På botten utanför Måseskär på Västkusten ligger uppskattningsvis 20 000 ton kemvapen, packade i vrak som sänktes av de allierade i samband med krigsslutet.

Mestadels handlar det om senapsgas som, trots att bombskalen i stor utsträckning vittrat sönder, stannar kvar i klumpform i bottensedimenten tack var den låga temperaturen. Andra kemikalier utgör större bekymmer. I synnerhet den arsenik, som senapsgasen blandades ut med vilket gör gasen stridsduglig även i vintertid, som nu sprids från behållarna.

– De högsta arsenikkoncentrationerna är rakt nedströms från dumpningsområdet, säger Anders Tengberg, teknisk expert på undervattensmätning vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Sprids med strömmarna

Det hänger ihop med att dumpningsplatsen utanför Måseskär under säsong dagligen besöks av fiskebåtar, eftersom vraken erbjuder strukturer som fisken trivs i – till skillnad från andra syrefattiga avfallsplatser i Östersjön.

När trålarna går förbi mellan vraken virvlar det om bland behållare och sediment och partiklar stiger upp så högt som 50 meter över botten och transporteras iväg 10–20 kilometer med strömmarna.

Trålningen i området är oroande, anser experter inom flera fack som vill se ett lokalt trålningsförbud. Från svensk sida är det möjligt att utfärda, men ett sådant förbud skulle endast träffa svenska fiskebåtar. För fiskebåtar under andra länders flagg vore det fortfarande fritt fram. Ett allomfattande trålförbud måste utfärdas av EU.

Sak för EU

– Allt bestäms i Bryssel, eftersom medlemsstaterna har lämnat sina behörigheter för fiske i dessa vatten. Finns det bevis att kemiska vapen utgör risker för hälsa genom fiske då blir det en sak för EU att centralt bestämma hur detta kan begränsas, säger juridikprofessor Said Mahmoudi.

Liknande problematik har Anders Tengbergs tyska kollegor fått erfara. Det rör sig om ett havsområde i närheten av en badort i Kiel där mängder av explosiva bomber dumpats på en förhållandevis liten yta. Rädslan finns att trålning får de instabila pjäserna att detonera, vilket skulle medföra risker för människor och kringliggande byggnader. Att förbjuda trålning i området borde vara enkelt, resonerande man till i en början.

– Men det gick inte. Politiskt är det här enormt känsligt. Fiskerilobbyn är stark, säger Anders Tengberg.

Gift i maten

Svenska institutioner planerar vidare provtagningar i Västerhavet för att skapa sig en bättre bild över vilka vrak som innehåller kemvapen och i vilken utsträckning de läckande pjäserna påverkar miljön. En annan aspekt är det faktum att gifterna passerar över i matfisk. Enligt finska labbtester ligger de uppmätta gifterna i fisk infångade vid vrakplatserna på en så pass låg nivå att de inte anses skadliga för människor.

–Men även om det handlar om små koncentrationer så vill vi inte att kemiska stridsmedel ska hamna på matbordet, säger Fredrik Lindgren, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten.