– Miljöpartiet placerar sig helt klart längst mot det frihetliga hållet på gal–tan-skalan och i andra änden hittar vi numera Sverigedemokraterna, säger hon.

Gal–tan går på tvärs med den traditionella höger-vänster-skalan och står för grön, alternativ, libertär (frihetlig) i ena polen mot traditionell, auktoritär, nationalistisk i den andra.

Professor Marie Demker som specialiserat sig på konservativa och nationalistiska partier föreläste på Sprängkullsgatan under tisdagen om vilka politiska dimensioner som kommit att ta över den politiska debatten.

Att salen var välfylld vittnar om en annan uppgift som hon redogjorde för – att det politiska intresset inte har minskat som följd.

– Det är snarare tvärtom. Däremot minskar andelen partimedlemmar. Det blir ett glapp mellan de etablerade politiska partierna och medborgarnas engagemang. Istället ökar engagemanget på andra platser, såsom studiecirklar och sociala medier – det sistnämnda en extremt viktig mobiliserande plattform.

Samtidigt startas fler nya partier. I dag finns nio partier som fått över 2,5 procent av rösterna i riksdagsvalet och därmed får partistöd.

– När nya frågor kommer föds nya partier. Det är hälsosamt och bra i en parlamentarisk demokrati. Vi har fått en politisering av frågorna som rör individen, vilket inte fanns tidigare. Det gör inte så lätt för de gamla partierna Finns det några gemensamma nämnare kring de etablerade partierna som möjliggjort den här förändringen?

– Ja, idén om mänskliga rättigheter är otroligt central för de politiska partierna i Sverige. Sedan tenderar partierna med tid att blir mer och mer intresserade av varandra än av medborgarna. Därtill finns det politiska spelet, som är något vi alla medverkar till, vilket förstärker just den aspekten, beskriver hon.