Lokal valuta betyder att en geografisk plats har en valuta som bara går att handla för just där. Att stödja lokal verksamhet går naturligtvis utmärkt även i det aktuella landets valuta, men en nationell valuta kan försvinna från ett område lika fort som den kom. Lokal valuta blir således ett sätt att stödja lokalsamhället, vilket enligt förespråkarna har många andra fördelar än de rent ekonomiska.

För Kalle Karlsson, en av initiativtagarna till den lokala valutan majorer i Majorna, Göteborg, är livet inte uppdelat i jobb, fritid, miljöengagemang eller övrigt. Allting hänger ihop.

– Mycket som vi tror är självklart eller bergfast går faktiskt att förändra. Ta pengar till exempel. Vi tror att vi behöver dem, att ”money makes the world go round”. Tänk om det inte är sant? Tänk om vi kan laborera också med våra mest inbitna sanningar?

Lokal valuta har testats på flera platser i Sverige. 2009 införde Höganäs sin egen valuta Euronäs för att gynna den lokala handeln. Euronäsen är en form av presentkort som finns i flera valörer och kan användas i butiker och restauranger runt om i Höganäs kommun. En stor del av omsättningen utgörs av att kommunen ger presentkortet som julklapp till sina anställda.

2013 gick invånare i byarna Stjärnsund, Garpenberg, Kloster och Dormsjö i Dalarna ihop och införde det egna betalmedlet daler. Valutan baseras på arbetstid, där tio daler motsvarar en timmes enkelt oskolat arbete. Vem som helst kan ansluta sig till systemet genom att betala in en medlemsavgift, vilket i sin tur berättigar en till 50 daler. Valutan kan sedan användas till att köpa och sälja varor och tjänster i lokalsamhället.

Under 2017 fick göteborgarna bekanta sig med majorer, en räntefri lokal komplementär valuta. Första testet genomfördes 2014, och i slutet av sommaren 2017 gjordes ett mer omfattande test i samband med festivalen Sommarens sista dagar. Medverkande artister fick delvis betalt i majorer och allmänheten kunde växla in svenska kronor mot den lokala valutan. Under en månads tid var majorerna giltiga hos tjugo lokala företagare. Nu planeras en längre testperiod, mellan augusti 2018 och fram till jul.

– En tryggare och större kundkrets tar marknadsandelar från näthandeln och det är bra för alla. Ingen vill leva i ett dött närområde. Företagen ser poängen med att samverka, eftersom det bidrar till ekonomisk, social, ekologisk och kulturell utveckling och integration, säger Kalle Karlsson.

”En tryggare och större kundkrets tar marknadsandelar från näthandeln och det är bra för alla. Ingen vill leva i ett dött närområde.”

Stärkt lokal produktion

Kalle erkänner att de problem som nationella valutor dras med, som inflation och spekulation, givetvis kan drabba även komplementära diton, men med tanke på omfattningen så är det inget som påverkar majoren i dagsläget. Vettiga motargument tycker han uppenbarar sig först i större volymer, som då kräver administration. Ibland pratas det om att Göteborg vill vara ”The city of brains”. Kalle menar att vi också skulle kunna bli ”The city of complementary currencies”.

– Göteborg och Sverige borde inte ligga efter i den här utvecklingen. Bristol Pound startade på en miljon pund och det finns fler förebilder i Europa: Barcelona, Amsterdam, Malaga … Jag ser inga skäl till att inte vi i Göteborg också ska göra detta. Det kan kännas klurigt att vi är positiva till lokal tillväxt, när vår kritik mot den globala konsumtionen är massiv. Samtidigt minskar en stärkt lokal produktion den globala konsumtionen. Vi är givetvis inte emot internationell handel per automatik, men poängen med att skicka äpplen från Nya Zeeland till Göteborg när vi kan odla dem här är svår att förstå.

Förebilden Alf Hornborg

Kalle Karlssons ekonomiska resonemang är inspirerat av Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, som med sin rakbladsvassa systemkritik förordar en komplementär valuta på nationell nivå. Alf Hornborgs pengamodell är designad för att gynna tjänster och produkter som har sina rötter inom en viss geografisk radie. Samtidigt bör valutan vara gångbar över hela landet, vilket skulle kunna minska transporter, frigöra tid till annat än konsumtion och skapa hållbara lokalsamhällen. Alf Hornborg vill gärna se staten som administratör av valutan. Kalle fortsätter resonemanget.

– Det finns en poäng med att inte bara förlita sig på lokalt eldsjäleri. Plötsligt flyttar någon, en annan blir utbränd och en tredje småbarnsförälder. Samtidigt är stat och kommun tröga aktörer och ofta bakbundna av lagstiftning. Det ultimata är förmodligen ett samarbete mellan civilsamhälle och förvaltning.

Majorna/Linnés stadsdelsförvaltning har uppvaktats i frågan. Ett förslag är att försörjningsstödet skulle kunna kompletteras med majorer.

– Förvaltningen tyckte att det var intressant, men har valt att inte gå in i samarbete just nu. Det viktiga är att vi kan designa valutan som vi vill, och i majorernas fall handlar det om att stärka lokalsamhället genom att knyta valutan till lokala kulturarrangemang.

I skrivande stund finns en diskussion med aktörer i Biskopsgården, för att initiera ett liknande test i liten skala där.

– Vi kommer att fortsätta bjuda in till samtal, information och diskussioner, eftersom vi vill att folk ska känna att vi äger den här idén tillsammans. Det ultimata vore att etablera en valuta som spänner över hela staden. Ta gärna kontakt med oss i Majornas lokalbank, så fortsätter vi det arbetet tillsammans.

Hanteringsbördan

En av de största utmaningarna när det gäller lokal valuta är vad man skulle kunna kalla hanteringsbördan. Utgivningen av valutan behöver vara tillräckligt stor, så att det inte leder till enorma prisökningar, och tillräckligt liten för att undvika deflation. Det kan vara svårt att hitta den rätta balansen. På nationell nivå sköts hanteringen av Riksbanken, som hittat olika strategiska förhållningssätt till dessa villkor. Riksbanken har i sig ingenting emot lokala valutor, eftersom det är helt lagligt att handla med dylika.

Gabriel Söderberg är forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och ekonom på Riksbanken. Han beskriver lokal valuta som ett system som handlarna på en given plats kommit överens om. Han håller sporadiskt koll på vad som händer i Sverige på området, och kallar majorerna i Göteborg för ett spännande initiativ. Gabriel Söderberg tycker dock att det finns två viktiga faktorer som behöver vara tydliga för att en lokal valuta och en nationell dylik ska kunna samexistera.

– Valutorna är två väldigt olika saker. Den ena är vår statligt sanktionerade valuta genom vilken vi betalar skatt. Den andra är en lokal modell, som kan bygga antingen på missnöje med det nationella systemet, stort engagemang i lokalsamhället eller på en överenskommelse mellan handlare i ett specifikt område. Det är väldigt viktigt att hålla isär dessa båda sätt att hantera betalningar.

Gabriel Söderberg berättar om ett initiativ i Wörgel i Österrike på 30-talet. Människorna som levde där och då, under depressionen, tyckte inte att den rådande penningpolitiken passade den kontext de befann sig i. De skapade en egen valuta. Söderberg påpekar att vi alla är i vår fulla rätt att skapa alternativ till ett system vi är missnöjda med, men återkommer till samma utmaning som i tidigare resonemang.

– Hanteringsbördan läggs på den som startat ett projekt. Systemet måste skötas så att värdet bevaras. Det betyder att den lokala valutan behöver konstrueras av någon enligt vissa principer, vi måste veta hur växelkursen fungerar och vilka garantier vi har att få tillbaka det värde vi växlade in.

Söderberg håller med Kalle Karlsson när det gäller storleksfrågan: i tillräckligt liten skala kan lokal valuta fungera fint, även om det kan finnas utmaningar även där. Han tillägger att problem kan uppstå när människor börjar sluta tänka på pengar som pengar utan börjar tänka på dem som tillgångar som ökar i värde.

– Paul Krugman brukar berätta om projektet Capitol Hill babysitter co-op i Washington, ett slags byteshandel med ett poängsystem som går att likna vid lokal valuta. Från början handlade det om att människor kunde passa varandras barn, samla på sig poäng och handla för dessa. Projektet har sedan blivit en bild för ekonomisk utveckling som används av flera olika syften.

– Allting fungerade fint först, men problem uppstod när folk samlade på sig så mycket poäng att det inte gick att göra av med dem. Då uppstod deflation, vilket verkligen inte är ett önskvärt scenario.

Gåvoekonomin

Problematiseras fenomenet lokal valuta handlar det ofta om samma faktorer som har gällt för alternativa valutor i alla tider, nämligen förtroendefaktorn och konsumentskyddet. Oavsett i vilken ände olika debatter startar så kommer de flesta förr eller senare in på filosofiska frågor om vad pengar egentligen är. Ekonomhistoriker och landsbygdsutvecklare Ylva Lundkvist Fridh tycker att det gäller att se upp så att systemen inte bidrar till ojämlikhet.

– Det verkar som att många lokala valutor får problem med att folk bidrar olika mycket, vissa bara konsumerar utan att bidra med egen produktion. Men det finns numera digitala system som reglerar, så att det inte kan överutnyttjas så. Coompanion i Östergötland har just nu ett projekt där de jobbar med ett sådant system.

Ylva Lundkvist Fridh anser att det egentligen är en dålig och naiv idé att tränga in hela den ekologiska och biologiska verkligheten i det av människan skapade ekonomiska systemet. Hon talar om att börja om från andra hållet och se vår ekonomi som en liten del av en större verklighet, och hänvisar till flera tidigare tänkare. En av dem är arkeologen Jaromír Benes, som menar att ”gåvoekonomi var det normala tillståndet fram till att stater började skapa pengar för att lättare kunna kräva in skatt.” Även föreläsaren och författaren Charles Eisenstein pratar om att vi borde överge penningekonomin och istället ägna oss åt gåvoekonomi – allt för att som mänsklighet kunna bli en integrerad del av naturen.

– En gåvoekonomi skiljer sig från både lokala valutor och den vanliga ekonomin eftersom kalkylerandet helt överges. Min erfarenhet är att i bygder, vänskapskretsar och släkter med stark social gemenskap så utvecklar sig gåvoekonomier helt naturligt. De reglerar sig själva genom att de som inte beter sig generöst inte heller får ta del av andras generositet, avslutar Ylva Lundkvist Fridh.

”Min erfarenhet är att i bygder, vänskapskretsar och släkter med stark social gemenskap så utvecklar sig gåvoekonomier helt naturligt.”

Kan du beskriva vad enlokal valuta är?

– Nej, det känner jag inte till något om. Eller förresten, det är det där de har gjort i Majorna, eller hur? Men jag vet faktiskt inte hur det fungerar.

– Tja, det är väl valuta som gäller lokalt, det vill säga bara på en enda plats?

– Nej, jag har faktiskt ingen aning.

– Ja, jag känner till Bitcoin, och så finns det väl ett projekt i Majorna? Jag vet också att det funnits projekt i England där de testat byteshandel och gåvoekonomi och sådant.

– Lokal valuta? Som bara gäller på en enda plats för dem som växlat in? Det tycker jag känns som en extremt exkluderande inställning.