Det är valår, och partipolitiska utspel varvas med sakfrågekampanjer och starka viljor. Några som behöver starka viljor är Basinkomstpartiet, med säte i Göteborg, de arbetar nämligen för fullt med att försöka att få tillräckligt med röster för komma in i riksdagen i höst.

Basinkomstpartiet är dock inte ensamma om att förespråka basinkomst.

Inte mindre än tio Nobelpristagare har gjort detsamma. Bland annat av så vitt skilda tänkare som fredspristagaren Martin Luther King, biskop Desmond Tutu, litteraturpristagaren Bertrand Russell och USAs förre president Nixon. Idén med basinkomst går att spåra tillbaka till renässansen och upplysningstiden, där den började formuleras i storskaliga europeiska samhällen.

Tidernas begynnelse

Redan på 1500-talet ansåg humanister som Thomas More (1478–1535) och Johannes Vives (1492–1540) att istället för att bara bekämpa den kriminalitet som ofta följer fattiga förhållanden var det bättre att hjälpa de fattiga till uppehälle och ett värdigt liv. Under kommande århundraden växte olika trygghetssystem fram.

Tanken att alla samhällsmedborgare har en ovillkorlig rätt till överlevnad med stöd av samhället går ännu längre tillbaka än så. Det har funnits – och finns fortfarande – kulturer som inte är beroende av penningekonomi. Här handlar det istället om att samla, dela på byte och skördar och gemensamt se till att alla överlever.

Några hundra år framåt och många trygghetssystem senare säger ekonomen John Maynard Keynes på 30-talet att automatiseringen kommer att innebära att vi vid seklets slut bara arbetar 15 timmar i veckan.

Höger eller vänster?

Diskuteras höger- och vänsterskalan är basinkomst ett förslag som liberaler, socialister, konservativa och gröna både enas och splittras kring. Åsikterna inom partierna går isär, men oavsett om debattanterna är för eller emot är intresset stort. Somliga talar om basinkomsten som världens räddning medan andra lika bergfast hävdar att den skulle bli vår undergång.

Generellt vill de liberaler och konservativa som är för införandet av basinkomst helt eller delvis ersätta a-kassa, sjukpenning, föräldrapenning, studiemedel och pension med basinkomst. På så sätt skulle en basinkomstreform finansieras utan skattehöjningar. Många socialister däremot vill ha kvar en generell välfärdsmodell med behovsanpassade försäkringar och ser basinkomst som ett sätt att bygga ut välfärden. Finansiering kan då ske genom mark-, inkomst-, miljö-, produktions-, konsumtions-, naturresurs- och/eller spekulationsskatter. Hur hög någon anser att basinkomsten ska vara och hur den ska finansieras påverkas i hög grad av ideologisk hemvist.

Inget traditionellt parti

Basinkomstpartiet vill helst undvika höger–vänsterskalan.

– För att kunna lyfta frågan var vi tvungna att starta ett parti, men själva tycker vi att det är läge för något annat, förklarar ordförande Lena Stark.

Hon och flera i kärngruppen gillar inte parti-ordet. Just nu samlar de politiska – men inte partipolitiska – namn till riksdagslistan.

– Vi vill se ett annat samhälle. Vi vill förmedla en vision och bevisa att den går att genomföra.

Basinkomstpartiet bildades i Göteborg för två år sedan, men redan 2013 startade föreningen Basinkomst Göteborg efter att Lena hade läst en artikel om ämnet. Hon bodde i Australien när debatten var het på 80-talet och kände inte till medborgarlön, ett ord som tidigare användes mer frekvent för att beskriva fenomenet basinkomst.

– När jag läste om det öppnade sig helt nya perspektiv. Hela världen blev ett nätverk där hållbarheten är en jättestor parameter.

Flera av Lena Starks förebilder och bekanta tyckte att det borde startas ett parti. En del ville starta eget medan andra ville driva frågan i befintliga partier.

– En av mina samtalspartners på området är Guy Standing (se faktaruta). Vi har pratat mycket genom åren och han sa åt mig att köra. Så det gjorde jag.

Bland basinkomstens föregångare nämns länder som Finland, Indien och Kanada. Enligt Lena Stark har Finland bara hittat ett sätt att byta ut a-kassan genom att införa basinkomst, och det gillar hon inte. Indien är intressant eftersom det är lätt att se de dynamiska effekterna, och i Kanada gjordes ett experiment med att införa basinkomst på 70-talet. Där blev resultaten goda på helt oväntade områden, något du kan läsa mer om i nästa nummer. Lena tycker att basinkomsten är grundläggande för samhälleliga framsteg på en mängd olika områden.

– Mitt driv är inte själva införandet av basinkomsten utan svaret på frågan ”vad händer när vi har basinkomst?” Det öppnar vägar till en helt ny värld.

Lena Stark pratar om att komma bort från att mäta allt i pengar och att värdera människor efter vilket arbete de har. Hon problematiserar gärna begreppet att tjäna på.

– Att tjäna måste inte vara i kronor. Det finns många sätt att tjäna på. Du är människa, du bor här, då har du rätt till de resurser som finns. Någon får gärna ha mer än andra, bara alla har det de behöver. Om vi inte behöver tävla hela tiden blir vi trevligare människor som vågar satsa, kanske flytta ut på landet eller något annat vi längtat efter.

Intresset i Göteborg

Intresset för införandet av basinkomst har ökat på sistone, enligt Lena, som hävdar att det har hänt mycket på kort tid när det gäller människors medvetenhetsgrad.

– På min arbetsplats visste folk ingenting om det här för tre år sedan, och nu vet alla. Och det beror inte på att just jag jobbar där, säger hon och skrattar.

Men att hamna i kommunfullmäktige i Göteborg tror hon inte på.

– Det är ingen bra idé att gå bara lokalt. Jag vet att det finns folk som laborerar med lokal valuta och det tycker jag är bra, men för mig är lokal valuta en sak och basinkomst en annan. Jag tror inte på basinkomst på kommunal nivå, för jag vill ha större effekter. Det är därför vi kämpar nationellt med vårt parti.

Lönearbete och annat jobb

På motargumentet att folk inte kommer att jobba om de ändå får lön svarar Lena att det finns lönearbete och det finns annat jobb.

Ekonomen Paul Samuelsson påpekade redan på 30-talet att om han anställer en hushållerska som städar och lagar mat går BNP upp, men om han gifter sig och hans fru gör samma sak går BNP ner. Trots detta är ett vanligt argumenten mot införandet av basinkomst att den skulle innebära en tillbakagång i utvecklingen för jämställdhet och lika löner. Martin Jordö, en av Göteborgs basinkomstaktivister, hävdar det motsatta.

– Basinkomst är en feministisk reform. Det är kvinnor som i dag jobbar deltid, och de straffas hårt av inkomstbaserade ersättningssystem. Kvinnor har 65 procent av mäns pensioner, och lägre a-kassa och sjukersättning. En av de största grupperna för försörjningsstöd är ensamstående mammor, säger Martin Jordö.

”Basinkomst är en feministisk reform. Det är kvinnor som i dag jobbar deltid, och de straffas hårt av inkomstbaserade ersättningssystem.”

Samma resonemang gäller enligt honom för utrikesfödda, vilket skulle innebära att basinkomst jämnar ut klyftor i samhället i stället för att öka dem.

Lena Stark påpekar att i de flesta undersökningar säger 9 av 10 att de inte skulle sluta arbeta om de fick en basinkomst, men att de tror att andra skulle sluta.

– De flesta skulle orka engagera sig i sjöräddningen eller ungdomsidrotten eller något annat de älskar att göra men inte orkar i dagsläget, tror Lena.

Nu satsar hon inför valet 2018, med devisen att vi ska ha skatt på produktion, inte på arbete, och att alla har rätt till gemensamma resurser.

– Idén med basinkomst är så genial att jag inte kan behålla den för mig själv. Jag brinner för det här. Jag är bra på att organisera, har ett stort nätverk och har jobbat med många olika grejer. I basinkomstarbetet strålar mina tidigare erfarenheter samman. Jag tror att vi människor i grunden är omsorgsfulla och snälla, och att vi är redo för basinkomst nu.

Motargumenten

Oavsett vilka trygghetssystem vi tror på verkar basinkomstfrågan engagera på bred front. Just arbetspliktmoralen, det vill säga huruvida människor kommer att arbeta eller inte om de ändå får lön, är ett av de argument som engagerar flest, både förespråkare och motståndare. Debatten kring vår definition av arbete kommer enligt många att bli viktig i årets valkampanjer.

Andra invändningar är att införandet av basinkomst skulle bli dyrt. Paulus ord från Thessalonikerbrevet i Bibeln om att den som inte arbetar inte heller ska äta hörs med jämna mellanrum, tätt förknippad med frågorna om varför staten ska sköta människor som bör få sköta sig själva och varför folk ska få pengar de själva inte tjänat.

Många befarar att skatterna kommer att bli så höga att ingen kommer vilja starta företag längre, och hävdar att ”There is no such thing as a free lunch” – ingenting är gratis och matematiken går inte ihop.

En utopisk bild

Ylva Vinberg, redaktör för Revolution och marxist.se, tycker att Basinkomstpartiets framtidsbild är utopisk och otillräcklig. Hon säger att tanken med basinkomst ofta förs fram från vänster som ett sätt att använda de produktivitetsökningar som gjorts för att möjliggöra att folk arbetar mindre.

– Den viktiga frågan med basinkomst är: Vem ska betala för det? Det finns i grunden två svar på det. I den första varianten lägger man basinkomsten mycket lågt som en ersättning för sjukersättning och a-kassa, samtidigt som man genomför nedskärningar i till exempel skolan, säger hon.

Ylva Vinberg berättar om Finlandsmodellen, där det har gjorts försök med en basinkomst på motsvarande 5 600 kronor – en summa som knappt räcker till hyra. Detta kallar hon högerns variant av basinkomst.

– Detta har också fått stöd från miljardärer som Elon Musk och Bill Gates, vilket säger en del om vem som skulle tjäna på det.

”Det enda sättet att få igenom en genuin basinkomst är genom en offensiv kamp som kan hota kapitalisternas makt över ekonomin.”

Den andra varianten av finansiering kallar Ylva Vinberg för vänstervarianten, och enligt henne borde den gå ut på att de som äger storföretagen och bankerna betalar. Om det skulle genomföras på en nivå där folk skulle leva på det, och utan andra nedskärningar, skulle det innebära att man behöver höja skatten enormt för de rika och storföretagen.

– Givetvis är jag för detta, men vi kan inte ha några illusioner om att det skulle vara enkelt. Det skulle det inte. Det enda sättet att få igenom en genuin basinkomst är genom en offensiv kamp som kan hota kapitalisternas makt över ekonomin.

– Utan att ta de hundratals miljarder som i dag ligger overksamma i skatteparadis, eller som bara försvinner i privata ägares fickor, är det svårt att se hur några välfärdsreformer alls kan genomföras.

Ylva Vinberg anser att den mest genomförbara varianten, som beskriven ovan, också den är en mycket dålig variant, och att vi måste inse behovet av att förändra samhället i grunden.

– Det är också vad marxister kräver: ett samhälle som inte bygger på att ett fåtal äger majoriteten av alla rikedomar, och där produktionen inte bara handlar om att skapa privata vinster utan tvärtom planeras demokratiskt och gemensamt för att tillgodose mänskliga behov.

Ylva tycker att kärnan i resonemanget inte handlar om rätten att vara overksam utan om att det ska finnas meningsfull sysselsättning åt alla. Att sänka arbetstiden till sex timmar är en bra start.

– Blir man av med jobbet ska man inte straffas ekonomiskt, utan behålla samma inkomst som innan utan tidsgränser. För att detta ska kunna genomföras måste samhället förändras i grunden – till ett socialistiskt samhälle, sammanfattar hon.