– Jag är väldigt nöjd med det som precis har hänt vad gäller Jemen, att vi lämnar rådet med ett litet hopp när det gäller Jemenkonflikten och att det finns en så stark svensk stämpel på det, säger Skoog.

Genom fredssamtalen om Jemen, på ett slott utanför Rimbo, och säkerhetsrådets arbetsmöte på Dag Hammarskjölds gård Backåkra i Skåne, har världspolitiken kommit till Sverige det senaste året. Men parallellt har till synes ändlösa diskussioner om konflikter, terrorism, fredsbevarande trupper, kärnvapen, mänskliga rättigheter och mycket mer hållits runt det hästskoformade rådsbordet i FN-skrapan i New York.

Blåste hårt

Och säkerhetsrådet har i mångas ögon tett sig fortsatt paralyserat av stormaktspolitik och de fem permanenta medlemmarnas vetorätt.

– Det är uppenbart att när länder som USA eller Ryssland har starka nationella intressen, som i Syrien och i Mellanöstern, är det otroligt svårt för rådet att komma framåt. Men med skicklig diplomati går det att ta vissa steg.

Så var det med resolutionen om humanitär vapenvila i Syrien som efter utdragna manglingar antogs i februari. In i det sista var det osäkert om Ryssland, som står på regimens sida i konflikten, skulle lägga in sitt veto mot texten som lagts fram av Sverige och Kuwait. Skoog berättar om trycket när de permanenta medlemmarna drog i gång sina maskinerier för att påverka resolutionen.

– När de börjar uppvakta och ringa och hota, då kan det blåsa ganska hårt, konstaterar han.

– Men jag är stolt över att de beslut som fattats av rådet när det gäller Syrien, som öppnat upp för humanitär hjälp, har varit på svenskt initiativ. De har förändrat människors liv till det bättre.

"Körde i 190"

Sverige inledde medlemskapet i januari 2017 som ordförande den första månaden. Det sammanföll med att António Guterres tillträdde som FN:s generalsekreterare och att Gambia skakades av politisk kris.

– Vi fick ingen invänjningsperiod utan körde på i 190 från början. Jag tror att de 14 andra länderna vande sig vid att Sverige är ett ambitiöst och energiskt land som inte ger sig i första taget.

Därefter intensifierades kriserna i bland annat Jemen och Myanmar, FN skakades av rapporter om att fredsbevarande soldater begått sexuella övergrepp och migrationsfrågan skuggade världen. USA:s president Donald Trump drog in finansieringen av flera FN-organ och började närma sig Nordkoreas diktator Kim Jong-Un.

Parallellt förde Sverige upp mer tematiska ämnen på dagordningen, som kopplingen mellan klimatförändringar och säkerhet, vikten av att skydda barn i konflikter samt kvinnors roll i fredsprocesser.

– Från början var vi en ensam röst i öknen, men nu är det ett ganska självklart perspektiv för nästan alla medlemmar i rådet, säger Skoog om arbetet med kvinnor och fred.

Stora spänningar

Han får medhåll av sin chef, utrikesminister Margot Wallström (S).

– Som aldrig förr har vi fört in kvinnor, fred och säkerhet på agendan. Som aldrig förr har vi fört upp länken mellan klimatfrågan och säkerhet. Och jag vill påstå att vi har gjort skillnad i några av de värsta kriserna i såväl Jemen som Nordkorea och Myanmar, säger hon.

TT: Och om du ska vara självkritisk – hur ser du på att konflikter fortfarande rasar i exempelvis Syrien och att rådet inte är reformerat?

– Om det bara handlade om oss. I Syrien har säkerhetsrådet misslyckats på grund av spänningarna mellan de permanenta medlemmarna, där pågår ett slags proxykrig precis som i Jemen.

Högre kostnad?

Sverige har även försökt hantera det emellanåt giftiga arbetsklimatet i rådet. Vid resan till Backåkra låg fokus på den mänskliga relationen mellan ambassadörerna. Men Skoog sticker inte under stol med frustrationen över låsningen mellan stormakterna.

– Jag brukar påpeka för de permanenta medlemmarna, som jag ibland tycker missbrukar sitt veto, att man inte kan säga sig stå upp för ett effektivt internationellt samarbete och samtidigt vårdslöst använda vetot. Allmänt borde kostnaden för att använda vetot vara högre när man är ensam, när det är fjorton mot en.