Vi är ett stort sällskap denna gång, som vill spana in menyn. Ingen av oss har varit på The Rover på ett bra tag, så vi är alla nyfikna på utbudet.

Det jag minns mest från tidigare gånger är en lite halvengagerande rödbetsburgare utan vegansk dressing.

Vi har inte bokat bord men vi har tur, för det finns platser för oss alla sju.

The Rover är annars det där stället som man passerar när man letar efter platser på Andra långgatan en stimmig fredagskväll. De har stora fönster mot gatan och skrattande besökare, men inte en enda liten pall ledig.

The Rover är kanske en av de pubar på Andra långgatan som håller högst klass. Visst finns här numera vinbarer och annat snofsigt, men när det kommer till rena pubar har The Rover lite högre standard. Vi kikar i menyn och till skillnad från mina tidigare besök, är veganskt tydligare utmärkt på menyn.

Här samsas burgare med masala. Jag har ju en fäbless för burgare, men för variationens skull offrar jag mig och väljer masalan som beskrivs som en kokosdoftande lins- och spenatgryta, friterad picklad blomkål och chapatibröd. Vad kan gå fel? tänker jag. Burgaren beskrivs som rotfruktsburgare med bland annat rödbetor, morot, blomkål, champinjoner, kidneybönor, stekt lök samt veganaioli, sallad, tomat och lök. Pommes frites är ett tillval. Jag funderar på om jag valt rätt.

Vi pratar och trivs i den ombonade lokalen och när maten står på bordet blir jag faktiskt lite överraskad. Masalan ser riktigt, riktigt god ut i sin gjutjärnspanna. Den friterade blomkålen är krispig och inbjudande, och är placerad i mitten av den krämiga masalan. Jag hade förväntat mig ris av någon anledning, men det stod ju faktiskt inte i menyn. Blir man verkligen mätt på detta?

O ja, mättnaden är inget problem. Och smakerna är mycket fina. Ja, faktiskt bättre än de flesta indiska restauranger jag ätit på. Blomkålen är höjdpunkten med sitt krispiga hölje, och blomkål i sig är en av mina favoritgrönsaker. Masalan är smakrik och kokoskrämig. En väldigt lyckad rätt, i synnerhet i kombination med ett fluffigt chapatibröd. Jag saknar verkligen inte ris.

Jag testar så klart också burgaren. Både The Rover och kusinen Ölrepubliken har kört med rödbetsburgare så länge jag kan minnas, men denna är helt klart uppgraderad några nivåer. Trots att den är rätt lös och otuggig, funkar den bra med aiolin och skapar en helt okej helhet. Presentationen är dock under all kritik. En plåtbricka med utspridd pommes frites och burgaren förpassad till en trist hörna känns lite beige. The Rover borde anamma de senaste årens trend med att placera fritsen i en friteringskorg.

En sammanfattning av besöket mynnar ut i att masalan var alldeles utmärkt med sin härliga blomkål, men burgaren gjorde att middagen tappade lite fart. Det jag ser fram emot i framtiden är att testa uppföljaren till masalan, för menyn byts ut då och då.