Den 1 april har de flesta större medier traditionellt sett brukat publicera falska skojnyheter. I år meddelade dock GP att de avstår från aprilskämt. Anledningen, enligt chefredaktören Christoffer Ahlqvist, är att vi lever i en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning. ”Som publicist vill jag inte riskera att Göteborgs-Posten bidrar till att urholka skillnaden mellan riktiga och påhittade nyheter” skriver han.

En begriplig inställning, kan tyckas, med tanke på hur många hemsidor det finns som gladeligen sprider nyheter året runt utan att faktagranska dem först. Samtidigt visar Ahlqvist kommentar på en bristande tilltro till läsaren.

Den 30 oktober 1938 sändes en radioteateruppsättning av Världarnas krig i amerikansk radio, en sändning som upplevdes som så verklighetstrogen att många amerikaner fick panik eftersom de trodde att USA höll på att invaderas av utomjordingar på riktigt. Sedan dess finns det otaliga exempel på hur människor har gått på saker som visat sig vara falska, allt ifrån det klassiska aprilskämtet om att man skulle sätta en nylonstrumpa över tv:n för att kunna se på färg-tv till de senaste veckornas ryktesspridning om att regeringen skulle ha röstat nej till en lag om barnäktenskap (det som hände var att de reserverade sig mot ett initiativ om lagskärpning eftersom de redan höll på att utreda frågan).

Den slutsats man kan dra av det här är att folk i allmänhet, varken förr eller nu, är särskilt källkritiska. Om någonting är uppseendeväckande tenderar vi att reagera instinktivt utan speciellt mycket eftertanke. Men betyder det att vi ska akta oss för att luras och skämta?

Jag tror att aprilskämt är bra på så sätt att de kan träna vår källkritiska förmåga. Vi får fundera över om någonting känns trovärdigt. Givetvis kan det finnas en risk att folk går på saker som gör att de handlar på ett dumt sätt eller att de sprider vidare en nyhet som leder till att skapa ökade motsättningar och hat mellan olika grupper i samhället. Därför bör man vara försiktig med vad man luras om. Aprilskämt har dock för det mesta brukat vara relativt oskyldiga. Ingen behövde lida för att några trädde en nylonstrumpa över tv:n, på sin höjd fick ett antal personer känna sig lite dumma en kort stund. Dessutom är de för det mesta också så pass absurda eller överdrivna att de ska gå att genomskåda om man tänker efter en smula.

I Ahlqvists kommentar står också att det tidigare fanns en överenskommelse mellan tidningar och läsare att ”vi skriver bara om sådant som är sant”, en överenskommelse som han menar har brutits genom alla så kallade nyhetssajter som sprider falska nyheter. Man kan förstås ogilla den typen av sidor, men kanske är det ändå bra att de finns eftersom de skärper vår vaksamhet. Även om ambitionen från de större medierna är att bara förmedla sådant som är sant och verifierat så betyder det inte att vi ska lita på allt vi läser i de större dagstidningarna. Saker kan bli fel på grund av stress, faktauppgifter kan tolkas på olika sätt eller journalisten kan helt enkelt ha slarvat med faktakollen.

På samma sätt som jag tror att det är vanskligt att sätta alltför stor tilltro till ett parti eller ett företag tror jag att vi ska vi akta oss från att lita alltför mycket på en nyhetskälla, oavsett hur seriös den verkar. Vi hamnar förstås ofta i situationer då vi måste bestämma oss för om vi ska lita på den som förmedlar en nyhet eller inte eftersom vi omöjligt kan faktagranska allt själva. Men innan vi ställer oss frågan om nyhetskällan går att lita på bör vi först av allt fråga oss själva om innehållet i artikeln verkar trovärdigt.