Arbetet med Skirtpower tog sin början för ungefär ett och ett halvt år sedan då Carl Olof Berg var på en workshop med Spinn som är ett danskompani för dansare med och utan olika funktionsvariationer. Spinns mål är att dansen ska vara öppen för alla oavsett om en har en funktionsvariation som gör att en till exempel sitter i rullstol.

Carl Olof Berg har tidigare gjort dansföreställningar som kretsat kring sexualitet och maskulina och feminina identiteter. Nu såg han, tillsammans med dansarna och Spinns konstnärliga ledare Veera Suvalo Grimberg, en möjlighet att göra en föreställning som kunde kombinera detta med synen på vilka kroppar som får synas i samhället.

Idén kom att använda kjolen för att belysa våra föreställningar om olika kroppar. Men det fanns också en lust att ”få koreografera kjolen tillbaka” som Berg skriver i presentationen av föreställningen.

Kjolen har en lång historia, betydligt längre än byxornas. Enligt Wikipedia är den äldsta kjolen som har hittats från 3900-talet före Kristus och den har i många samhällen och epoker varit standardplagget för såväl kvinnor och män. I vår tid har den dock kommit att få en tydligt feminin betydelse.

–När jag tänker på kjolar så fylls mitt huvud direkt av kvinnliga kroppar i allt från kort-kort till brudkjolar. Det är intressant med tanke på att den länge varit en symbol för maskulinitet och makt och att den bars av allt från faraoner till militärer och kungar, säger Carl Olof Berg.

Feminin och maskulin

Under 1900-talet blev byxorna ett vanligt plagg även för kvinnor. Däremot har inte kjolen genomgått en liknande utveckling när det gäller män. Carl Olof Berg tror att det beror på att det finns en över- och underordning i samhället där det feminina inte får samma status som det maskulina.

– Om vi ser till hatbrott så ser vi också att män som bär kvinnliga attribut löper en stor risk att utsättas. Det är ofta det kvinnliga i det manliga som ska slås ur kroppen, säger han.

Kjolen och sexualiteten

Förutom att vara kvinnligt kodad är kjolen i dag också starkt kopplad till sexualitet. Carl Olof Berg menar att det finns en intressant dubbelhet i det att kjolen både tar stor plats samtidigt som den också begränsar sin användare, men även att den både kan blotta och dölja det som finns under den.

I Frankrike var det fram till 2013 lag på att kvinnor skulle bära kjol, även om det inte är en lag som har tillämpats i modern tid. Att bära byxor har där, och även i många andra länder, fungerat som en protesthandling och ett sätt för kvinnor att visa självbestämmande.

I dag ses däremot byxorna på många håll som det självklara plagget för både män och kvinnor. Att bära kjol blir därmed ett aktivt val på ett annat sätt än att ta på sig ett par byxor, något som eventuellt skulle kunna bidra till att kjolen blir ännu mer laddad.

Ett av få sammanhang där det ses som accepterat för män att bära kjol i dag är i luciatågen, där män fortfarande iklär sig stjärngossesärken – ett plagg som för övrigt också syns i filmtrailern för Skirtpower. I centrum för föreställningen står annars den klassiska brudklänningen.

– Vi använder den eftersom den är ett väldigt ikoniskt kjoltyg som är både superdominant och överbelastat på samma gång. Förutom det maskulina och feminina belyser den även synen på kroppen som en vara som ska lämnas över, reproduktion och flera andra saker, säger Carl Olof Berg.

I föreställningen syns dansarna Emilia Wärff, Izabell Makiela och Aristide Rontini. Lisen Rylander Löve har skrivit musiken och medverkar även live. Föreställningen har premiär den 28 april på Vitlycke – Centre for performing arts utanför Tanumshede på Bohuskusten. Det finns även möjlighet att boka bussresa till Vitlycke från Göteborg på Danskompaniet Spinns hemsida.