miljöorganisationen Moder Natur, som numera har förklarats olaglig av den kambodjanska regeringen.

Han är väl insatt i Kbal Romeas öde. – Myndigheterna har lyckats dölja en katastrof. Dammen har lett till att en tiondel av fiskebeståndet försvunnit. Den hindrar fiskens vandringsrutter när de ska föröka sig vilket kommer att leda till att fisken dör ut.

Vattenkraftverket vid floden Sesan ligger nära den plats där floden flyter samman med den mäktiga Mekongfloden – en flod som 70 miljoner människor är beroende av för sina dagliga behov.

För närvarande finns det, byggs, eller planeras för 200 vattenkraftdammar i närheten av Mekong.Bunongfolket i Kbal Romeas lever just nu på lånad tid.

När regnsäsongen börjar, i juni, kommer byn troligen att försvinna helt.

– Ingen känner till vad som händer här. Berätta vår historia, vädjar Vibol.